Knyta skorna

Uppdrag uppdrag. Båten behövde återföras till land för vintern, konserveras och parkeras i ladan. Kanske inte årets höjdpunkt. Men det är skillnad på att vilja vara klar och att vilja göra det man gör. Om jag fokuserar på att vara klar känns det som saker tar väldigt lång tid. Plötsligt går saker väldigt fort. I sin egen takt, den orubbliga. Det är ju min perception som färdas genom händelserna så det är ju inte så märkligt.

Målen förlorar sin tyngd och blir upplyftande. Som om det långsiktiga ger en kittling åt nuet istället för tvärtom. I like.

I förskolan fick jag bland annat lära mig att skala potatis och knyta skorna. Eftersom jag inte längre äter potatis behöver jag inte skala dem (fastän det var ju ändå skalet som var godast...). Däremot har jag till min egen förvåning börjat knyta skorna igen. Det gör vandringen mycket mer komfortabel och själva knytandet och uppknytandet är en högst njutbar sysselsättning.