Varför så tyst?
Jag fick frågan många gånger under förra veckans samling på framsidan. Så jag tog mig en funderare, varför slutade jag skriva? Jag tror det är såhär enkelt: Det är lättare att uppleva livet om man inte beskriver det. Att vara i det och känna de känslor det medger utan att behöva rota i fickan efter de ord som passar bäst att beskriva upplevelsen. Kanske som i skillnaden att vara en del av en händelse istället för att vara den som står en bit bort och dokumenterar den. Tidigare har jag varit rätt säker på att mitt kall är att skriva och att jag alltid kommer att återvända till skrivandet. Jag är inte så säker på det längre. Det visar sig.