The City That Never Sleeps Haircut

Här hemma i Viken – the City That Never Sleeps - skulle jag bara försöka klippa mitt hår. Krullet på huvudet kändes väl igen från våra vinterluddiga får. Men staden var välsignad av stånd i långa banor. Vårmarknaden i Viken har gamla, fina anor. Stånd efter stånd med tömning som ändamål. Att förvandla den besökandes plånbok till ett hål. Att snabbt och enkelt tillfredsställa och sedan vara riktigt långt bort när det är dags att gnälla. Jag hörde någon klaga över dåligt väder, jag tror han sålde sommarkläder. Men störst räknat till numerär var inte de som sålde bär – nej det var de från den industri som pratar på om telefoni. Det stod nån mer där just intill – de sökte sälja tv-kanaler till förbipasserande imbicill. Detta är ju inget exceptionellt, andelen sådana stånd brukar emellertid vara mariginellt. Så var det inte denna gång, och vad värre var – de sökte kunderna med tvång. I denna lilla lugna vik, de var beredda att gå över lik för att konvertera var flanör till den rätta vägens operatör. Jag fruktar att denna fagra hord kommer att bli mål för nästa stora folkmord.

Men nu behövs en insats på annat håll.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Gul bil!

Rekursivitet

Handdisinfektion