Nils Erik Wallman

Jag skulle tro att allt fler vaknar upp inför innebörden av elitens önskan om maximalt 500 miljoner människor på jorden. Det innebär att 6 miljarder av de nuvarande ungefär 6.5 miljarder jordborna måste dö eller åtminstone hindras från att fortplanta sig. Visst, folk är sjuka, infertila, deprimerade, våldsbenägna och allmänt missanpassade till ett samhälle konstruerat för att åstadkomma just detta. Och vi står sannolikt inför att inte kunna dricka vårt vatten eller odla vår mat, helt enligt planen precis. När hände detta? Medan vi sov, fördummade och hypnotiserade av arbete, konsumtion, media och olika konstruerade rädslor. Jag trodde att jag vaknade tidigt men inser att jag befinner mig i uppvaknandets mittfält någonstans och att media naturligtvis inte rapporterar om den tilltagande insiktsfullheten i samhället. Tvärtemot allt annat jag skrivit kommer här en liten punktlista i klartext. Attackerna på människan blir allt tätare och i en enlighet med så gott som varje förutsägelse står...

Någon som tryckt fel? [GP.se]

Glömt bort att det finns terrorister? Det kan du glömma. De finns. Alive and kicking. Jätte-jätte-jätte- jättefarliga och slår till när du minst av allt anar det. Teater. Jättejättejättedumma araber som bara vill spränga alla stackars välvilliga västerlänningar som aldrig gjort dem något ont i massa oskyldiga småbitar. Att de av religiösa skäl inte inordnar sig efter centralbankssystemet och blir lydiga subjekt med BIS/IMF har säkerligen inget med saken att göra. Inte ett dugg, faktiskt. Nejnej. Allt för din och dina barns säkerhet. För att du ska kunna känna dig trygg och säker i din konstruerade bubbla av skräck. Tur att det - i det långa loppet - är en komedi som spelas. Terrorpaket. Bilden ihoplånad från DN och SvD vilka i sin tur lånat dem från TV. Verkligt övertygande bevis, inte sant?

Det slog mig häromdagen att jag nog inte riktigt kan klassas som miljövän, fastän nog få är större älskare och rentav dyrkare av naturen än mig själv. Detta eftersom jag tänkte flyga till Helsingborg. Jag är en dålig, dålig människa. Alltsedan påbudet om cykelhjälm har jag varit suspekt inför inflekterade gruppsykoser. Och misstänksamheten slog definitivt rot inför påbuden om kvicksilverlampornas förträfflighet i början av nittiotalet. En fullkomlig orimlighet. Det finns mycket sanning bakom klimathotetet - precis som bakom varje stor lögn. Det har fått mig att skrubba runt bland det välavvägda skräpet som utgör ”fakta” i klimatfrågan vilket i sin tur lett vidare till andra områden och så gott som hela den för oss framlagda världsbilden. Tyvärr är det väldigt svårt att beskriva dessa samband utan att bli sedd som absolut skogstokig. Vilket är en central mekanism i hela strukturen. Vilket å andra sidan står inför en omgripande förändring. Aluminium , prioner, flour, magnetism och rädsl...

Ok, jag vet. Det är förbaskat obekvämt. Det rubbar den invanda verklighetsbilden en smula. Och så finns det naturligtvis inte. Kanske just därför. Nej, nu får vi skärpa oss. Faktiskt. Konspiratoriskt? Som fan! Vad betyder det för innehållet?

Tålamod är en sak. Att vänta för länge en annan. Det krävs att man har tålamod för att inse att man väntat för länge. Tydlighet är en sak. Tålamod en annan. Detkrävs att man inte varit tydlig för att inse att man har haft tålamod.

Hej. Jag skriver till dig med anledning av din existens. Du visar dig när jag minst av allt anar det och dyker upp bakom dörrar märkt med helt annan text. Du seglar upp under falsk flagg och bordar min verklighet, gör myteri och placerar en arg kapten att styra på skutan som är jag. Och det tar alltid en enerverande stund innan jag begriper att du slagit till. Igen. Jag har redan varit arg nästan hela mitt vuxna liv – låt mig för fan slippa dina smygande fasoner. Jag hatar att vara arg. Helst av allt skulle jag vilja att du inte fanns över huvud taget. För om du inte gjorde det skulle jag kunna plocka fram min telefon och ringa honom precis när jag ville. Höra hans lugna, glada och lekande röst prata om råspont och skruva orden på det mjuka underfundiga sätt som bara han kunde. Jag har vant mig vid att han inte finns. Och börjat glömma. Men det är när jag minns att jag glömt som du lyckas fånga mig, precis som Hon sa. Försvinn, du saknad. Jag kommer inte att sakna dig. Men eftersom jag...