Inlägg

Visar inlägg från juni, 2011

Före och efter

Det finns två sorters människor, kan man säga. De om kämpar och slåss och de som bara lever. De som bråkar, skränar och spottar och de som bara lever. De som för att slippa ta itu med sig själva, möta sina insikter och göra upp med det egna livet kör allt på utblås och de som bara lever. De som Ikläder sig en utåt reflektiv dräkt och kämpar för att leva i en verklighet där jaget inte bär ansvar för något utan ständigt är utsatt för andras verkan och de som lever fullt ut med oändligt eget ansvar.

I ett liv där jaget är ett subjekt - ett utsatt offer, en stackars liten en som inte kan, får eller törs, som gör sitt bästa för att lyda, smälta in och bli accepterad. Som sköter sig, gör rätt för sig och inte ligger någon till last. Som inte kan beskyllas för något. I ett sådant liv måste man vända det utåt. Ge det åt andra; det man inte själv äger styrka att processa.

Men ändå bor den där - en känsla av att jaget i själva verket är bedraget. Att jaget – som inte duger något till och som enba…

Den enes bröd, den andres tandproblem...

...som det brukar heta i ordspråket. Jojomensan, visst är det väl så.

Jag diskuterade med en gammal kollega som inte är så där vansinnigt gammal men som varit en verklig föregångare inom LCHF-fenomenet. Vi pratade om kopplingen mellan kosten och tänderna. Om att det i LCHF-fenomenet dykt upp ganska tydliga indikationer på att LCHF-mumsare fick betydligt mindre problem med tänderna.

Jag tyckte det kändes fullkomligt rimligt att kosten - eller något annat beteendemönster - måste vara orsak till det i den moderna människans i historiens ljus ganska plötsligt anlända tandvårdsbehovet. I gängse modeller förklaras detta tandvårdsbehov genom människans tilltagande ålder. Men som allmänt ouppfostrad tänkare är jag av den personliga åsikten att människans ålderskurva inte nödvändigtvis är sådär välpaketerat linjär och att man därför inte per definition måste köpa medellivslängdens variation som förklaring till precis allt. Inte alltid. Åtminstone inte på det hypotetiska planet.

vaken.se finns …

Syftesriktig galenskap

Den yttre världens galenskap måste ha ett syfte, dels – såsom så vist påpekats – som vår egen förvridna spegel; att skåda oss själva i ett upplyftande kontrastljus och få oss att inse vad som är viktigt. Men kanske också i det mer det mer fysiskt handgripliga existentiella ramverket. Ty den stora världens huvuden, villkor och anspråk leder ju enbart till den omsorgsfullt konstruerade kollapsen. De stora viljornas omgångar mot varandra maler ner varandra och – kan tyckas – allt i världen till världskrigens lovsjungande pulvermos.

Men är det inte precis tvärtom egentligen? Är det inte så att de muller från bedrägeriet som säkerligen kokat ihop såväl en som två sprängningar av planeten ändå tjänar ett ädlare syfte – sannolikt helt omedvetet från den mest förledda lilla skarans synvinkel? Det är en stor spegel de vill krossa. En enorm spegel. Men när den väl är krossad – är det inte så att vi alltid befunnit oss i reflektionen; i backuplandskapet; i den femte. På den krossade spegelns and…

”Men samtidigt”

Parallellt eller skeende ifrån varandra isolerade världar. Men ändå sammanstrålade till denna fokalpunkt. Å ena sidan den lilla världens liv. Människorna, skratten, glädjeämnena, naturen och känslan av att allt som sker i det lilla också är det verkliga. Det hållbara. Det som utgör grunden för helheten.

Å andra sidan den stora världens anomali. Att världen, så som den beskrivs för oss och så som den alltjämt med mycket möda och stort besvär bibehålls och accelererar genom tomtarna på loftets försorg. Den stora världen är inte bara uppochner, den är förvriden, fragmenterad, baklänges i ett utstuderat psykedeliskt hypnosmönster.

Två skalor, två världar, fullkomligt olika varandra. Men ändå möts de i vardagen. Där den stora världens bedrägeri träffar den lilla världens människor. Söker kidnappa dem in i sitt prestigespel och hypnotisera dem med egenmäktighet i den stora världen för att överge den lilla. Var och en väljer kanske och för den som redan varit igenom den stora världens lockelse…

Kärleken till föremålen

Om man skådat igenom den särintressebaserade ekonomiska styrningen av precis allt, det ekonomiska systemets egentliga motivation som slaveribibehållande storhet och konsumtionen som konstruerad villfaren tillfredsställelsemekanism för en förledd mänsklighet. Om man ser det, då kan det hända att man börjar rynka på näsan åt människor som lever för sina saker, sina inköp och sina kommande amorteringar.

Men själva köpandet, spenderandet av penningen och dess väl infostrande uppbärande av utgiften i form av fastslagen låtsasskuld vilken konsumenten tillåter sig tynga trots att den är rent imaginär. Är inte köpandet egentligen en kärlekshandling, när allt kommer omkring? Oavsett om inköpen sker med redan insparade pengar eller via kommande sparande i form av vad som slarvigt brukar kallas för lån så bär handlingen detsamma.

Den bär intjänandet av så kallade pengar, historiskt eller framtida – balanserat och ingjutet i själva transaktionen. Vi köper något för sådant som i de flesta fall är re…

Något har hänt

Något har hänt. Något har ordnat upp sig. En knut har lösts. Ett problem har fått en fantastisk lösning. Det syns och hörs inte där vi är vana att titta. Men det känns. I marken och i luften. Inte i ordet, utan i känslan. Inte i ljuset, utan i värmen. Någonting. Någonting av relevans. Något som släppt greppet. Vet inte vad, men något är det.

Kan det vara dags nu. Att lägga ner. Att höra upp med de absolut störtlöjliga barnsligheter som utgör beteendemönstret för vår lilla anskrämliga globala elit och dess förblindade följeslagare. Barnsligheterna måste få ha ett slut. Det finns ingenstans att ta vägen längre, lika bra att lägga ner barnsligheterna så att hela mänskligheten få leka.

Vad det mer exakt är vet jag inte. Kanske ingen. Svaren kommer när de har lust.

Kontrast

Den här dagen var bokad för jobb i konungsliga huvudstaden. Fyra timmar i bil och dubbelt så många på kontoret. Eftersom det inte är så där vansinnigt frekvent längre så gör det inte så mycket. Huvudstadsbesöken blir lite av en kontrast.

Men möten avbokades och solig som dagen var beslutades den att framlevas hemma på tunet istället. Jobb avklarades per telefon och email varvid en stor hög ved kunde förflyttas in under tak istället för det predestinerade ödet att ligga till sig till första snön fallit i höst.

Det fysiska arbetet blandat med det mer tjänstemannamässiga är en mäktig kombination. Att lämna datorn för att gå ut och lyfta upp sin tre tons gamla fergusontraktor och inspektera en trasig framaxel för att med oljiga nävar svara på ett samtal rörande licensvillkor och LDAP-kataloger.

Många äldre religioner säger att allt - precis allt - i vår värld är resultatet av skillnader. Allt mellan positivt och negativt, gott och ont, dag och natt, vinter och sommar, liv och död. Och visst…

Kon-tanter

Grannarna har lite kul åt mig. Jag som säger att pengar ju faktiskt inte finns. Men det verkar som om de förstår. Också. För den som anträder stigen av den imaginärekonomiska insiktens tankebana kan det kännas lite ovant att höra sig själv uttrycka sig i slika termer, än mindre att tillämpa dess innebörd i verkliga livet.

Nämnda granne skulle ta ut ett belopp kontanter i bank. Banken frågade då vad pengarna skulle användas till, samt följde i ingående frågor upp svaret tills dess att banktjänstemannen förnöjt den organisatoriska nyfikenheten och med alla detaljer på bordet kunde släppa ifrån sig de för ändamålet nödvändiga kontanterna. Bankerna har – helt på egen hand; utan någon som helst påtryckning från till exempel myndigheter eller folkvalda institutioner – bestämt sig för att införa en rad restriktioner på kontanthanteringen.

Man säger att man gör det för att förhindra att folk springer iväg och tar ut pengar för att finansiera terrorism. Eller svartjobb, som man tillade i en pres…

På glid

Frågor:
1. Vad kallas den som arbetar på fabriken för tillverking av sparkstöttingar?

2. Vad sade bonden då han hittade en skridsko i åkern?

3. Hur kunde han veta att skridskon var uppe i trädet?

4. Hur omnämndes tjuven som försvann på spark från platsen?

5. Samtidigt ord för skridskoslipning.

6. Register över människor av manskön.


Svar:
1. Medarbetare

2. "Det var en mediåker upptäckt."

3. Han hade mediala talanger.

4. Medbrottsling.

5. Medans.

6. Medlemsregister.

Cred: Risto.

Bitterljuv frustration

Knappt igenkända på grund av all tid som förflutit. Först sedda som det tuggande malandets resultat. Allt ljud och utsikten av dess utsträckta pågående. Tanken kring flykt han komma. Kanske var det meningen. Att tanken på flykt skulle få komma till ytan, visa sitt ansikte, låta mig reflektera över den och se vad den egentligen är. Vad den alltid varit. Smaka på den. Göra den till min på nytt. Den smakar inte gott längre. Den smakar avskyvärt. För vad det än må vara så blir jag kvar.

Jag är en annan människa nu. En helt annan människa. Det gjorde mig illa berörd att stoppa stortån i den gamla hemtama bassängen. Se hur människor väljer varandra på grund av ambition, karriärsutsikter och det övergripande livets prospectläge. Hur människor slåss för att behålla de som gör dem illa eller kanske ännu värre – hur de slåss för att få behålla de som de gör illa.

Det har funnits ett ytterst fåtal som förstått detta. Ett litet, litet fåtal i min närhet som begripit hur det är att känna precis på…

Baktivisten

Världen är full av aktivister. Människor som engagerar sig i en eller ett par frågor av hela sin hjärna och ägnar så gott som all energi åt att hata de som begår en viss sorts övergrepp, bedriver en viss sorts näringsverksamhet, har en viss sorts sexuell läggning, håller på ett visst fotbollslag, har en viss hudfärg, talar ett visst språk, är av en viss politisk inriktning eller bekänner sig till en viss religion. Nobla tankebärare som lägger alla andra möjligheter i livet åt sidan för att engagera sig i den stora saken. Man kanske kan kalla det kallet. Kanske.

Den mest utbredda av denna art i vårt sekulariserade Sverige är nog de så kallade klimatkämparna. Jag förstår precis hur de tänker; hur de känner att allt är fel och att de genom noggrann, lydig och enligt skolboken alldeles korrekt informationsinhämtning kommit till insikt om vad det är vi människor måste ändra på för att höra upp med vår våldtäkt av moder jord. Var och en begriper ju att gifter, radioaktivitet knappast kan var…

Det surrar...

...om att nästa stora event hos teater terror är planlagt till den 26/6 vid invigningen av damfotbollsmästerskapen i Berlin. En ohygglig energi som samlas i sökandet efter ledtrådar kring detta förmodat planerade spektakel. Ja, vad säger man när teorin om den styrande lilla elitens angrepp på sin så kallade fårskock förefaller rimligare än vilken random mainstreamrapporterad nyhet som helst. Det finns tydligt inkodat i alla händelser, men koden innehåller så många luckor att ett noggrant utplacerat blindskott för att knuffa alla befängda konspirationsteoretiker med kraft att tänka själva av banan inför den verkligt stora föreställningen även det förefaller som en direkt rimlighet.

Krig, som vanligt! Men ett stillsamt, lättkommunicerat och lätthanterligt litet krig som får plats i en enda tom liten hjärncell att rådbråka sig själv.

Frustanden

Bild
Det bor ett muller under marken. En turbulens i var och en. En samtidig otålighet, frustration och förväntan. Vare sig vi tillåter oss att veta vad som händer eller inte så händer det likväl. Den här dagen var det mer påtagligt än någonsin. Den förberedande frustrationen. Den undermedvetna obalansen. Vi frustar och beter oss. Gör upp med saker som inte har något som helst med dagens innehåll att göra men som ändå hamnar där. Eftersom det är där vi tycker oss vara.

Själv har jag varit fast i logikens grepp några dagar. Jag kan inte säga att det är speciellt kul – inte så länge; men å andra sidan är det inte utan sina fördelar. Man måste nog ibland. Pressa ner sinnets frihet, låta det ligga och kippa efter andan under logikens och strukturernas tryck. Att forma dess uppfinningsrikedom och inspiration ur bristen på uttryck och på så sätt utvinna de mest bärkraftiga, starka och obevekliga idéerna.

För är det inte just så det alltid fungerar – det vi kallar skapandet och de andra verkligt s…

Handdisinfektion

Jag får en tanke i huvudet varje gång jag ser en flaska handdisinfektion på ett tvättställ, huvudsakligen när jag - som nu - är på något huvudkontor och jobbar. Flaskan står där och på dörren eller ovan handfatet finns en beskäftig lapp som lyder något i stil med "skydda dig själv och andra". "Visa hänsyn". Och så vidare.

Tanken är ett scenario. Det sitter åtta män och två kvinnor runt ett bord. Luften andas makt och mötet - som är blixtinkallat med anledning av oroväckande statistik från de europeiska hälsoorganen - hålls på eurozonsengelska med några amerikanska deltagare.

"We clearly see that we will have to increase the levels now or we will miss our targets bluntly by 2013. Any other ideas than to upper levels in diary products?". Ett skrovlande ljud kommer från en äldre herre av amerikansk härkomst. "I guess we could pull the information stunt to lower the effect of the target audience's immune system. Have them wash it away, so to speak&quo…

Den utbildade tanken

Det förefaller alltmer som om tanken, den fostrade och formade tanken. Den kunniga tanken. Den faktaspäckade och erfarna tanken. Den kultiverade tanken formad till åsikter vidare till bedömmande och i förlängningen dömande. Skattande. Intellektuellt uppskattande. På inlärt rimlig basis styrandes utforskandets steg till underbyggande av det redan befästa och bort från vad som skattats orimligt vid en första tanke.

Men den fostrande tanken föder också mönster av iakttagelser. Iakttagelser som vid sidan av varandra, korskopplade och vilandes på en bädd av erfarenhet blir till mönstersyn. Mönstersyn som i en viss riktning gör det möjligt att upphäva de inlärda mönstren till förmån för insikten kring den återhållna återhållsamhetens kraftfullhet.

Att låta känslan bo i tanken och att låta den flyta helt fritt. Att låta bäraren skörda frukterna av att bara iaktta tankeobjektet istället för att intellektuellt brotta ner den, ställa den mot väggen och pressa in den i ett hörn. Att tänka rätt är…

Kärleken

Det skrivs kanske lite för lite om kärleken på den här bloggen, givet dess omistligen centrala roll i precis allt. Anledningarna till det (att det inte skrivs mer, alltså) är många, men den främsta är faktiskt att beskrivning av kärleken är bland det abstraktaste man kan ge sig på. Sannolikt eftersom man - vare sig man vet det eller inte - står i begrepp att beskriva den ursprungliga företeelse som är upphovet till precis allt annat vi betraktar som verkligt.

Kärleken är mitt stora fritidsintresse och jag ser till att ta mig den fritid jag anser behöva. Kärleken har många ansikten. Först och främst min frus smäktande uppsyn, hennes sons spagettigluggsleende och alla andra som finns nära oavsett avstånd. Men det handlar också om kärlek till själva livet, till mark och natur. Till djur och gamla maskiner, till skinande objekt av röd plåt, till den ofiltrerade tanken och den flytande inspirationens och intuitionens hisnande känsla, solens värme, regnets doft och vattnets omfamning.

Så var…

Intressant om mat

"Bäst är att inte äta några excitotoxiner alls. Med tanke på farligheten borde de inte vara tillåtna i livsmedel, men det är de. De finns t.o.m. i vacciner (i Tyskland är det förbjudet). Svenska Livsmedelsverket har ingen egen åsikt, utan förlitar sig på WHO. WHO har ingen egen åsikt, utan de följer Food and Drug Administration i USA. FDA styrs allt för mycket av mat och läkemedelsindustrin, så det har inte blivit något förbud."
Från vaken.se - "Smaken som dödar". Inte grotta ner sig. Men kanske reflektera över vad det kan vara som gör att vi beter oss som vi sägs göra. Ibland mer än lovligt tydligt.

Rundgång

Bild
Cirkulärt, men upplevd linjärt. Där varje nutidspunkt på cirkelns linje är en cirkel i sig, länkande två punkter på tidslinjen till varandra i varje enskilt ögonblick en också länkande nutiden till ett oändligt antal alternativa nutider.


Vem vet?

Ont i magen

Gjorde misstaget att kolla följande sajter. Det var länge sedan. Men vad gör man inte för magmusklerna..

http://www.argalappen.se/
http://damnyouautocorrect.com
http://bestofblocket.se/
http://tjuvtittat.se
http://tjuvlyssnat.se
Och, givetvis. Klassikern: http://avigsidan.com.

Ojoj...

Laddad fråga

På det stora bildelsvaruhusets batteriavdelning föddes en för platsen oväntad reflektion. Här har vi ett antal hundratal batterier. Alla med sin egen inbyggda potentialskillnad. Seriekopplade innehållandes en gigantisk spänning, men som de förpackat isolerade celler de är kommer deras användning att bli ganska likformig. Dessa batterier och deras poler ligger där och väntar på att tas i bruk.

Att göra nytta. Att given sin inneboende potential utföra de uppgifter dess industriella kreatörer specat i datablad, på orderbekräftelser och i kataloger ut till slutkund. "Detta batteri lämpar sig bra för den mindre gräsklipparen". Att det sammankopplat med resterande batterier på avdelningen räcker att driva ett ganksa stort antal cementblandare några timmar är en ofta otänkt tanke. Precis lika ovanlig som den kring vad flera människor kan åstadkomma tillsammans och inte var för sig.

Batterierna hamnar i bilar, fyrhjulingar, snöskotrar och motorcyklar. En del i gräsklippare eller båtar…

Att välja

Det känns ibland som om man är i det närmaste odrägligt positiv där man stövlar runt och skrattar åt sakers bedräglighet. När man med taktfast beslutsamhet inte ägnar de bedragande parternas idoga dödsgrepp på mänskligheten mer än ett iakttagande förhöjt ögonbryn till uttryck för det förakt man hyser utan att för ett ögonblick känna den så omsorgsfullt anmodade fruktan.

Hur lätt är det inte at skratta åt den så kallade klimatrörelsens alla pekpinnar, obskyra detaljer och världsomstörtande alarmteorier och deras rätt igenom grundlurade framhärdare? Visst blir man lite lätt ihåligt munter när man tänker på att någon stackare släpar sig iväg till sitt jobb inom media och under vanföreställningen att själv vara berömd, framgångsrik och respekterad låna ut sitt ansikte och sin röst till lögnen.

Hur vanvettigt skräckslagen blir man inför några ehec-smittade gurkor (nej! groddar - nejförresten! tomater! paprika! akvariefisk!), väl placerade i tiden för att via komposten driva matpriserna en l…

Den sannolikt godartade verbala vanmakten

Som så många andra har det kommit till en kritisk punkt med skrivandet här. Nej, jag tänker inte sluta; alls inte. Men med det perspektiv som blir en konsekvens av de sökanden som inspirerats och kanaliseras genom skrivandet föds gradvis en sannolikt godartad vanmakt inför att enbart en blygsam del av observationerna låter sig beskrivas verbalt.

Synsätt och tankar, eller snarare känslor som gör allt som syns och är till de subjekt till en annan agenda, en annan helhet. Kärleken och värmen i relationer. Diskussioner med människor i närheten. Ord som ges möjlighet att lätt snudda vid vad som rör sig i det gemensamma djupet och gradvis på det lilla viset sprider små vibrationer genom den gradvisa acceptansen given effekt via den spridande repetitionens resonans.

Möjligheterna till uttryck begränsas i cirklar. Den innersta och trängsta – det så kallade offentliga rummet medger bara uttryck för på förhand fastlagda åsikter, tankar och vad som felaktigt kallas idéer. Väl förpolariserade för…

Tecken i tiden

Bild
Kraften i havet är obeveklig. Den känns på flera mils avstånd och att vara så nära utan att stå vid dess strand är nästan plågsamt. Tiden vid havet ger alltid insikt. Denna gång handlade det om tidens korsvisa beroenden. Hur bilder, kommunikation och synkrona tankar i accelererande grad sammanbinder varje punkt i tiden med varandra och hur detta tilltar i just den takt som materian förefaller spela ut sin roll. Vidare in i nästa paradigm. Kanske han hade rätt ändå, svampforskaren som talade om att all tid kommer till den nollpunkt där den är samma. Igen.


Nybesökt hav i väst.

Handel i uppvaknande

En utflykt till en på sitt sätt märklig begivenhet eller kanske snarare en stadfäst instans av Marknaden. I alla händelser intressant att se hur föreställningen om konsumtionen som det yttersta målet i det långa perspektivet lika givande för människors förståelse av alltings värde som den på kort sikt ser ut att bevisa deras indoktrineringsgrad.

Undersökningar som presenteras på formatet ”åtta av tio svenskar tror på en stark fortsatt tillväxt” kan ju egentligen inte vara något annat än resultatet av mätning av indoktrinationsgrad. En kontroll av hur bedövad befolkningen är av rådande anskaffningstoxin och därmed signifikant för de som administrerar doseringen av de materiella och paramateriella medel som säkerställer bibehållen hanterlighet.

Vi dömer andra på monetär basis. Vem som har hur mycket – och varför. Använder pengarna som en hävstång för att förminska de som ”inte skött sig” för att själva känna sig lite bättre på botten av den mentalt förslavade vanmakten. Gottar oss åt andr…