FMOC

Luften var alltid lite tung i lokalen; det hade inget med antalet medarbetare att göra – snarare då det faktum att den befann sig på det djup den gjorde. Man kunde tro att relativt få kände till dess existens, men så var inte fallet. FMOC var en välkänd facilitet bland en stor men noggrant utvald skara. Anläggningen ingick sensorfunktionen på essentiell nivå.

Utan realtidsdata från FMOC skulle operationerna förlora nästan all sin effektivitet och administrationen av påverkansmedel skulle behöva ske i blindo. Effekten skulle då bli ett trubbigt generellt inflekterande av beteenden, något som på grund av sin drastiska karaktär riskerade att göra subjekten vaksamma. Man skulle snabbt falla tillbaka ett par tre hundra år i effektivitet.

Man mätte alla större städer och ett hundratusental utvalda signifikanspunkter i varje hörn av världen. De automatiserade analyserna av mediaflödena, livsmedelsnyttjande, droghantering, brottslighet, datatrafik, aggressivitetsnivå och den kollektiva frekvensens disharmoni mättes noggrant och omvandlades via sedan sekler fastställda formler till del i nivåskattningarna.

Baserat på dessa uppgifter kunde långsiktiga eller storskaliga insatserna sättas in. Långsiktighet som i påverkan av föda, energi, samhällelig stabilitet, formandet av idéer, paradigm, och vetenskapliga ”upptäckter”. Storskalig som i strålning, nyheter, terror, avbrott i kommunikation, skapade naturkatastrofer och mer subjektiv rädsla via nyttjande av mörk kraft.

Fear Management Operations Control var navet i själva styrningen av den moderna, upplysta människan. Det var den senaste högteknologiska versionen av denna företeelse som i medeltidens tappning använt sig av observerande svart magi gentemot likaledes framtvingade masspsykoser. FMOC var inte utförande, bara mätande. Men de rapporter den producerade var högst eftertraktade bland de ovanstatligt styrande skikten.

Rädslan beskrevs som den yttersta tillgången, den mest värdefulla. Guld, silver, råvaror och pengar – alla dessa saker kunde förvärvas och handlas med. Men de kunde också tas med våld. Människors vilja och önskningar däremot – de kunde lätt slinka ur greppet om inte nivån av fruktan upprätthölls. Ridån var tunn, men de grundligt styrda elementens inbyggda försvar mot upplysning gjorde på ett förtjänstfullt sätt social slarvsylta av var och en som sökte påskina sakers bedräglighet.

Finanssektorns verkliga tillgångsposter var därför inte monetära. De bestod i det motvärde som fordringarna hade i form av skuld, det vill säga fruktan för det direktinlösen av skulden skulle innebära för låntagaren. Handeln med skulder mellan ringens medlemmar var ett överflyttande av fruktan mellan olika former. Från finansiellt bunden fruktan till andra – ofta mer handgripliga – metoder samt i förekommande fall rent ockulta.

Fruktan hade allt svårare att bita sig fast. Där verkade finnas ett slags latent uppvaknande hos befolkningen. Bland trollkarlarna kom detta knappast som någon överraskning. Var och en som studerat de hemliga skrifterna från tidigare historievarv visste att det hela var periodiskt. Men om man lyckades övervinna uppvaknandet på denna det mänskliga samförståndets annalkande kulle skulle man lyckas bibehålla makten ytterligare ett varv. I enlighet med den uttryckliga önskan från uppdragsgivarna.

En viktig komponent i rädslekonstruktionen var föreställningen om gott och ont. Att det fanns gott och ont och att man som god människa kunde välja att strida på det godas sida. Pacifism och vägran att slåss kunde härigenom betecknas som feghet och själslig brillans kunde på detta sätt spolas bort i en uttrycksfullt anonym psykosflod. Men den stora finessen var att man via media, kyrka, förändringsagenter och staters ledning kunde reglera vad som ansågs gott respektive ont och på så sätt styra förloppen och värderingarna.

Av yttersta vikt för att detta skulle fungera var även att nya människor – d.v.s. barn – från tidig ålder indoktrinerades i en världsbild som var gynnsam för odlandet av fruktan. Det goda och ondas polaritet grundlades i tidig ålder via sagor, sedermera barnprogram och prefabricerade leksaker. Lite senare kom skolan in i bilden. Skolan som med fastlagd läroplan och med visst dikterat faktainnehåll skulle forma bilden av en värld full av hot men tom på möjligheter annat än den egna, skolade, fåfänga framgången utefter specialdesignade samhällsstegen.

Denna inopererade samhällsstege användes för att forma ”de högre skolorna”, det vill säga de universitet, högskolor, think-tanks och olika former av institutioner för så kallad vetenskap. Vetenskapen var en väl konstruerad villfarelse att begränsa möjligheten till innovation hos den enskilde med förevändningen att saker är långt svårare att förstå än det verkligen är och genom inlåsandet av vad som var tillåten innovation i rum av likriktat tänkande och socialt prestigemässiga begränsningar.

Maten och grödorna var även de av yttersta vikt för styrningen av mänskligheten. Man såg till att skaffa sig direkt ägarskap av hela kedjan för framställande av livsmedel. Man köpte sig också en expertis med syfte att förorda föda som gjorde människan mer hanterbar genom att skapa olika former av sjukdomstillstånd för att bibehålla en grad av beroende gentemot den sjukvården, alltså vården av det för kontrollen så värdefulla sjukdomstillståndet

FMOC var alltså centret för övervakningen av den så viktiga fruktan och rädslan. Det bestod av en serie underjordiska centraler där man i realtid på en karta över världen via färgkodning kunde följa rädslenivån. En alltför låg rädslenivå utlöste automatiskt larm med notifikation till rädslegenererande instanser. FMOC-sensorerna gjorde ingen skillnad på om händelser för skapande av fruktan var av artificiell eller naturligt härkomst. All rädsla var användbar rädsla. Ingen rädsla alls markerades med blått. Begynnande rädsla med grönt vidare via gult till rött.

Denna dag lyste större delen av världen i gult. De tätbefolkade delarna av USA var röda, liksom delar av Norra Europas storstäder. Skandinavien, västra Ryssland och Centraleuropa var gult. Kina likaså. Japan rött. Den australiska östkusten var röd, i övrigt var kontinenten grön. Det var en timme kvar till skiftbyte och de operatörer som ville komma iväg snabbt hade redan börjat knåpa på sina respektive områdens sammanfattningar.

Jerrod som detta skift hade varit ansvarig för sydvästra Europa hade precis kommenterat hur avslöjandet av en barnporrhärva i Lissabons förorter hade drivit hela den iberiska halvöns större orter mot rött under eftermiddagen. Ett larm nivå ett störde honom. Spanska sydkusten var nere på grönt. Det hade han inte sett någonsin tidigare. Han tittade upp från sin skärm mot väggen. Där fanns blå ytor. Indien var blått. Afrika. Hela Sydamerika. Han tänkte att det måste röra sig om allvarliga tekniska bekymmer och fortsatte sin rapport som om ingenting hänt.

Så började larmen gå; ett efter ett. Under loppet av ungefär trettio minuter färgades så gott som hela kartan blå. Anläggningen sattes i lockdown. Planer för isolation lästes upp i högtalarna. Jerrod visste det. Slaget var förlorat. Ur anläggningens synvinkel. Mänskligheten hade fattat sitt beslut och i ett och samma förenat ögonblick övergivit fruktan som bärare av existensen. Han visste att man nu tog sina liv eller skulle söka börja på nytt som fullt levande människor. Han visste att han var fast och skulle offras för något han vetat varit fel hela tiden men som han nu föraktfullt kunde konstatera hade betalt räkningarna.