Med hjärtat i himlen, handen i skyn och foten i svarta havet

Blixten är en effekt av påtaglig potentialskillnad och utvecklar en enorm energi. Just som jag skulle till att undra var potentialskillnaden blivit av så finns den invävd i det som annars borde hindrat den. Det visade sig villkorslöst.

Denna gång under helt andra premisser och på ett helt annat sätt. Där den tidigare emanerat ur frustration, besvikenhet och missriktad ambition tar den sig nu sin utgångspunkt i den villkorslösa kärleken. Det stämmer inte alls med den bild jag haft men det sällar sig logiskt efter en linje observationer som jag inte riktigt kunnat förklara.

Det är starka krafter, i det närmaste drifter. Och de hämtar sina krafter ur de två polerna utan någon egentlig kompromiss. Är den dominanta snällheten verkligen en paradox eller kan den finnas till. Det verkar onekligen som om den finns. Och som om den i en kraftfull ljusbåge kombinerar energin från den villkorslösa kärleken med de mörka underströmmarnas obeveklighet.

Vi är här för att lära.