Om visioner

Motorsågars ylanden följs av dova mullranden i fjärran. Åratal har gått sedan markägaravtalen skrevs och planerna först lades fram. Hur många gånger har jag inte velat dra locket av burken med vit målarfärg? Om jag gjort det så hade den varit torr för länge sedan. Usless för sitt syfte. Det är två år innan asfalten ligger här och jag - linjemålaren - kan göra det jag tycker mest om. Tills dess kan jag antingen respektera att det tar tid att bygga en väg. Eller så kan jag inte göra det och med mina bara händer skövla skogen, bereda marken, krossa berget och bygga mig en slät yta att asfaltera för att äntligen, äntligen - ÄNTLIGEN få måla mina älskade linjer.

En bit bort står någon som packat bilen full. Barnen sitter i baksätet och alla har varit på toaletten. De ska färdas längst vägen men barnen kommer att ha hunnit bli vuxna innan vägen är klar. Sådant är livet, man kan antingen lära sig av att ta strid mot det och förlora eller acceptera det och njuta av alla saker man kan göra under tiden.