Inlägg

Visar inlägg från oktober, 2019

Under ytan finns svaren

Bild
Det är intressant vad mönstersyn gör. Förmågan att lägga ihop saker till en hanterbar helhet utifrån (eller snarare kanske inifrån) sinnesintryck är väl hjärtat i den mänskliga intelligensen. Vilket som regel blir mer framgångsrikt om det korskopplas med en intuitiv faktagranskning. Vi vet ju alltid, egentligen. Det är bara det att svaren, de intuitiva, ärliga, hjärtliga, ligger under ytan, nere i själen och dit är det ibland svårt att hitta när man är lite upphetsad av saker som händer på ytan.

Zen, min vän.

Jag såg en u-båt...


Bild
Det kan ser ut som om världen på många sätt är bankrutt. Finansiellt. Ekonomiskt. Energimässigt. Idémässigt men kanske mest av allt samarbetsmässigt. Men ingenting kan finnas utan sin motpol så där det fattas pengar finns andra former av rikedom. Där det fattas energi finns kärlek i överskott. Där det fattas idéer finns andra sätt att tänka och där det saknas samarbete finns friheten att hitta andra sätt och grupperingar att skapa tillsammans. När saker ger vika, faller ner mot marken och blir en del av ett kretslopp kan nya saker växa fram med näringen från vad som en gång var en praktfull blomma. Blad för blad på en ny stjälk, skapad ur det som var på evolutionens stig.

Eget alster. Mycket nöjd : )
Detta är en mycket, mycket spännande tid att få vara i livet här hos människan på jorden. Tack och varsågod!

Skönhet

Bild
Inspiration.  Drömmar. Kreativitet. Idéer. Tankar. Vilja. Takt. Mod. Sensationer. Njutning. Stillhet.  Mer inspiration. Repeat.
Skönheten är den röda tråden. Skönheten är det äkta. Skönhet är kärlek och kärlek är allt.
Inspiration är doften av skönhet. Drömmar är dess ljud. Idéerna är smaken av skönheten. Viljan är känslan av den mot sin hud. Takten och modet öppnar för sensationerna. Öppnar själens visir och släpper in dem. Sköljda ombord i pulserande vågor av njutning. När vattnet stillnat ses nya reflektioner. Sjunker ner i själens djup. Och föder ny inspiration.
Livet är skönhet. Tack och varsågod.

Det vackraste som finns, funnits och kommer att finna. Kärleken.  Personifierad.

Installerar uppdatering

Bild
Vid starten på så gott som varje dag, sittandes i soffan med kaffe och min skrivbok, skramlar det ofta till med något budskap för dagen. Som att kolla posten ungefär. Ibland är det tomt, ibland är det bara en massa räkningar och ibland, som idag – ligger där en spännande inbjudan till något.

Jag blev inbjuden till ett nytt sätt att ta mig igenom dagarna. Någonstans i drömmen under natten fick jag det förevisat mig. Jag och en mycket kunnig person stod och pekade på en snöskoter. Skotern var min och det var problem med den. Igen. För femtioelfte gången kuggade mattan över och drivhjulen behövde bytas. Enligt mannen var detta vanligt för mig.
Han sa att jag hade en väldigt stark motor. Den i sig var det inget fel på även om den var lite oproportionerlig mot resten av maskinen. Drivhjulen var 3D-printade – prototyper, jag envisades tydligen med att göra dem själv. Och mattan var en matta passande en sävlig touringmaskin. Resultatet, ständiga avbrott och byten av drivhjul. Det var därför …

Bubbelbalans

Bild
Det bubblar. Saker som legat till sig börjar röra på sig, med kraften ur vilan som följde den tappade sugen. Spåren, trådarna, flikarna och de förment meningslöst memorerade detaljerna hittar samband, visar sig och utspelas som en helhet.
Min utmaning är att inte, absolut inte, förgripa mig på det utan att ha tålamod och tilltro nog att vara del av processen så att timingen blir rätt. Eftersom

Tilltro, Tålamod och  Tajming gör allt möjligt...
Balans, över tid, hur mycket dopaminerna än sprutar av vad jag ser. Vad jag har att lära mig. Vad jag kommer att ha väldigt mycket nytta av. Tack på förhand och wish me luck!

Precis som att köra denna i lössnö känns det. Man måste hålla balansen och riktningen utan att egentligen hålla i den. Tillåta sig själv att ha balans och styrfart.

Mening-slö-shet?

Bild
Att bedöma saker utifrån huruvida de är bra eller dåliga är inte alltid den bästa måttstocken. Ja, precis, till och med i den meningen framgår det hur svårt det är. Bra och dåligt är extremt subjektivt. I konkurrensens paradigm ligger att det som är bra för en av något slags konsekvens är dåligt för någon annan. Att bra och dåligt, gott och ont, plus och minus, öst och väst, upp och ner - alla dualiteter - strävar efter jämvikt. Och alla som gungat gungbräda eller köpt något vet ju att det är på det sättet.
Kring saker som inte finns. Just nu. Som minnen eller framtidsvisioner. Där blir bra och dåligt väldigt intressant för saker för ju på sig. Den upplevelse jag minns som dålig kanske med tiden blivit gynnsam för mig - alltså har den gått från dålig till bra. Och minnet är ju pålitligt förgängligt så det blir sällan omskrivet med tiden att passa nuets emotionella status. Samma sak med framtidsvisioner, de fluxar kanske ännu mera fritt än minnena - även om de ju är gjorda av samma sa…

Drömmaterial på toppnivå

Bild
Jag har som vana att notera de drömmar jag kommer ihåg. Det är oväntat ofta som jag kan känna igen saker ur drömmarna i verkligheten efter alltifrån några dagar till några veckor till flera år. Jag skulle inte säga att det ger mig någon egentlig praktisk nytta men det är kul och jag får något slags respekt och förståelse för att tiden och perceptionen inte är linjär riktigt alla gånger.

De senaste veckorna har en återkommande bergstopp och siffrorna 1762 florerat. Så idag tog jag tag i det och googlade. Det verkar som om ett besök på syltoppen 1762 möh är på tapeten. Förefaller om inte annat att vara ett lämpligt träningsmål...
Drömnotering invid framgooglad bild.
"Fjället Storsylen i fjällområdet Sylarna är Jämtlands högsta punkt, 1743 meter över havet.[1] Toppens högsta punkt, 1762 meter, ligger dock ett fåtal meter inne på norskt territorium. Nedanför nordstupet ligger Sylglaciären, den näst sydligaste i Sverige (efter Helags)." (från https://sv.wikipedia.org/wiki/Storsylen

Visitkortstitel...

Bild
Dags att ta tag i flytten ur bolaget där jag varit folkbokförd en god stund. Kliva ur mailsystem, kalender och sådär. Det har visat sig häpnadsväckande svårt att ta detta, slutliga, steg. Diverse undermedvetna spärrar gör att det alltid kommer något mellan. Det är så jag kan se att det är laddat.
Vilken är den nya huvudsakliga e-postadressen? Vilken av de mängder med domäner jag köpt genom åren, var och en med sitt eget budskap och sin egen inriktning är det jag ska fokusera på?Vilken av dem är mest "jag"? Vem är jag, som yrkesmänniska - egentligen?
Jag blir kallad entreprenör i många sammanhang, på ont och gott. Ibland är det som beröm för saker man tycker jag åstadkommit och ibland som skällsord eftersom jag saknar vetenskaplig bakgrund. Bägge har måhända rätt men när jag hör ordet entreprenör tänker jag först och främst på någon som kör grävmaskin. Jag är inget vidare på att köra grävmaskin, har provat.
Nästa association är till en person som är duktig på att driva upp …

Hisnande

Bild
Det suger till i magen, kittlar. Kroppen är osäker, fötterna vet inte riktigt vart de vill gå och sinnet skuttar runt i ilfart åt alla håll samtidigt. Jag tvivlar på mina förmågor vad jag åstadkommit och om jag duger något till. Jag har aldrig varit här förut.
För 11 år sedan valde jag kärleken. Vad som än händer och vad jag än lyckas med i livet så har jag svårt att tro att något kommer att kunna kännas bättre än vad jag gjorde då. Jag bröt med saker som var invanda och inte fungerade, krossade genom normer, konventioner och rädslor och valde rakryggat och helhjärtat att följa mitt hjärta och träda in i den värld av kärlek, njutning, passion, kittling och glädje som jag idag lever i.
Kvar blev några trailande trådar från det förgångna, mer eller mindre oskrivna kontrakt att följa, kompatibilitetsfrågor från det som varit innan. De sista av dem släppte helt nyligen och det är därför jag står och väger, balanserande i ett vakuum, på en mental plats jag aldrig varit förut.
Härifrån fi…

Vänster fot, höger fot

Bild
Jag har kommit fram till att det är smartast att sätta rubriken sist. Så har jag aldrig gjort förut, det har alltid varit rubrik först, en strategi för vad som ska sägas och en förprogrammerad slinga fram till målet. Men nu, när jag tillåter det att vara spontant och oplanerat, så inser jag hur mycket förutbestämda slutsatser begränsar utfall och hur de skapar låsningar. Som mitt fleråriga skrivkramp, till exempel.
Möten kan vara så ibland; man ses för att avhandla en fråga och komma fram till en slutsats någon redan hade kommit fram till. Följa en förprogrammerad slinga av logik in i mål. Målet att alla ska tycka lika. Jag tycker instinktivt illa som sådana möten, jag menar - varför har man dem om man ändå vet vad de ska leda till?
När varje steg sker med ena foten fast placerad i den välkända marken och den andra uppe i luften, på väg mot en ospecifik plats där framme och när den tillsynes triviala akten av att gå, en sysselsättning som är oerhört svår för t.ex. robotar, så säger de…

The global mem-brain

Bild
Dagarna fylls av nerfallande regndroppar och förändring. Klimat för ändring, så är det kanske alltid men det känns extra mycket just nu. Det är som om utflödet stramat åt och trycket bygger upp innanför manteln, som om just mänskligheten i enlighet med allmänna gaslagen bygger tryck och allt oftare kolliderar med oss själva och varandra i takt med att tryck och temperatur ökar.
Klimat för ändring. Kanske byter vi aggregationstillstånd. Var och en, likt ett träd, en antenn för signaler på jorden. Befolkandes dess yta är vi dess membran. Mem-brain. Människan som planetens mentala hinna, vars kollektiva processande av information är den globala hjärnan vars resultat karvas i planetens yta. Inte som den enda sanningen utan som ett av flera inputs till den oändligt intelligenta, nyfikna och visa planetens medvetande.
Mänskligheten som neuralt nätverk är intressant. Individerna, neuronerna, kommunicerar via det sociala nätverkets synapser med varandra. Hjärnans förenklade funktionsmodell (…

Vad träden vill

Bild
Jag har sysslat med biobränslen en hel del. Dels när jag började jobba efter gymnasiet - på SLU. Mitt första jobb var att utveckla beräknings- och utbildningsverktyg för just biobränsleanvändningen som då tog fart för första gången.


Trädens planet?
Sedan drog jag från skogsbranden eftersom jag inte orkade plugga till jägmästare. För att återvända igen när jag drog från e-learningbranchen. Ironiska, allorstädes närvarande flyktbeteende : )

Värmevärden, fuktkvoter, stjälpt mått, staplat mått, sortimentsindex och bonitet. All form av skoglig vetenskap är så förtjusande godtycklig och så full av olika begrepp och skattningskoncept.

I det projekt jag ägnat större delen av det senaste året åt så är avsikten att omvandla energin i främst hyggesrester till olika former av drivmedel. Skogsägare, investerare och hållbarhetsexperter jublar givetvis. Inte nog med att det blir klimatvänligt, mindre toxiskt och närproducerat det skapar en massa andra potentiella fördelar för oss som skogsägande nati…

Todobalans?

Bild
Idag ska jag göra en strategisk genomgång. Kika på nuläget och följa olika pilar vidare dit de hör hemma. Det är en intressant övning men den är svår eftersom det är så lätt att börja tänka, att fastna i hur istället för vad. Det är så svårt att förhålla sig objektiv när man är så nyfiken och samlar på sig detaljer hela tiden. Men jag är något på spåren och det ska visas i ett flödesdiagram för första gången. Det är min inre bild.
Varje morgon samlar jag tankarna en stund. Skriver ner de första sakerna som dyker upp, eventuella drömmar jag minns samt summerar gårdagen och tackar för de upplevelser som kommit och de som står för dörren. Sedan brukar jag städa ner en stund, titta inåt. Icke-verbalt och utan logik. Det är långtifrån alla dagar det lyckas eftersom tanken verkligen gillar vad den gör. Men när det lyckas, då ramlar det inte sällan ut en bild eller en åtgärdslista.
Jag kallar dem för “todays”, saker som jag, ur det icke-tänkande gravitationsfältet, släppt in i dagen och har …

Hållbarhet och klistermärken

Bild
Nu i september blev det klart att jag helt och hållet lämnar det bolag jag ägnat mig åt sedan 2002. Allt är skrivet och klart och jag har kvar att städa ur min mailbox, flytta telefonen och lite annat smått och gått. Resan ut ur bolaget började för många år sedan och blev kanske onödigt lång och komplicerad, men det blir ofta så för mig. Eftersom jag gillar utveckling. Vilket inte sällan leder till invecklade situationer.

Det verkar vara en röd tråd genom all form av innovation. Att det finns personer som hittar på nya grejor, som gillar att leka fram dem och som måste bli avlösta för att saker ska ta fart. Jag menar, om man gillar att hitta på nya saker blir det ju svårt att fokusera på genomförande och förverkligande. Det är skillnad på nyfikna och resultatorinterade personer.

Men det är svårt att hålla isär. Och ofta resulterar det i kompromisser. System som vuxit organiskt och som svar på användarnas frågor implementerat funktion efter funktion efter funktion. Så småningom står ma…

Moget

Bild
Jag kan inte hjälpa det. Noll impulskontroll, lite tejp och en shoppinglista.

Tack till sjön

Bild
Relationen till sjön växer sig allt starkare för varje sommar som går.

Sjön är inte havet. Det tog några år att komma över.

Sedan tog det ytterligare några år att inse att sjön inte främst är en bärare av båtar.

Det krävdes förståelse i att man inte måste få fisk för att gilla att fiska.

Och så en lektion i temperaturokänslighet och termostateufori.

Tack för den här sommaren, älskade sjö.

Snart vandrar jag på din is igen. Och efter det, då ska jag fortsätta simma i dig.


Tack!


Sommarens sista eller vinterns första?

Nulägesanalys

Bild
Nuet, kan det vara allt som finns?
Med minnet och fantasin som redskap att skapa upplevelsen av tid?
Jag tror det.

Ta en backup av hårddisken. Den innehåller ett nuläge.
Men det är ju fullt möjligt att ändra backupens innehåll.
Därmed kan även den historik och de förutsägelser som lagras i nuet ändras.

Improviserat

Bild
Jag gillar att stå på scen. Det bor en bekräftelsemonster i mig som uppskattar uppmärksamheten; har det alltid gjort. Och jag har många gånger gjort saker som inte direkt är försvarliga för att hamna i rampljuset.

Sedan jag klev ner från VD-rollen har jag tagit det lite lugnare med synligheten. Det har blivit en skön känsla i att inte tvångsmässigt skapa uppmärksamhet kring mig själv utan istället glida runt lite under radarhöjd och göra det som är kul.

Men idag blev det en stund på scen, tillsammans med en annan Erik. Och för första gången helt, totalt, utan manus. Bara ur närvaron i ögonblicket inför 150+ personer. Jag gillade det. Det känns naturligt. Med utan manus.

Jag minns inte vad jag sa riktigt, men det kändes bra : )