Den som gräver en grav åt andra faller ofta själv däri

-
Amerikansk och Brittisk press rapporterar att Iran just nu gräver massgravar att stoppa amerikanska soldater i vid ett eventuellt anfall [Guardian]. Hm.

I april beordrade Ahmadinejad (Irans president) att fem miljoner innevånare skulle lämna Teheran på grund av den höga jordbävningsrisken [SvD].

Enligt många inrikningar av Islam ska kroppen ligga i marken några timmar efter dödsfallet innan "vidare processning" är tillåten. Efter en rejäl jordbävning kommer säkerligen de så kallade massgravarna att vara djupt eftertraktade.

De inofficiella källorna har bubblat och kokat om de s.k. FEMA-lägren och de förmodade massagravar som uppförts (eller skulle man ha sagt nerförts) i USA det senaste året [Arkansas Observer], [InfoWars]. Är det för att stoppa de förmodade Iranska invasionssoldaterna i, eller har det samma förklaring som de Iranska jordkulorna?

Och om det är så - när kommer i så fall Obamas varning? Jag tror inte den kommer. Däremot kommer ytterligare distraktionsmedel. Varför? Sug på den.

Det känns ruskigt bra att bo på seismologiskt lågaktiv mark.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Trend

-
Det är lätt att tro att man är färdig. "Jag är klar med min resa", har jag både sagt och hört många gånger från folk som - likt mig själv - uppenbarligen har en hel del kvar att lära. Annars hade man ju knappast varit här. Ju mer man förstår desto mindre vet man. Eller: ju tvärsäkrare uttalanden desto mindre visdom. Någonstans finns så enkla och självklara sanningar att de inte kan eller behöver sägas. De är sannolikt universella. Perspektiv på den man är inte helt fel. Det har börjat lossna ordentligt med energipysslandet. Den spärr som släppt senast är den att inte vara orolig för att tappa fokus. Det är en väldigt bra hjälp eftersom den där rädslan att tappa fokus per definition tar fokus. Hejdå säger vi till den och fortsätter. Tack! P.S. Tre aspekter av nollpunktstillvaro med Jobs ord.
Läs mer

Bubbelbalans

-
Bild
Det bubblar. Saker som legat till sig börjar röra på sig, med kraften ur vilan som följde den tappade sugen. Spåren, trådarna, flikarna och de förment meningslöst memorerade detaljerna hittar samband, visar sig och utspelas som en helhet. Min utmaning är att inte, absolut inte, förgripa mig på det utan att ha tålamod och tilltro nog att vara del av processen så att timingen blir rätt. Eftersom T illtro, T ålamod och  T ajming gör allt möjligt... Balans, över tid, hur mycket dopaminerna än sprutar av vad jag ser. Vad jag har att lära mig. Vad jag kommer att ha väldigt mycket nytta av. Tack på förhand och w ish me luck! Precis som att köra denna i lössnö känns det. Man måste hålla balansen och riktningen utan att egentligen hålla i den. Tillåta sig själv att ha balans och styrfart.
Läs mer

Vortex. Råbjörk.

-
Bild
Hem till min Älskade, efterlängtade, vackraste! Till Den inte längre lille med den enastående humorn! Till den uttråkade fluffiga vinterkatten. Till fixahemmagrejor. Älskade, finurliga och lekfulla. Från inte-ett-dugg-komplicerat sammanhang, görande, fixande och lekande. Vattnet var kallt, isen bildades i vikarna och sälen ville leka bakom de dubbla vattenjettmunstyckena Sensorn levererade data Termosockorna hon köpt höll mina fötter varma på akterdäcket i bitande kyla och vind; killen som höll i sensorn. Dagen flög förbi, full av utmaningar, skratt och flöde. Den halva gula månen som lägger sig i öster, över bruksorten jag växte upp i. Luften vid busshållplatsen är kallare än is och torrare än eld. Kylan, mörkret, galenskapen och de långa kolvätekedjorna doftar av ett löfte. Exponenten i civilisationen slukar sig själv med sådan hastighet att pulserna inte längre kan uppfattas. In genom sammanbrottet, mörkret, kylan och ut genom reaktorhallen. Från havet till skogen. Till kärleken som
Läs mer