Nils Erik Wallman

Jag har letat efter den perfekta riggen att skriva på. En distraktionsfri miljö i ett utopiskt operativsystem där orden flödar obesudlat ner i den digitala världen, ut i den icke-virtuella in hela vägen in i människans hjärtan utan att förvanskas. Jag har drömt om ostörda platser; en balkong på tredje våningen i en italiensk kuststad med perfekt utsikt mot havet där nere i gatans slut. En perekt timrad fjällstuga med perfekt knastrande brasa som brinner utan att man behöver gå upp och lägga i nya vedträn. Och samtidigt vet jag. De saker jag verkligen åstadkommit har jag gjort med livet närvarande. Jag skrev mina lönsammaste rader kod liggandes på sal på sjukhuset full av morfin tillsammans med fem andra i rummet. När det under en vinter blev problem med tågtrafiken med timslånga förseningar så gott som varje dag skrev jag genombrottsmoduler till de programvaror jag arbetade med. Och när jag allt som oftast missade anslutningen på Kastrup och blev sittandes timmar i rökrutan med min ...

(Skrivet för InfoCaption -  klicka här för at läsa artikeln på InfoCaptions blogg )  Vi har alla massor att göra om dagarna och det ges kanske inte så många tillfällen att reflektera. Med tiden blir det rutiner av saker som när vi först fick våra arbetsuppgifter fann nya och kanske obegripliga. Det är bra att få rutin, man blir snabbare och bättre på vad man gör. Men där finns också fällor. Man slutar gradvis att ifrågasätta och förbättra vad man gör. När andra kommer med förslag till förbättringar eller ifrågasätter så kanske man inte har tid att ta till sig frågan riktigt och då löper man risk att missa en kanske viktig förbättringsmöjlighet. Vanligt scenario... Hur nya saker blir etablerade och sedan gamla Det tar tid för nya idéer, paradigm och förändringar att slå igenom. Den vetenskapliga teorin  ”Diffusion of Innovation”  (och dess kusin  hypekurvan ) framtagen på 1960-talet av Everett Rogers är ofta ansedd som en bra modell för att be...

Ordvits-SM 2018 Det kändes som en rolig grej, taggad av en vän på Facebook fick jag för mig att ställa upp i  SM i ordvitsar 2018 . Det skulle visa sig vara ett av de mest utvecklande små projekt jag givit mig in på. Tur jag inte visste det när jag skickade in min anmälningsvideo: När jag några månader senare fick veta att jag blivit antagen började hjärnan och inspirationen att arbeta övertid. Jag blev i allt högre grad en ångmaskin av språklig humor som slukade allt den kom över i form av bränsle. Allrahelst min fru och barnet fick utstå mina härjningar men även de stackars innevånarna i Ljungdalen tvingades utstå mitt träningsläger. Vad som börjat som en liten inpuls hade vuxit sig till ett projekt. Det var ju knappast första gången i mitt liv men denna gång var det annorlunda. Normalt sett så är de flesta projekt inom ramen för vad jag redan är. I jobbet så utvecklas något från en grej som redan finns. Samma med projekten hemma, ma...

Projekten i livet. Byggandena, korstågen, transformationerna, förberedelserna, resorna och upplevelserna. Att bryta upp och välja kärleken. Att bestiga ett berg. Att bygga ut ett hus. Att se andra sidan av jorden. Att ta reda på vad som bor bortom normen. Vid en dödsbädd, alldeles i slutet av en mycket hård resa på upploppet ur livet. Varje andetag lika stort, ansträngande och triumfaliskt som ett helt projekt i livet. Plågsamt vackra liv.

Mer här: The Scape Bay New Norm Invest InfoCaption nilserikwallman.com Vi ska ha sååååå kul!

Vägen var redan öppen. Fast den var stängd på kartan. Jag hade nyckeln till de öppna bommarna. Till högplatån och soluppgången. Jag hade melodierna, orden och meningarna. Jag hade förståelsen, kunskapen och visdomen. Väl där fick jag insikten. Helheten. Tack och varsågod.

Hon har allt. Allt jag någonsin drömt om. Och drömt har jag. Om henne. Långt innan jag visste att hon fanns. Visste jag att hon fanns. I mitt hjärta. I min fantasi. I mitt medvetande. När hon så klev in i mitt vändes det uppochner, det vill säga rätt. Vad jag fötts att vara. Vad jag fått av livet, givits och kommit hit för att manifestera blev återigen vänt på rätt köl. Och idag. Precis just idag, släppte rädslan, vanmakten och den ansamlade spänningen från väntan på kärleken sin majoritetspost över min existens. Jag är kärlek. Inspiration. Humor och intelligens. Hel sådan. Tack och varsågod.