Nils Erik Wallman

Frustration coils your mind and skin, as absence takes control within. No fatherly anode to life, imbalanced to internal strife. In small proportions stage by stage, this builds to an enormous rage. At times to gloom the sunny sky, with angry clouds all asking why. Sporadic contact now and then, is sometimes needed amongst men. Some words about no matter what, they still do mean more than a lot. Yours went away although alive, but will the bond to you survive? Mine went away in fact to die, but still I sense the warm safe tie. I hope yours grow to understand, and holds on to at least one strand. I know for certain mine is gone, regardless am still his son. He left me after making sure, i am equipped to cure the sore. Whatever rage thus makes you do, regardless I’ll be here for you.

...men både och då? Jag vet ju varför det är som det är. Ändå kan jag inte riktigt acceptera den rena ondska som bor i hur gamla hanteras av våra samhälleliga system. Undantaget bekräftar regeln. Min egen farmor har till följd av en icke relaterad testamenterande välgörare det väldigt bra. Det gör bara skillnaden desto tydligare. Får djävulskapen att framträda i sin rena form. Hur kan man leva med att försvara ett sådant hanterande av människor eller levande väsen över huvud taget? Kanske stålsätter man sig och tycker sig vara professionell. Sväljer gropen i halsen och intalar sig att man gör det rätta. Och inser att man inte har något val – man får den i det ekonomiska systemet livsuppehållande lönen för att administrera plågeriet. Och fortsätter därför att trycka ner varje uppsegling av mänsklighet. Med ekonomiska medel, naturligtvis. Och mår skit på djupet istället. Vilket emanerar i de där lite diffusare diagnoserna som utbrändhet eller psykologiska bekymmer längre framåt vägen. Ka...

En lika spontan som självklar kommentar om någon i vars släkt det finns vad man brukar kalla religiösa personer. Sektistiska sådana, dessutom. För ett par år sedan hade jag inte ens reagerat. Nu blev jag lite ställd. Framförallt inför min egen reaktion. Jag blev lite fundersam över det snabba ”stämplande” av en individ utifrån association genom en hel familj. Ett slags stämplande som är så oerhört förbjudet när det gäller till exempel handikapp, sjukdomar, sexuell läggning är så totalt socialt accepterat när det gäller tro. Jag vet att yttraren av orden inte alls menade något illa – lade inte ens en gnutta fördömande i uttrycket och såg det nog snarare som en pikant aspekt av den omnämnde personen. Yttraren är i alla avseenden och dimensioner klok och vidsynt och begriper mitt resonemang här mer än väl – och det är inte dennes ord funderingen som jag reagerade på hänger samman med. Det är anledningen till att jag inte borde reagera som får mig att reagera. Jag har aldrig varit religiös...

Vid första anblicken känner man viss empatisk bestörthet för de i bildens vänstra del. Rubrik och illusration kan ibland ge upphov till skratt när de brakar samman - SvD.se

Dubbelmeningen är livets mening i dubbel mening.

Dubbelmeningen är livets mening i dubbel mening.