Pseudoexistensiella problem

Blickar ut lite mot bubblans utsida och försöker se skådespelets betydelse. Att ordet sjukvård är mer korrekt betraktat som vård av sjukdomen än vård av den sjuke i syfte att tillfriskna är ingen nyhet. De flesta som jobbar inom sjukvården är emellertid genuint samaritiska själar som verkligen vill bota. Sjukvården som system finns kanske främst för att hålla dessa själar sysselsatta på ett sätt som inte äventyrar sjukdomarna. Vilka i sin tur är redskap för oss som finns här på jorden att i detalj uppleva kombinationer av energi som är omöjliga att observera därifrån vi kom. Lidande är en del av livet precis som allt annat man kan uppleva här - om man bara fokuserar tillräckligt på det. Både egna och andras. Vilket ju egentligen är samma sak.

Så när jag kommit hit, gått genom "tratten" och fåtts att tro att jag måste göra något mer än att vara jag för att få finnas. Att jag måste göra rätt för mig, vara duktig eller rentav bäst. När jag söker det syfte jag fått mig själv att tro att jag måste ha. Tänk om jag då snubblar över ett problem som någon annan har. Tänk om jag till och med kan tänkas lösa det problemet. Vill jag då verkligen att problemet ska bli helt löst? Vart lämnar det mig? Får jag verkligen finnas då?