Hållbarhet och klistermärken
Nu i september blev det klart att jag helt och hållet lämnar det bolag jag ägnat mig åt sedan 2002. Allt är skrivet och klart och jag har kvar att städa ur min mailbox, flytta telefonen och lite annat smått och gått. Resan ut ur bolaget började för många år sedan och blev kanske onödigt lång och komplicerad, men det blir ofta så för mig. Eftersom jag gillar utveckling. Vilket inte sällan leder till invecklade situationer.
Det verkar vara en röd tråd genom all form av innovation. Att det finns personer som hittar på nya grejor, som gillar att leka fram dem och som måste bli avlösta för att saker ska ta fart. Jag menar, om man gillar att hitta på nya saker blir det ju svårt att fokusera på genomförande och förverkligande. Det är skillnad på nyfikna och resultatorinterade personer.
Men det är svårt att hålla isär. Och ofta resulterar det i kompromisser. System som vuxit organiskt och som svar på användarnas frågor implementerat funktion efter funktion efter funktion. Så småningom står man där och inser att vad som en gång var enkelt och konkret nu blivit ganska komplicerat.
Då händer det att man bestämmer sig för att addera enkelhet till det komplicerade. Det har jag försökt med massvis av gånger. Men jag har aldrig sett att det fungerar vilket ju inte är så konstigt. Enkelhet är en konsekvens av fokus. Och fokus är i sin tur en konsekvens av att man hela tiden fattar beslut. Och att fatta beslut är svårt. Det kräver att man överger saker. Komplexitet är inte sällan konsekvensen av att man inte fattar beslut utan kompromissar ihop saker som egentligen kanske inte borde hänga samman. Komplexitet kan vara den ackumulerade effekten av uteblivna beslut.
Detta är väldigt relevant i hållbarhetsperspektivet. Hållbara företag, samhällen och energisystem, hållbart arbetsliv, hållbar förvaltning och you name it är prio idag. Hållbarhet är ju extremt viktigt och vad vi gör just nu som samhälle är att vi försöker retrofitta (farligt ord : ) hållbarhet på företeelser som designats utifrån ett slit- och släng slash konsumtionsparadigm. Genom att klistra “hållbart” på kartongen, så att säga.
Jag tror inte det kommer att vara en framkomlig väg riktigt. Eftersom det ohållbara är konsekvensen av inbyggda kompromisser. Företag som i grunden är lönsamma utifrån ohållbara beslut, vilket man inte kunde se när besluten fattades.
Evolutionen är den starkaste naturkraften och inget kommer undan den sett över tid. Så när ett övergående paradigm försöker köpa sig tid genom att leka hållbarhet så blir städningen desto snabbare när den väl blir av. Eftersom nödvändigheten ackumulerats under den köpta tiden.
Det som blir kvar i längden är det som är hållbart. Det är så man vet att det håller.
Det är fortfarande yrvaket att inte höra till ett etablerat bolag. Att stå på egna ben, så att säga. Mycket mer omvälvande än jag hade trott, även om omställningen skett gradvis. Det är en väldigt kul tid att bli fri i dock. I punkten då en massa paradigm upplöses till subatomära partiklar som sedan får friheten att montera ihop sig till vad de vill.
Sätta ihop delarna till meningsfulla, hållbara helheter. Det är vad jag är här för. Frågan är bara, hur gör man?
Det verkar vara en röd tråd genom all form av innovation. Att det finns personer som hittar på nya grejor, som gillar att leka fram dem och som måste bli avlösta för att saker ska ta fart. Jag menar, om man gillar att hitta på nya saker blir det ju svårt att fokusera på genomförande och förverkligande. Det är skillnad på nyfikna och resultatorinterade personer.
Men det är svårt att hålla isär. Och ofta resulterar det i kompromisser. System som vuxit organiskt och som svar på användarnas frågor implementerat funktion efter funktion efter funktion. Så småningom står man där och inser att vad som en gång var enkelt och konkret nu blivit ganska komplicerat.
Då händer det att man bestämmer sig för att addera enkelhet till det komplicerade. Det har jag försökt med massvis av gånger. Men jag har aldrig sett att det fungerar vilket ju inte är så konstigt. Enkelhet är en konsekvens av fokus. Och fokus är i sin tur en konsekvens av att man hela tiden fattar beslut. Och att fatta beslut är svårt. Det kräver att man överger saker. Komplexitet är inte sällan konsekvensen av att man inte fattar beslut utan kompromissar ihop saker som egentligen kanske inte borde hänga samman. Komplexitet kan vara den ackumulerade effekten av uteblivna beslut.
Detta är väldigt relevant i hållbarhetsperspektivet. Hållbara företag, samhällen och energisystem, hållbart arbetsliv, hållbar förvaltning och you name it är prio idag. Hållbarhet är ju extremt viktigt och vad vi gör just nu som samhälle är att vi försöker retrofitta (farligt ord : ) hållbarhet på företeelser som designats utifrån ett slit- och släng slash konsumtionsparadigm. Genom att klistra “hållbart” på kartongen, så att säga.
Jag tror inte det kommer att vara en framkomlig väg riktigt. Eftersom det ohållbara är konsekvensen av inbyggda kompromisser. Företag som i grunden är lönsamma utifrån ohållbara beslut, vilket man inte kunde se när besluten fattades.
Evolutionen är den starkaste naturkraften och inget kommer undan den sett över tid. Så när ett övergående paradigm försöker köpa sig tid genom att leka hållbarhet så blir städningen desto snabbare när den väl blir av. Eftersom nödvändigheten ackumulerats under den köpta tiden.
Det som blir kvar i längden är det som är hållbart. Det är så man vet att det håller.
Det är fortfarande yrvaket att inte höra till ett etablerat bolag. Att stå på egna ben, så att säga. Mycket mer omvälvande än jag hade trott, även om omställningen skett gradvis. Det är en väldigt kul tid att bli fri i dock. I punkten då en massa paradigm upplöses till subatomära partiklar som sedan får friheten att montera ihop sig till vad de vill.
Sätta ihop delarna till meningsfulla, hållbara helheter. Det är vad jag är här för. Frågan är bara, hur gör man?
Hemlig badplats utanför Gävle.
Kommentarer
Skicka en kommentar