Jag har alltid intresserat mig för nyheter och vad som händer i världen. Får nog till och med erkänna att jag nyhetsknarkat i perioder. Det började med UNT i tioårsåldern. När jag varit i länder med språk jag inte behärskar har jag ändå alltid försökt sätta i mig tidningarna. Det finns något slags pulserande flöde som jag måste förse mig av och det kommer ur tidningen, huvudsakligen. Det har nog varit sambanden som lockat. För i mitt huvud bor en liten inbildningssjuk men nyfiken strateg som gärna vill ligga steget före, knyta ihop till synes fristående företeelser till större skeenden och se världen från den utgångspunten. Men det har hänt något, och ju mer jag grubblar över det så inser jag att det hänt inuti mitt huvud. Kan inte följa media eller läsa en okomisk blogg utan att rygga tillbaka inför vad jag ser. Hittar särintressen av skilda slag bakom vartenda budskap. Och det stör mig – jag vill ju tänka själv, komma på saker själv, smickra mitt eget intellekt och inte följa någons ...