Öppet
Saknaden har lämnat oss i saknad. Vemodet och den latent känslan av dålighet, skuld och skam åkte med samma buss. Anfåddheten får ingen luft längre. Den blå lågan brinner vid atmosfärstryck. Som den aldrig gjort förut. Som den är menad att brinna. Euforin och flykten har satt sig ner vid samma bord, skrattar, spelar patiens och äter kladdkaka tillsammans innanför fönstret utanför vilket klimatförändringen dansar med lustfylld övertygelse. De har mycket att ta igen. Duken är rutig och det finns en halväten kryddost på bordet.