Nils Erik Wallman

Det finns precis hur mycket energi som helst. Den har ingen början och inget slut. Därför är det ju rätt bakvänt att lägga energi på att hushålla med den.

Det är väldigt vanligt att fokusera på det som fattas när man fått lära sig att det alltid finns för lite. De där pengarna man kunde ha kammat hem, de kvinnor man kunde ha tagit och de spel man kunde ha vunnit. Genom att fokusera en halv millimeter över horisonten i varje ensklit ögonblick kultiveras minsta lilla hunger till en obotlig brist som genom sina obscena uttryck kväver kärleken. Det är sorgligt att se, men ack så lärorikt. Allt är precis som det ska vara, således.

Uppdrag uppdrag. Båten behövde återföras till land för vintern, konserveras och parkeras i ladan. Kanske inte årets höjdpunkt. Men det är skillnad på att vilja vara klar och att vilja göra det man gör. Om jag fokuserar på att vara klar känns det som saker tar väldigt lång tid. Plötsligt går saker väldigt fort. I sin egen takt, den orubbliga. Det är ju min perception som färdas genom händelserna så det är ju inte så märkligt. Målen förlorar sin tyngd och blir upplyftande. Som om det långsiktiga ger en kittling åt nuet istället för tvärtom. I like. I förskolan fick jag bland annat lära mig att skala potatis och knyta skorna. Eftersom jag inte längre äter potatis behöver jag inte skala dem (fastän det var ju ändå skalet som var godast...). Däremot har jag till min egen förvåning börjat knyta skorna igen. Det gör vandringen mycket mer komfortabel och själva knytandet och uppknytandet är en högst njutbar sysselsättning. 

Att vara på väg bort. Att komma fram. Att vara där. Att vara på väg hem. Att komma hem. Att känna tiden flöda genom existensen. Allt är precis som de ska precis just nu. Alla bekymmer, besvär och irritationsmoment - vad vore livet utan förbättringsmariginal?  I all ödmjukhet känner jag att jag lever just ett sådant liv. För vaddå förbättra? Saker är ju som de är eftersom de är så och jag kan inget annat än att vandra efter den stig livet som livet bereder mig tillträde till. Jag kan inte annat än att njuta av det. Jag kan inte annat än det jag valde att komma hit för - älska i och ur det det oändliga som är jag. Vilket som bekant är en helt egen oändlighet.

Visdom kommer ur de mest oväntade källor. Längst ner i ett spam-mail från ett företag som ville blåsa mig på femhundra dollar för en ingentingsökordstjänst fanns ett citat: "The first responsibility of a leader is to define reality. The last is to say thank you. In between, the leader is a servant." - Max Depree Mycket användbart en dag då jag vaknade upp med insikten att jag inte behöver blåsa upp mig eller äga, jag gör bäst i att vara jag, jag.

1:"Vilken tur för dig att människan skapat en massa problem. Du tycker ju om att lösa dem" 0:"Men jag kan ju inte lösa andra människors problem?" 1:"Varför?" 0:"Om jag löser deras problem tar jag bort meningen med deras liv och missar samtidigt närvaron i mitt eget." 1:"Sant" (Tystnad) 1:"Vilken tur för oss att människan skapat en massa problem, inte  sant." 0:"Ja, då finns det ju en massa lösningar. Som ett världsomspännande soduko, ungefär. Jag gillar ju att plocka fram mönstren." 1:"Ja, men vi ska inte hitta lösningarna. Vi ska bara försöka belysa något som reda problemen. Saker som gör förnuftet kan hitta de lösningar som finns inmurade i alla problem." 0:"Inga problem ;)"

Därför, det närvarande används för avkastning. Men det är i frånvaron som användbarheten finns . Tao-Te-Ching

At ha stark puls i magen och en bultande energi i kroppen kan kännas ungefär lika även om anledningarna är väldigt olika. Upphetsning, äventyr och åtrå har en hel del likartade mönster som stress, rädsla och frustration.  Det känns helt underbart. Universum expanderar.

Just innan eruptionen.  Är ytspänningen smärta eller njutning? Lugnet som inträder när inga val finns. Den fränt luktande blixtens energi. Den dova klangen av konsekvens på skallbenets insida. Svetslågan som skär och sammansmälter. Kött som förbränns av åtrå och livslust. Ögon som fuktas, ord som dryper av känsla. Allt samtidigt, sammanflätat i livets dans. Skapande och förstörelse, njutning och smärta. Livet. Hjärtslagen. Döden. Skapandet. Och den vackra, alltid närvarande kärleken. Målet och ursprunget.