Namnet

E har alltid funnits där. Döpt så. När det lektes var det ofta tilltalsnamn som önskades.

N var namnet på den verklige, begränsade. E på den som inte hålls tillbaka utan lät sin sinnevärld växa fritt. Levde i den. Och utökade den på så vis.

Konsekvent men eskalerat med ålder, nyfikenhet och de uttryckssätt personen kräver. E levde ut. N levde inskränkt. N fann sin ventil i arbete. Rationellt skapande. E fann den i annat. E reste med N och fann luft. Krävde den.

N och E - samma. Men med olika områden. Det sätt på vilket E lever ut i det köttsliga är en reflektion av N:s yrkesmässiga bana. 

På område efter område. Yrkesmässiga, respektive inte särskilt yrkesmässiga relationer. Utveckligsarbete respektive utforskande lekar. Fackspråk respektive det sinnliga språket.

E växte sig starkare då N gick in i väggen. Ingen stuns längre. Slut på energi att fly. Bara smulor av integriteten kvar. Allt en del av samma händelsekedja. En sann konsekvens. E tog över för första gången. E som har styrkan i att vara sig själv. Alltid. Trogen sin sinnevärld, oavsett. Med åtkomst till fantasi, passion och en mycket stor värme.

Och just den sinnevärlden kom att stimuleras. Det var då det verkligen hände.

Nu är det E som styr och N som spelar andrafiolen. Mycket, mycket annorlunda.

Men synnerligen uppfriskande. Nyvaket men omistligt uppriktigt. Som det var menat, närmare bestämt.