Nils Erik Wallman

I tisdags kastade jag in handduken – det blir ingen utexaminerad jägare av mig. Tanken föddes när rådjuren började dö inpå knutarna i vintras. Det hade varit skönt att själv haft möjligheten att befria dem från sitt lidande. Men intresset ville inte vakna riktigt. Så fort jag ens tog i jägarförbundets eminenta studiematerial föll jag i den djupaste slummer. Så snart det började närma sig studiecirkeldags om tisdagskvällarnas klippte ögonen djupare än någonsin. Och med det fattade beslutet att skutta av kursen i bagaget är det lätt att inse det logiska i det påtagliga ointresset. Så – som min ytterst kloka fru uttryckte saken efter att jag äntligen klivit av. ”Det var ju knappast en Erik-grej från början – du har plågat dig en god stund nu”. Klok sådär, frugan. Väckte den gamla funderingen om varför det är så svårt att avbryta uppstartade processer. För egen del vet jag när svårigheten introducerades. Det var under upptakten till det sena 90-talets IT-boom. När en arbetsdag inte på vill...

Vad kunde ha varit mindre oväntat?

Semantik: ”Jag får inte äta detta. Jag går på diet. ” Eller ”Jag vill inte äta detta. Tror jag mår bättre utan.” Vad är skillnaden?

Ingen dag på året känner man privilegiet tydligare än just denna. Måndag efter sommartidsövergången. Visst, barnet ska till skolan och uppgången blev kännbart tidig. Men att vara herre över sin egen tid är i varje del ett privilegium. Men. Vänta ett spadtag. Hur skulle någon annan kunna vara herre över någons tid egentligen? Det är ju fullkomligt ologiskt. Att den större delen av den så kallade arbetsföra befolkningen hålls inlåst 40 timmar i veckan. För mer ”framgångsrika” individer mer än så. Det är fullkomligt ologiskt om man inte betänker det enkla faktum att denna så kallade arbetsföra befolkning, givet möjligheten att erhålla mental frihet överstigande den lagstadgade semestern och alla dess kulturellt införda måsten, sannolikt skulle utgöra det dödliga hot mot vår kulturs underliggande lögn som till varje pris måste elimineras. Med sysslor, vilka som helst. Till varje pris, som sagt. Vi kan bättre. Bra så mycket bättre. I det större perspektivet finns illusionen där för dig att ...

Rakt ner i den knivskarpt flummiga, varma, bassängen utan gräns. CP-dansen var bara början, givetvis. Jag är i vanliga fall ingen förespråkare av klarspråk, men den här killen motiverar sitt eget undantag. Tillsammans med alla oss andra, då förståss. För den som känner sig dragen till detta med Vågen. Timewave Zero. Terence McKenna, till exempel. Alternativt kan man ju försöka sig på den mer intuitiva bedömningen även av detaljerna i tillvaron och skeendena. För egen del måste jag nog erkänna att de slår vilket faktaslukande som helst. Om inte annat på grund av sin relativt blygsamma tidsåtgång och dess frihet från den massiva desinformation som bor i de källor det förnuftsdrivna sökandet har att förfoga över. Så. Då åker vi. Och pussar opp de skräckslagna stackarna på vägen. Några frågor på det?

Alltsedan jag flyttade ut på den här lerbaserade jordfläcken har tankarna i allt högre grad kommit att kretsa kring hur plätten ska kunna förmås göra innevånarna mer eller mindre självförsörjande. Som följd av detta roar sig min bråkiga hjärna med att simulera bortfallet av möjligheten till inköp av livsmedel. I takt med att denna tanke smugit sig in i de vardagliga övervägandena så kommer också den mer fullödiga insikten om hur rigoröst motarbetad varje form av försök till småskalig självförsörjning är från vårt så kallade samhälle. Exemplen är många, men dagen till ära får det bli detta med grismat. Att ha grisar kan ju vara ganska bökigt. De är smarta, de små gynnarna och rymmer i en grisblink om de har lust. Men de är ur det småskaliga perspektivet synnerligen produktiva och svingoda att äta om man kan tänka sig att kliva över tröskeln från kelgris till smörstekt bacon utan att gå sönder i hjärtat. Vilket, om man betänker de tidigare levnadsvillkoren för det anonyma baconpaketet fr...

Inledde morgonen med att somna om i solen på uteplatsen. Jag satt där och sov gott under tiden de livsfarliga cancerframkallande solstrålarna gillrade sina giriga fällor i all min kroppsvävnad. Jag får skylla mig själv som inte lyssnar på varningarna. Om allt går som expertisen säger så kommer jag att ligga samhället till last i form av kostnader för min själv åsamkade skada. Men detta framstår ändå som en västanfläkt jämfört med det gigantiska brott jag begick gentemot hela den resterande mänskligheten. Jag existerade. Jag var vid liv. Och såsom levandes andades jag. En levande, skitig och absolut hänsynslös koldioxidbomb bidandes sin improduktiva tid i den cancerogena solen. En belastning för samhället ur varje möjligt synvinkel. Inte nog med det. På ängen nedanför jagade fåren en skräckslagen katt. Fåren andades därvid sannolikt betydligt mer än nödvändigt. Vidare innehas dessa får enbart i egenskap av gräsklippare om sommaren vilket gör dem till ett onödigt lyxigt och ymnigt koldi...

Det kan vara den underbaraste känslan på insidan av huvudet. Den lätt glidande känslan av att saker visar sig för vad de är. När observationer, var och en på sitt sätt krävande till utmanande av de andra spretiga vektorerna, klumpar ihop sig. Det brukar gå ganska fort när det väl händer. En ny observation som inte riktig passar in. Ligger lite längre bort. Kräver lite mer vidlyftig fantasi för att passa ihop med dem andra. Sträckrörelsens energi emanciperas i tankens ansträngning. Så kommer den orimliga tanken och hela burken skakar till. Plötsligt står man på en ny utbilckspunkt. Man ser allt man redan sett, men man ser det som en helhet. Som en sekvens av konsekvenser. Som ett mönster. Ett mönster som i sin tur passar in i andra mönster. Ett sammanhangets sammanhang. Det är som att ha vandrat bland korta bokstavsmärkta väggar med tillsynes slumpvis inbördes vinklar utan att ha kunnat skåda särskilt långt för att plötsligt finna sig på en plats där alla väggarna är arrangerade så att ...

De knutar och band som finns strödda över verkligheten för var och en av oss och för samtliga som helhet. De är precis samma sorts knutar som existerar i varje nivå. Det handlar om förtroende, övergivenhet och undergivenhet. Om att man genom att ge sin frihet till någon annan vinner ett slags ro och ändamålsenlighet i livet. Dessa mekanismer finns i oss alla. De bor här för att vi ska kunna överlåta delar av oss själva på andra när vi som mest behöver det. För att kunna låta de vi vill ge förtroendet till att bära oss över trösklar, forma oss och ge oss möjlighet att uppleva saker på sätt vi inte själva kan åstadkomma. Som fjärrassistans i Windows, ungefär. Jag tillåter någon att få styra och ställa i min PC. Att göra de förändringar som krävs. Vilket i sin tur kräver att jag litar på operatören i frågan. Vi har denna mekanism i oss, vi människor. Denna mänskliga feature. Den är själsligt betingad. Den visar på att vi är del av samma helhet och att vi på frivillig basis är menade att k...

Det blir inte vackrare än så här. Detta är fullkomligt.

Varning för anfallt. Skrattanfall. Lying Liebya. Och i fred. Jomenvisst. Klirr, sa det. Med besked. Gårdagens SvD.se

Ju fler nationer som kidnappas in i vad man nog får konstatera är den artificiellt frammanade konflikten i Libyen, desto bredare folklig bas blir därmed indraget i vad som aldrig varit en konflikt men benämns som det. Ju större bas av människor som frivilligt upplåtit sin personliga suveränitet till de beslutsfattare som tvingats till deltagande i denna charad under helt absurda förvändningar men som på grund av sin fångenskap inte ser sig ha något alternaiv (medvetet stavfel). Men. Denna allt större mängd människor är ju inte helt dumma i huvudet, även om de mediala kanalerna noggrant instruerats att sprida den illusionen. De ser vad som händer och vad deras utlånade suveränitet används till. Dessa människor – i stort antal – kan när som helst besluta att dra tillbaka sin suveränitet. Att på goda själsliga grunder i sin helhet häva det för länge sedan förverkade men ändå automatiskt förlängda kontrakt om samhällsservice i utbyte mot förtroende. Slika kidnappningsförsök in i konflikth...

Det har som sagt varit en oerhört intensiv dag i luften ovanför mig idag. Det intentensivaste sprejandet på länge. Sedan valet i höstas närmare bestämt. Är det så att det är något av folklig opinionsart som ligger på allmänhetens bord? Hm. CB:n har fått jobba idag. Omjordad. Denna helikopter tog ett inte så diskret varv här vid 17.30-tiden. Hej på dig också. Kom ner på kaffe nästa gång. Denna verkar reggad. Och sedd annorstädes , (gånger två) också i de mest oskyldiga sammanhang. Kanske bara ett sammanträffande. I annat fall ber jag i sedvanlig ordning att avmätt få tacka för potentiell reagens mot jord. Jodå. Viktigt att Svensken tycker rätt, alternativ visar ett öronbedövande sovande ointresse om detta tills dess att ett skyndsamt och från den punkten oåterkalleligt deltagande i arrangerad konflikt med mångbottnade målsättningar är ett faktum. Från SvD idag.

Osedvanligt intensiv sprejaktivitet sedan i går eftermiddags. Svenska stridsplan är inte längre sällsynta ovan våra huvuden här, men de lämnar sällan spår med samma karaktär som de linjeflyg som annars passerar. Till och med CB blev lite trött och behövde tömmas. Bra indikation. Tack i vanlig ordning. Snabbstrimmor Modellidentifikation. JASså, den var det. Strax därpå kom denna gynnare. Har aldrig sett den förut. Fram(t)vingad variant. Stigning?

Sara frågade mig häromdagen huruvida jag skulle stanna kvar i Sandviken om hon dog. Nu tänker hon ju inte dö. Hon får helt enkelt inte göra det för det har jag bestämt. Men svaret på frågan var ett oväntat helgjutet ja. Ett rungande och självklart ja. Har aldrig känt mig mer hemma någonstans. Aldrig någonsin. Särskilt i dag då. Bor ju granne med Mossberg och allt. Jag menar... Eller. Mja. Jag såg mitt livs första bandymatch idag. Det var ju faktiskt riktigt spännande. Jag blir förvånad. Sport är knappast min grej. Men när "vi" vinner går det fint. Ville mest påpeka det där med att jag är Sandvikare. Mer än jag anat. Och särskilt idag, då. Jag har ju aldrig bott här en SM-guldnatt tidigare men jag antar att det kommer att vara många trötta ögon lite varstans i stan imorgon. För den som tänker sig infiltrera firandet på hitrest basis kan denna ordlista vara av viss nytta. If not else to blend in a bit.

Jag har alltid haft en relativt komplicerad relation till detta med utbildning. Redan från början identifierades jag av skolsystemet som obildbar. Upp till femte klass hade jag problem med och låg efter i så gott som allt. I slutet på femman började jag äntligen få kompisar och från den punkten blev jag tydligen bildbar. Själv vill jag ju naturligtvis smickra mig med bilden av att jag hela tiden hade förutsättningarna men att skolan vilar på en social grund och att man i första hand måste kunna spela spelet. Först då har man chansen att också vara med och slåss om kunskapens hägrande guldstjärnor. Senare, när jag jobbat några år och med ett fåtal undantag dissat den akademiska världens teoretiska plattform för inbördes beundran hamnade jag av någon anledning på ett utbildningsföretag. Inte ett sådant där som anordnar kurser utan ett av de där företagen som några år senare skulle komma att kallas IT-fenomen. Vi sysslade med vad som senare skulle kallas e-learning (smaka på det iii-lööör...

Förutom Sverige är nog Tyskland det land som jag spenderat mest tid i. Mellan 1998 och 2001 var jag där åtminstone en gång i veckan och sedan dess har besöken avklingat med konstant takt. Nu var det flera år sedan. Det bor emellertid en känsla i Tyskland och hos Tyskarna som jag inte riktigt kunnat förklara. Den var väldigt stark när jag jobbade därnere. Men jag kunde inte sätta fingret på den. När man uttryckte att man ”trivdes i Tyskland” eller tyckte att ”Tyskar var trevliga” höjdes så sent som tidigt 2000-tal inte sällan ett politiskt korrekt ögonbryn bakom vilket en tänkande individ drog sitt tillminnes all förintelsens lidande och de hemskheter Tyskarna utsatt världen för under det senaste världskriget. Det mest utmärkande för den tyska mentalitet jag kommit att gilla är att man inte tar en ”försuddning” som bortförklaring. En försuddning (eng. obfuscation) skulle jag definiera som att man på frågan ”vad har du ätit till lunch” svarar: ”Intaget bestod av en för ändamålet och give...

Detta med att käka så kallad ellsehåeffmat verkar vara en riktig brandfackla. Aldrig någonsin trodde väl jag att folk visste så ohyggligt mycket om vad som är farligt, nyttigt, onyttigt och ofarligt att stoppa i sig. Där finns många högljudda som ju praktiskt taget vet allt! Och alla vet olika! Men de vet, och det är ju ett slags enighet det också. De är indignerade och vill verkligen att man ska lyssna på deras inneboende bas av livsnödvändig kunskap. Men om man inte säger något. Om man bara beställer lite sallad istället för potatis. Om man inte plockar för sig av riset vid buffén. Eller skippar frukten till eftermiddagskaffet. Då glider det ner någon nyfiken servitör vid middagsbordet med lite stillsamma funderingar. Eller så kanske någon sätter sig mittemot vid lunchen och säger ”jasså, livsmedesverket ska inte få glädjen att ta livet av dig heller ser jag”. Roande. Det är vad det är. Hade aldrig trott att det skulle vara så här eldfängt. Men kanske uppvaknandet äger sin tillåtna v...

Vår huvudstad pryds med tjusiga reklambudskap uppmanandes läsaren att ”ha en affär”. Det är dejtingsajten victoriamilan som kommit på detta synnerligen iögonfallande knep. Jag trodde först att det var ett skämt, men enligt en artikel i SvD så har reklamombudsmannen mottagit ett 80-tal anmälningar mot sajten, varvid sajtens Europachef Constantin Dietrich kommenterat anmälningen med den helt oväntat upplysta frasen ”Jag har hört att svenskar blir mer öppna i maj”. Här har vi alltså vad som verkar vara en sajt som ger möjlighet för var och en som vill vara otrogen att vara just detsamma under tydliga, ordnade och öppna vederbörligen diskreta former. Första tanken är att en liten trevlig systersajt för utpressning nog kunde vara lönsam, men oaktat denna reflektion har jag svårt att störas av denna ganska ofarliga företeelse. Jag tror – nej, jag vet – att otrohet är mer än källan till den hysteriskt gråtande familjetragedin. Otrohet kan bli själars räddning. Vad är det han säger? Så får ma...

Lite upptagen. Dels på grund av att tiden obevekligen går fortare och att man därmed hinner med allt mindre per tidsenhet. Kan nog vara så att vi lämnat fisken till förmån för vattumannen. Ohyggligt spännande. Min fru och jag har börjat äta fetdieten. För egen del får det inte bli någon viktminskning - jag har redan skalat ner tre garderober de senaste tre åren. Men en lite mer närvarande och snabbare hjärna skulle passa fint. När man så kliver in 05.40 på Statoil och ber att få fyra grillkorvar i en papplåda kikar de lite underligt på mig. "Körv är sjukt gött" säger jag och de skrattar. Och även om huvudet snurrar lite mer än vanligt och kroppen erfar allehanda underliga sensationer vill jag verkligen testa detta. Sedan Lars-Erik första gången berättade om sina upplevelser och de smörstekta baconen till frukost för knappa tio år sedan har idén funnits där. Behövdes en fru med ambitioner för att verkligen ta steget ut i det okända. Mitt första försök till något som får kalla...

Det verkar som om beslutet att faktiskt förstöra världen vunnit verkställande. En ambitiös plan och ett ganska resolut sätt att nå målet om en kraftigt minskad befolkning på planeten för att få ett lagom stort antal hanterliga tjänare att bibehålla de självutnämnda blodlinjernas fortsatta despoti. Jorden är tåligare än vad någon tror. Och den har med all sannolikhet en långt större arsenal och ett mer väl spunnet nät av allierade än vad den av sin egen jordliga framgång bländade självutnämnda härskarklassen har förutsättningar att greppa i sina kärlekslösa sinnen. De har därmed inte skuggan av en chans. De kommer att orsaka stor förödelse. Exakt så stor som det är nödvändigt. Men deras ansträngningar kommer att på ett effektivt sätt få mänskligheten att sluta upp mot de fullkomliga galenskaper som avskärmat oss från varandra.

Det är lätt att finna grund till aversion gentemot staten USA. Genom att lite förstrött skrapa med en trubbig nagel mot vilken av nutidshistoriens matta ytor som helst läggs komprometterande och synnerligen osympatiska handlingar under ”frihetsflagg” i dagen. Jag har en riktigt, riktigt snygg T-shirt. Skön är den också. Den har amerikanska flaggan frampå bröstet.. Det är tidernas varumärke. Och sannolikt var USA när det en gång reste sig ur kolonialismen en serie ytterst väl menade tankar. Men som vi så ofta sett under rådande regim så kapas goda föresatser av mer pragmatiska krafter i behov av ett värdemässigt och moraliskt inarbetat värddjur. En liten grupp mänskliga brottslingar som söker en täckmantel att för en stund i historien få deras handlingar att kunna missuppfattas som legitima. Senast det begav sig var det Tyskland. Denna gång alltså USA. Men anstiftarna är desamma. Denna gång kommer de emellertid inte undan. Eftersom USA:s befolkning består av människor. Människor i full ...

Carl Norberg påpekar en ganska logisk parallell . "Men jag vidhåller det nog vore bra att mäta av Epicentra på jordbävningarna före det att dessa kontamineras av ytterligare radioaktivitet som kommer från utsläppen, för det är ju inte heller så bra om jordbävningarna skulle visa sig bära på strålning från ryska kärnvapen som har försvunnit från ett kapat lastfartyg i Östersjön men att detta inte går att bevisa utifrån den lokala bakgrundsstrålningen." Förklarar om inte annat det ymniga spridandet av allehanda inriktningars näring. Precis som i till exempel Palmemordet, Estonia och elfte september. Dimridåer - knappt ens omsorgsfullt utplacerade. Valfri ”alternativ teori” äger dessvärre synnerligen högre trovärdighet en den mediala. Men en lite reflektion kanske man kan kosta på sig. Utan att gräva ner sig i. Kom ihåg: inte gräva ner sig. Inte, inte. Med det i sinnet - se lite andra riktningar från StAn . Och så kan man kanske fundera lite på huruvida det är värt mödan att oro...

Luften var alltid lite tung i lokalen; det hade inget med antalet medarbetare att göra – snarare då det faktum att den befann sig på det djup den gjorde. Man kunde tro att relativt få kände till dess existens, men så var inte fallet. FMOC var en välkänd facilitet bland en stor men noggrant utvald skara. Anläggningen ingick sensorfunktionen på essentiell nivå. Utan realtidsdata från FMOC skulle operationerna förlora nästan all sin effektivitet och administrationen av påverkansmedel skulle behöva ske i blindo. Effekten skulle då bli ett trubbigt generellt inflekterande av beteenden, något som på grund av sin drastiska karaktär riskerade att göra subjekten vaksamma. Man skulle snabbt falla tillbaka ett par tre hundra år i effektivitet. Man mätte alla större städer och ett hundratusental utvalda signifikanspunkter i varje hörn av världen. De automatiserade analyserna av mediaflödena, livsmedelsnyttjande, droghantering, brottslighet, datatrafik, aggressivitetsnivå och den kollektiva fre...

Äntligen hände det något! Och inte bara något vad som helst utan en alldeles äkta. Riktigt. Färsk. Fantastisk. Ljuvlig (kan knappt andas längre). En... Det är för underbart för att säga, nästan. Tusentals döda i bästa fall. Mänskligt lidande utan gränser. Hem som spolas bort, båtar som försvinner. Till och med KÄRNKRAFTVERK SOM EXPLODERAR. Finns det något underbarare? Vid besök på aftonbladets hemsida kunde jag till min förvåning konstatera att jag inte ändrat inställningarna för zoom i min webbläsare. Sjukt. Rättigenom sjukt. Att det värsta som kan hända är det absolut bästa? Det är så sjukt att jag blir förbannad. Riktigt och uppriktigt jävla förbannad. Inte på de människor som sorgligt nog sätts att följa linjerna utan på de makter som spelat på deras svaga strängar och byggt dem ett egotempel att skapa sin framgång på andras elände. Det finns hopp för dessa människor men inte för själva media .Media kan dra åt helvete. Innan de drar oss alla dit. Tack. Och till dig som undrar om de...

Allt är säkerligen inte vad det ser ut att vara och man kan vara helt säker på att saker som inte är som de presenteras. Alltifrån att hela förloppet orsakats på ”manuell väg” till att planer som skal utanpå förloppet nu satts i verket. Jag satsar en gammal mössa på att det är våra intentioner det är fråga om. Att det är summan av dessa som är målet för skeendet; vare dig det handlar om att spjälka isär dem eller om den villkorslösa fortsättningen här. Du har känslan i dig. Du vet djupt där inne hur det ligger till och vad du behöver göra. Frågan är bara hur många lager av inlärdhet och stolthet du måste skala av för att komma dit in. Ju längre tid det tar desto större förödelse.

Allt kan idag mätas i pengar. Precis allt. Den som väluppfostrat mäter allt i pengar är en urenligt många normer mycket korrekt person. Man får inte avstå pengar eller saker av monetärt värde. Det är snutt på brottsligt. Att däremot med alla makters medel söka tillskansa sig saker av värde eller pengar- det är bara logiskt och i de flesta cirklar kretsande kring framgångsbegreppet ärevärt. Låter man saker mätas efter hur mycket pengar de är värda missar man precis allt av värde. Precis allt. Att manipulera perceptionen av sin verklighet baserat på fiktivt tilldelade mängder ”pengar” är inte bara att kasta bort sitt liv. Det är rakt upp och ner maniskt. ”Money” – smaka på ordet. ”Mani”.

Blixten är en effekt av påtaglig potentialskillnad och utvecklar en enorm energi. Just som jag skulle till att undra var potentialskillnaden blivit av så finns den invävd i det som annars borde hindrat den. Det visade sig villkorslöst. Denna gång under helt andra premisser och på ett helt annat sätt. Där den tidigare emanerat ur frustration, besvikenhet och missriktad ambition tar den sig nu sin utgångspunkt i den villkorslösa kärleken. Det stämmer inte alls med den bild jag haft men det sällar sig logiskt efter en linje observationer som jag inte riktigt kunnat förklara. Det är starka krafter, i det närmaste drifter. Och de hämtar sina krafter ur de två polerna utan någon egentlig kompromiss. Är den dominanta snällheten verkligen en paradox eller kan den finnas till. Det verkar onekligen som om den finns. Och som om den i en kraftfull ljusbåge kombinerar energin från den villkorslösa kärleken med de mörka underströmmarnas obeveklighet. Vi är här för att lära.

...visste du inte det? No shit... Förslag till vidareutveckling.

Så har man mässat lite igen då. Kursledat så att säga. Extra trevligt i Norrland ;-) Iakttagelser blir det mest av yrkesmässig karaktär men denna gång med ett undantag. Ju mindre hierarkisk organisation desto effektivare medarbetare. Gladare. Hierarki är inget vi behöver. Det är något som hittas på för att de som lever på andras energi ska kunna motivera sin energistöld. Punkt slut. Motsatsen till hierarki är inte anarki. Det är att lita på varandra och att basera saker på respekt istället för fruktan. Punkt slut igen.

För de som upptäckt bedrägligheter i verklighetens struktur kan hämnden ibland kännas som en oerhört belönande tanke att uppehålla sig vid. Hämnden då varandes att ”ge de jävlarna” eller att ”ge tillbaka med samma mynt”. Man får gärna komma ihåg att drivkraften bakom mycket av det vi uppfattar som bedrägligt är att skapa disharmoni, fientlighet och ilska hos subjekten. Sinnesstämningar som gör dessa lättregerliga och på det stora hela ofarliga för den som kan presentera ett basalt fysiskt skydd för egen del. Vad dessa krafter däremot är oerhört sårbara för är att bli omtyckta. Tänk om de konfronterades med vanlig, äkta, mänsklig värme istället för hot om repressalier som de med lätthet kan ta sig undan. Du, din djävul – du som utnyttjat mig, indoktrinerat min avkomma, stört min sömn och sablat ner min hälsa som tycker att du äger allt jag är och gör och som lever av att jag är rädd. Kom hit ditt drägg. Kom hit så ska du få en kram. En stor fet kram. Ju högre upp i pyramiden man kommer ...

Så var det dags. En tanke som funnits i åtminstone två år men också seglat en stund dessförinnan. En annan kanal. Nu är den öppen och fyller sitt syfte på ett förtjänstfullt sätt. Likväl anonym. Precis som det är menat att vara och inget någon som vant sig med att komma hit egentligen berörs av, annat än en något vikande frekvens måhända. Men kring den saken råder ingen visshet. Imorgon är det måndag igen. Dagen då de allra flesta traskar iväg till sina artificiella uppehållanden av sinnets fyrkantighet. En ny vecka tar fart och innan det har nått insiktens nivå så är den över. Du ska inte hinna andas – så är det utformat. Du ska vandra som en rädsleproducerande zombie på noggrant administrerad syrebrist. Den kärlek du får uppleva ska vara skev och förvriden, formad av omöjliga krav och förväntningar. Naturliga drifter och lustar ska skruvas sönder och malas till en ångestfylld färs. Prestationer, teknikaliteter och moraliska vanföreställningar ska hindra dig från att leva fullt ut. At...

Om jag var del i alla bedrägeriers moder skulle jag må mycket dåligt just nu. Känslan av att veta att man obevekligen förlorar greppet. Att det glider ur handen och att de till och med ur egen synvinkel absurda åtgärder man vidtar för att bibehålla sin lögns validitet inte längre går att dölja ens för den helt blinde. Om jag varit del i ett bedrägeri som sträcker sig över hundratals, kanske tusentals år, då skulle jag ha byggt in möjligheterna till kollaps som distraktions- och panikagent så ofta jag kommit åt. I själva samhället, likväl som i höga byggnader. När tiden sedan kommer är det bara att trycka på knappen.

Det som såg ut att vara precis som vanligt vände sig själv ett helt varv inåt och återkom därmed till dess uppkomstläge utan att förlora något av sin energi. Det är inte första gången. Likt varven på en spole utformad för mycket hög last. Energiutvecklingen är långt större än väntat då processer som inte ens tangerat varandra plötsligt befann sig i samma rum. I samma takt. Till ömsesidig och korsvis induktion i härdarna. Jo, denna vibration är lika konstant som föränderlig och i allt väsentligt obeveklig. De brännande linjerna armerar verkligheten och det overkliga i en allians som förlänger horisontalplanet bortom de fysiska möjligheterna. Vad som ser ut att vara dess bärande fackverk är egentligen något helt annat. Något obeskrivligt men långt mer verkligt än det mesta.

Jag gillade Lasse Erikson. Skarpt. Favoriten var en skrift märkt Vad man inte med bästa vilja i världen kan KALLA FAKTA OM NORRBOTTEN . Bra skit.

Nya klumpar tillverkade. Avmätning per omärkt helikopter utförd inom 30 minuter. Vet inte riktigt vem jag ska tacka men i alla händelser - tack för otvetydig reagens. Föremål för mätning (trallen är 125 mm ;-). Gårdagen var den mest tydliga spraydagen på länge - kanske kopplat till omnämnandet om uppvaknanden ("oh no!") eller bara en vanlig dag på jobbet för någon. Tackar hursomhelst även för motivation och bränsle till eventuellt intuitiv design. Även om tacket i vanlig ordning är lite svårt att rikta.

Det börjar samla sig en del positiva signaler. I svensk press skrivs faktiskt kritiskt granskande saker om FN:s råd för mänskliga rättigheter vilket på ett förtjänstfullt sätt öppnar upp för reflektioner i vidare cirklar. Redan insparkade dörrar som får sin belysning genom en läcka i annars väl kontrollerat media. Som lök på laxen visar det sig (genom samma mediala kanal till allmän häpnad) att de påskjutna svenska soldater i Afghanistan som så förtjänstfull vävdes in i intrigen syftandes till fortsatt svensk torrskoddhet under det internationella paraplyet sannolikt varit påskjutna med svenska kulor. De flesta som försökt att förstå vad som händer har nog redan förstått. StAn skriver om fler indicier på denna uppvärmning. Det närmar sig nog punkten då det börjar bli dags att kapa inflödet av hypnosen. Detta kanske är islossningens period. April 2011 kan bli vad den ibland förutspås till. Tiden då insikter och latent liggande observationer vinner kognitiv kraft hos allmänheten. Då all...

Dagens uttryck används när man lyckats knyta ihop en serie händelser till ett konstruerat sammanhang med ett specifikt syfte. Den officiella versionen är absolut vad som presenteras via de kanaler som etablerats för kontroll av allmänhetens varseblivning och har inget att göra med vad som verkligen inträffat. Eller varför. Emellertid ger den officiella versionen allt som oftast nyttig information om vad som kan komma att ske härnäst och är därför inte på något sätt att betrakta som irrelevent. För även en lögn innehåller en sanning om lögnaren.