The global mem-brain

Dagarna fylls av nerfallande regndroppar och förändring. Klimat för ändring, så är det kanske alltid men det känns extra mycket just nu. Det är som om utflödet stramat åt och trycket bygger upp innanför manteln, som om just mänskligheten i enlighet med allmänna gaslagen bygger tryck och allt oftare kolliderar med oss själva och varandra i takt med att tryck och temperatur ökar.

Klimat för ändring. Kanske byter vi aggregationstillstånd. Var och en, likt ett träd, en antenn för signaler på jorden. Befolkandes dess yta är vi dess membran. Mem-brain. Människan som planetens mentala hinna, vars kollektiva processande av information är den globala hjärnan vars resultat karvas i planetens yta. Inte som den enda sanningen utan som ett av flera inputs till den oändligt intelligenta, nyfikna och visa planetens medvetande.

Mänskligheten som neuralt nätverk är intressant. Individerna, neuronerna, kommunicerar via det sociala nätverkets synapser med varandra. Hjärnans förenklade funktionsmodell (ingen vet nog riktigt) är att neuronerna gör sin grej och synapserna växer och krymper i takt med lärandet. Den globala mänskliga hjärnan har relationen mellan individerna som synaps och individerna som neuroner.

Och för att vara i synk, förstå varandra och komma fram till något användbart för organismen (planeten) behöver vi samma jord - annars tolkar vi signalerna helt olika. Vi behöver var och en och tillsammans äga vilka signaler vi släpper in och inte, så att vi inte sätts ur balans av störsignaler till exempel. Personlig suveränitet, självkänsla och kärlek är ett filter för individens och organismens bästa.

Individ efter individ tänder lampan, hittar hem och finner en inre frid. Och en harmonisk signalbild breder så sakteliga ut sig över det neurala nätverket. En harmonisk signalbild som tillför organismen, planeten, vad den så tålmodigt väntat på.

Det är inte så konstigt att individerna är i upplösningstillstånd.

Icke-verbalt, huvudsakligen. Samma sak : )