Nils Erik Wallman

Pick up all the water of the creek. It's IMMENSELY heavy. And hard to grasp.  Still it flows as easy as nothing else.  It's all there. Flowing is anything but moving the accumulated mass. It is just letting it happen anyway. 

Patterns keep repeating themselves in new ways.  Doing what they always did in new ways.  Over and over. Always the same. Ever changing. Living.  Until.  Stared at. Unescaped from. Unbalanced.  gone through. Gone.  Keeps repeating. Alive.

Föremålet för jakten må finnas eller ej Ängen invid ån, en vild savann. Jagar, dansar och slår knut på sig, rullar runt på rygg, leker och är sann. Gräset, det forsande vattnet och barnens ståhej livets bärvåg - rullade ihop sig och spann. (Bilden: där bor katten)

Skrivandet är bedrägligt. Förlöser, roar och flödar i njutning men har också lockat med många fällor, framförallt Manipulation. Och främst i det ledet den manipulation som syftar att lura skribenten själv. Nu är det dags igen. Jag tänkte passa på att lova mig själv några saker såhär i premiärinlägget, nämligen: • Att vara uppriktig, rättfram och ärlig. Kan jag inte det så ska jag heller inte skriva. • Att aldrig förklara. • Att skriva i lust. Av lust. Med lust. (Om Lust dock annorstädes) • Det är inte så jättenoga. Vilket språk, detaljer och så. • För att jag vill, inte flr att bevixa att jag kan eller vad jag kan. • Att aldrig använda orden att manipulera mig eller andra. Så! Orden, de små rackartygarna. Leker under mina fingrar. Kittlar nerven baki sinnet - meningarna slingrar. Var för sig de äger mening, tillsammans ändå mera. Som allt av kärlek och av vikt, en helhet består av flera. (Bilden kommer från Orbadens Höghöjdsbana Hälsingevyn en ljuvlig julikväll) ...

Jag är en mycket känslig individ. Det gör mig mottaglig för mina och andra människors känslor. Det ger mig många och intensiva upplevelser. Det gör mig till en kreativ och ibland smart eller framgångsrik människa i världens ögon. Precis som det gör mig till en mottaglig individ när jag eller andra känner sorg, rädsla eller oro. Vilket i världens ögon ibland gör mig till en vek, rädd, nervös eller svag individ. Större delen av mitt liv har jag kämpat med att hålla min känslighet stången. Inlåst. Jag har velat gömma den då känslighet i vår kultur varit likställt med svaghet vilket i sin tur signalera till rovdjuren att man är "fair game". Jag är stolt och tacksam över att ha begåvats med en hög känslighet liksom jag är tacksam för erfarenheten att försöka leva i förnekelse av d...

Människan är långt ifrån förlorad. Världen likaså. Allt är precis som det ska just nu. Alla tappade nycklar. Alla förlorade förmågor. Begränsade i vad som förefaller, manipulerade av oss själva i den helhet som inte kan separeras från någon eller något utforskar, upptäcker och utvecklar vi oss själva -  mänskligheten och världen alltså. Till något bortom vad det kunnat drömmas om. Till vad som aldrig kunnat designas. Olåsta dörrar. Nya förmågor. Helheter som sätts samman på helt nya sätt. Grattis!

När spontaniteten vinner över mönstren får önskan om hjälp luft först och tanken kommer senare. Rädslan. Och jag kan se ner i botten på brunnen där den bor, speglandes mig själv och mitt liv i den blanka ytan. Jag inser varför jag varit paniskt rädd att be om hjälp. En rädsla som drivit mig till enastående prestationer, framgång och mångas beundran. En rädsla som drivit mig att skaffa kunskap, färdigheter och fostrat bred intelligens. En rädsla som drivit mig att skapa lösningar för andra som bär den. Som gjort mitt yrkesmässiga liv till ett korståg mot den bottenlösa frustrationen i att behöva be andra om hjälp. ”Tänk om ingen svarar”. Inget är så utplånande som att be om hjälp och inte få något svar. Den bottenlösa ensamheten som suger tag i den redan ensamma själen. Smärtan, skammen, sorgen - de frusna tårarna, de svarta molnen och den varma, plågsamma apatin av värdelöshet som breder ut sig och paralyserar varje vilja till liv. Nej! Då klarar man vad som h...