Hisnande

Det suger till i magen, kittlar. Kroppen är osäker, fötterna vet inte riktigt vart de vill gå och sinnet skuttar runt i ilfart åt alla håll samtidigt. Jag tvivlar på mina förmågor vad jag åstadkommit och om jag duger något till. Jag har aldrig varit här förut.

För 11 år sedan valde jag kärleken. Vad som än händer och vad jag än lyckas med i livet så har jag svårt att tro att något kommer att kunna kännas bättre än vad jag gjorde då. Jag bröt med saker som var invanda och inte fungerade, krossade genom normer, konventioner och rädslor och valde rakryggat och helhjärtat att följa mitt hjärta och träda in i den värld av kärlek, njutning, passion, kittling och glädje som jag idag lever i.

Kvar blev några trailande trådar från det förgångna, mer eller mindre oskrivna kontrakt att följa, kompatibilitetsfrågor från det som varit innan. De sista av dem släppte helt nyligen och det är därför jag står och väger, balanserande i ett vakuum, på en mental plats jag aldrig varit förut.

Härifrån finns det inget som håller mig tillbaka. Ingen historisk person att vara kompatibel med och även om jag längtat, suktat och slagits för den friheten så suger det till ordentligt i magen. Att ha snålblåsten i ansikten ger en tydlig känsla för vart man är på väg. Att ha något att slåss mot, att irritera sig på och att fokusera all förebråelse på är väldigt praktiskt och bekvämt.

Den tiden är över. Det är helt upp till mig själv, till min passion och framförallt min vilja. At varje dag, i varje ögonblick välja kärleken, passionen och glädjen och att stå för det, som ett uttryck av den jag innerst inne är.

Hisnande.