Nils Erik Wallman

På vägen hem gick det upp ett ljus för mig och det känns som ett väldigt relevant ljus. Jag har lyckats befria mig från en massa hamsterhjul, mönster och vanor och är i en situation där jag, för en tid, kan göra precis ingenting. Det kan låta som en baggis men det har visat sig vara oerhört krävande. Jag har blivit rastlös, förstorat upp småproblem till enorma proportioner, oroat mig för allsköns saker bara föra att jag inte haft något annat för mig och en rad knepiga beteenden skapade av min övervarvade mentala kapacitet i vad som jag på håll och i förväg tippade skulle bli en promenad i parken. Tre år utan personalansvar, utan att vara VD, utan att måsta saker. Det har gått två år och två månader och för ungefär tre månader var det som knepigast. Jag fick plötsligt mycket mindre att göra och alla möjliga reflexer och idéer började vilt skjuta sina impulser genom mitt nervsystem. Jag bet ihop och satt still. Inte på något kontrollerat eller särskilt civiliserat sätt, jag var under...

Är det inte lite spännande att leva precis just nu? Klimat_för_ändring råder och naturen rör om i mänsklighetens invanda spelregler. Strukturens "gud", pengarna - som kan blåsa liv i de skadligaste av verksamheter och avlägsna möjligheten att uttrycka skönhet och kärlek kräver onaturlig tillväxt i en naturlig värld. Den naturliga världen viftar lite med lilltån åt "gudens" tilltag och ett enastående klimat_för_ändring av hur vi människor lever uppstår. Vi kan kanske inte annat än att upptäcka att vi också är naturliga och får oss en riktigt ljuvlig åktur när tillväxtkurvans invers naturligt planar ut.  Utplåning eller Utplaning? Cirkulär skillnad : )

Mänskliga individer, som celler i den organism vi tillsammans, eller kanske snarare planeten utgör. Jag tycker det är ett djupt belönande perspektiv att se saker ur. Hur till exempel våra sociala interaktioner gör var och en av oss till en cell med samma karaktäristik som en hjärncell. Hur våra åsikter, rädslor passioner och relationer styr synapsernas viktning av inkommande samt vidareförmedling till andra celler. Mänskligheten, ett neuralt nätverk, precis som vilken Artificiell Intelligens som helst. ART ificiell, där Arten är Mänsklig.   Jag tycker man kan se ganska tydligt i världen att vi håller på att ge upp hoppet om isolering och konkurrens. Var och en för sig är gårdagens paradigm och individen som sådan är som en konsekvens av denna evolutionens obevekliga kraft i upplösningstillstånd. Matad av energin från solen, genom nätverket mot samma Jordanslutning går flödet.

Den fuktiga luften, den svalkande varma sanden och ljudet från vågorna. Människorna som rör sig på den dunkla stranden, som i andakt, uppslukade och delaktiga i det perfekta ögonblicket på jorden. Vinden står helt stilla, även den i andakt och med fullmånen som lyser över alltsammans, ackompanjerat av livets ljud, musik, skratt, euforiska hundar och älskande människor. Tack! Tack älskade skapare, upplevelse och universum för att jag får vara här, att jag får dela den här stunden med min älskade, som öppnat mitt hjärta för skönheten, kärleken och livet genom att vara just skönhet, kärlek och liv - personifierad. Tack! Vackrare än så kan det inte bli!