Nils Erik Wallman

Motorsågars ylanden följs av dova mullranden i fjärran. Åratal har gått sedan markägaravtalen skrevs och planerna först lades fram. Hur många gånger har jag inte velat dra locket av burken med vit målarfärg? Om jag gjort det så hade den varit torr för länge sedan. Usless för sitt syfte. Det är två år innan asfalten ligger här och jag - linjemålaren - kan göra det jag tycker mest om. Tills dess kan jag antingen respektera att det tar tid att bygga en väg. Eller så kan jag inte göra det och med mina bara händer skövla skogen, bereda marken, krossa berget och bygga mig en slät yta att asfaltera för att äntligen, äntligen - ÄNTLIGEN få måla mina älskade linjer. En bit bort står någon som packat bilen full. Barnen sitter i baksätet och alla har varit på toaletten. De ska färdas längst vägen men barnen kommer att ha hunnit bli vuxna innan vägen är klar. Sådant är livet, man kan antingen lära sig av att ta strid mot det och förlora eller acceptera det och njuta av alla saker man kan göra unde...

Funderade över att prata om kreativt arbete som ämne på ett föredrag; det är ju något jag verkligen har erfarenhet av. Men kom på att enbart kreativt arbete är lika utopiskt som enbart icke-kreativt. I de mest rutinmässiga och inrutade uppgifter bor rum för förbättring, förfining och nya upptäckter kring hur man gör vad man gör. Och i de mest kreativa stormar, mitt i flödet, bor fyrkantigheter, avgränsningar och fysiska begränsningar som formar den kreativa processen till något som överlever själva brainstormandet och kliver ut i verkligheten som en materiell verklighet. Vilken sorts dag är det idag? Stå på vänster ben en stund. Stabilt? Prova höger också. Vilket var stabilast? Om det var vänster så var det logiskt, dvs icke-kreativt. En passande dag att till exempel räkna igenom den gångna månadens räkenskaper (kreativitet och historiska siffror passar inte alltid så bra ihop). Höger, kreativt - kanske rätt dag att designa en broschyr eller titta på det där gränssnittet som inte rikti...

Ibland är jag stilla. Då rör sig äventyret i mitt hjärta. Ibland är jag i rörelse. Då står äventyret stilla. Allting är relativt.

Utan förvarning blev jag överraskad av min egen förmåga, ståendes på en boll med armarna och mungiporna mot taket insåg jag att jag faktiskt kunde. I vanlig ordning har det gått väldigt fort när man tittar tillbaka, men om jag vetat hur lång tid det skulle ta på förhand så skulle jag sannolikt inte tyckt att det varit värt att framhärda.