Kärleken till föremålen

Om man skådat igenom den särintressebaserade ekonomiska styrningen av precis allt, det ekonomiska systemets egentliga motivation som slaveribibehållande storhet och konsumtionen som konstruerad villfaren tillfredsställelsemekanism för en förledd mänsklighet. Om man ser det, då kan det hända att man börjar rynka på näsan åt människor som lever för sina saker, sina inköp och sina kommande amorteringar.

Men själva köpandet, spenderandet av penningen och dess väl infostrande uppbärande av utgiften i form av fastslagen låtsasskuld vilken konsumenten tillåter sig tynga trots att den är rent imaginär. Är inte köpandet egentligen en kärlekshandling, när allt kommer omkring? Oavsett om inköpen sker med redan insparade pengar eller via kommande sparande i form av vad som slarvigt brukar kallas för lån så bär handlingen detsamma.

Den bär intjänandet av så kallade pengar, historiskt eller framtida – balanserat och ingjutet i själva transaktionen. Vi köper något för sådant som i de flesta fall är resultatet av nerlagd tid i det arbetsekonomiska systemet, även känt som slavsystemet. Då är det väl egentligen ganska självklart att vi måste känna kärlek inför våra inköp då det är med vår tid, vår frihet och allt det vi annars skulle kunna gjort vi betalar.

Vi köper t.ex. en TV för femtusen. Timlön på 200 före ger 140 kr/timme, d.v.s. nästan en veckas jobb. En vecka av tankar, funderingar, reflektioner och känslor hållet i schack av åtta timmars arbete varje vardag. En vecka av kronologiskt styrda rutnät, konflikter på grund av trötthet och saker viljan suktar efter men den rationella arbetsmänniskan avfärdar som orimligt att hinna med.

Föremålen vi köper är givetvis omsorgsfullt konstruerade att möta vår önskan att få älska dem. Försedda med egenskaper, val och olika produktpaketeringstekniska abrovinker som tillåter dem att i ännu högre grad bli just ”våra”, med möjligheten att (med den säljande partens terminologi) skräddarsys i enlighet med våra önskemål och våra plånböcker.

Samtliga objekt har sina väl konstruerade inbyggda brister. Noggrant utformade för att på sikt föda nya förväntningar – det nyinförskaffades brister till tack. Att slängas eller avyttras med förlust, till skuldens bibehållande och uppbyggande. För när objektet är ointressant, bortglömt eller utbytt så finns skulden kvar. Så som det omsorgsfullt konstruerats.

Men även om diversionen är gigantiskt, inkapslande hela vårt västerländska paradigm, så är det en diversion. En själslig fälla. Och vändningen är inte svårare än en enda enkel tanke. Se på oss som hamstrar i ett hjul. Givna just den för ändamålet avvägda friheten, möjligheten till reflektion och den nödvändiga dosen fruktan. Förledda i grupp, springandes i hjulet kopplat till en generator.

Vad genererar vi? Vad är det som utvinns ur denna förledenhet? Är det fruktan – den negativa energi vi utsöndrar ur allt vi oroar oss för? Terrorism, krig, brister på det ena och det andra, alla typer av kriser, ekonomiska hot mot oss själva, andra människors påstådda farlighet, hot mot vår hälsa, gifter i mat och dryck, jordens nycker, farligt väder, trafikfaror – you name it. Är det rädslan som skördas i vår massproducerande fabrik?

Eller är det bara så att vi är satta på paus. Ledda av mänsklighetens kosmiska motorväg till ytterligare en lektions avklarande ner i en liten lufttät glasburk. Avsedda att inte hjälpa världens meningsfulla skeenden utan tänkta att utgöra motpol mot andras positiva tänkande och mer utvecklande levnadsföring? Kanske står vi i fållan avvaktandes vår termination. Decimerade till lagom antal för att driva generatorn.


Skevheter. Obalans. Det blir ju alltid resultatet av undertryckthet eller bedrägeri. Obalanser tar ut varandra över tiden och finner sin egen balans. För de ledder till kraftansamling. Stordåd. Helt av sig själv och invävt i skeenden oavsett om de vid en anblick förefaller obetydliga. Skevheter som att fira något så knivskarpt fastställt i tiden som sommarsolståndet flera dagar senare. Sådan obalans är naturligtvis inte uppkommen av en slump.

Ohyggligt spännande. Den som Lever får se. Och då menar jag Lever, inte lever.

Kommentarer

  1. Intressant och finurligt Erik.
    Att köpa saker är att få känna en stunds egen auktoritet - här är det jag som bestämmer... sen är det ju i den gamla världen ofta så att då har man kört över de verkliga behoven - man har inte lyssnat till vad det inre barnet egentligen behöver. Och ofta blir det brist i plånboken för de verkliga behoven. Men just euforin i att vara herre i sitt eget hus - just då är hög. Men som sagt, denne herre behöver nya kickar och inre barnet pockar på ännu mera, vilket visar sig som ångest och rastlöshet eller sorg. Tills man stannar och vågar lyssna.
    Men sen är vi också här för att uppleva kontraster - den som lite haft, blir storköpare när denne får mera pengar - tills dessa prylar blir dem övermäktiga och de har fullt upp med att bara överleva med sitt kaos och sina prylar. Då kommer olika kollapser för att bryta ner dom till sans och essance. De som alltid haft gott flöde med pengar, bla p gr a "att det ligger i släkten" programmerade till att alltid ha pengar - dessa har mycket mindre behov av saker. De kanske köper enstaka dyra ting, men har inget samlarbehov.
    Har inte tänkt på det där med framskjuten Midsommar - men det "måste" ju alltid ske på en helg - mesta möjliga slaveri är anbefallt.
    Att t o m ta bort pingstafton och Annandag Pingst för att få fira 6 juni - det är så befängt och löjligt, när man är utanför slaveriet. Som om antalet timmar människor är på jobbet, skulle vara det som uppehåller samhället!
    Det ekorrhjulet genererar är en ständig brist - känslan att något fattas och om de inte springer fortare och mera kommer denna brist kanske att kännas ännu större. Om de springer tillräckligt fort så kan de bedöva bristen om och om igen... men det går förstås bara till en viss punkt. Pang bom du är död eller sjuk eller pank eller vräkt eller skild eller annat.

    SvaraRadera
  2. Föremål för kärlek är inte samma som kärlek till någon. Hehehe

    SvaraRadera
  3. (Klassisk fysik vad saker ska uppfylla)
    den bör vara komplett, det vill säga den behöver inga ytterligare teorier för att fullständigt beskriva, eller förutsäga, fenomen;
    den bör vara lokal, det vill säga händelser som sker i en punkt (i rumtiden) påverkas endast av närliggande punkter;
    den bör vara deterministisk, det vill säga givet en uppsättning initialvillkor så ges endast en möjlig händelse;
    den bör inte kräva några gömda variabler för att bestämma en händelse;
    den bör beskriva ett, och endast ett, Universum.
    -----------------
    Alice och Bob om du minns dessa namn i telportation så ska Carol vara med som en bok eftersom mönstret finns överallt tänkeriet. Och om ovan beskrivning av just bara beskriva ett universum.
    Anledningen till detta tänkeri är den okända fotonen som skapar rädlsa bland vetenskaparna idag, det interstellara målnet vi simmar in i.
    I kvantkryptering så funkar ju verkar det som att kvantmekanik är något som funkar och annars fattar jag inte hur de får till det här. (distans och avstånd är något man kanske bör ha i åtanke eller minnet för att få pusselbitar i detta på plats)

    http://sv.wikipedia.org/wiki/Kvantkryptering

    Jag får väl säga att detta är ju grötigt värre även i mitt huvud fast inte riktigt ,jag ser lite ideer som jag prövar i detta, tänkte bara om du som är lite i data branshen har lite take on detta med foton krypteringar och en annan förståelse en den jag läser mig till :-)
    Kom in i detta tänk pga. pratet om denna okända foton då och fanna detta som passar in i mina ideer.
    Översatt:
    En foton på ett godtyckligt polarisering tillstånd inte kan klonas perfekt. Men antar att till vårt förfogande har vi flera kopior av en okänd foton. Är det möjligt att radera informationen innehållet av en eller flera av dessa fotoner genom en fysikalisk process? Specifikt om två fotoner är i samma initiala polarisering staten är det en mekanism som ger en foton i samma utgångsläget och den andra i några vanliga polarisering tillstånd. Om detta kan ske, då man skulle skapa en standard tomt tillstånd på vilken man kunde kopiera en okänd state (tillstånd) cirka genom deterministiska kloning eller exakt, av probabilistisk kloning. Detta kan vara användbart i quantum beräkning, där man kan lagra några nya uppgifter i en redan beräknat tillstånd genom att ta bort gammal information. Här visar vi att linjäriteten vid kvantteorin inte tillåter oss att ta bort en kopia av ett godtyckligt kvanttillstånd perfekt. Även i en klassisk dator information kan tas bort mot en kopia, kan samma uppgift inte kan genomföras med kvantinformation.
    (själv har jag ideer om hur med olika temperatur och metaller och då prismor för att skapa olika tillstånd och sedan datera dessa och sedan i förlängningen styra dessa och så vidare enligt min idiologi att allt är verktyg typ med verktyg bygger man ett bord och bordet blir ett verktyg för verktygen ,,,,alltså vad som är verktyg eller materia är bara en illusion från betraktaren och detsamma med fotoner då så att säga..
    Okej jag tror du kan lite se vad jag riktar tankarna i stort på (fast tänkandet blir inget mer föränn man gör det till verktyg och dilemmmat är ju idet. hehehe att tänka eller inte tänka är en fråga för det avslappnade kännandet. (en är inte bakfull idag helt torrt igår.

    SvaraRadera
  4. speris och hall of light tyckte datorn att jag skulle kolla. (kontrollorden ger lite riktningar kanske är det en funktion för att förvilla) Jag vet inte vad jag ska tro om det men det är för många tillfälligheter för att vara tillfälligheter. Och säkert ´kommer det upp som vanligt nya sökord efter jag pluppar detta.

    SvaraRadera
  5. När man rätt ut något så är man i början eller slutet och det tror jag är "moki-del" att reda ut avståndet så det inte finns.
    Som två vänner som bråkar antingen blir de vänner igen eller så blir de motsattser och skapar ett nytt avstånd och allt börjar i samma igen. Alltså fotonen är superegot i känslan. SOm krypterings saken påvisar så är det även där avståndet som skapar oidentifikation och det var där jag snöa in på det hela tror jag. Mokidel var som vanligt en konversation från maskinen själv...

    SvaraRadera
  6. The EMIST worm team is focusing its research and experimentation on techniques for modeling Internet-scale events related to worm propagation. In this undertaking, scale-down is a critical component.
    Maskinen ledde dit . Och vet inte om jag tänker rätt.
    Men scala ner är samma som avstånd och det är avstånd som är kritiskt och skapar ändringar i sig själv fast som A början är lika slutet fast motpoler bara. A och O är början och slutet och är olikheter fast de är likheter men motpoler resten emellan är som bråk och brottnings grepp och bara som tidsfördröj mellan polerna som blir typ materia. Börjar man pilla med materian i med tanke så får man verktyg som ger verktyg och sen går det fort och fortare och mer eller mindre avstånd är det enada man skapat..Rätt boring eller hur? I det matriella kan man lätt liksom tappa sig själv alltså tappa den känsla man har genom något och men vad det går runt en liten bit det är en fantastisk maskin hmmm Tror att man inte behöver oroa sig för så mycket men normalt sätt flyttar man sig för blixtrar och dunder och ett av dundret på måndag är ju snart över och visa sig nog som ingenting, men kanske gör den det för att regeringar är rätt nervösa och gör övningar inför det (i bråkets natur).

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Gul bil!

Rekursivitet

Handdisinfektion