Hamsterhjulet

Varning: Innehållet i detta inlägg kan verka demoraliserande på den som tycker att meningen med livet är att gå till jobbet. Läses helt på egen risk.

Väldigt många jobbar för mycket. Och sannolikt finns det en eller annan som jobbar för lite. Det finns en konstruerad konflikt där de som tycker sig jobba för mycket matas med åsikten av att de föder de som jobbar för lite. En av många konstruerade konflikter med syfte att hålla dig i schack och att rättfärdiga det faktum att du blir bedragen.

Men de allra flesta jobbar trots allt för mycket. 8x5 = 40 timmar av veckans 168, varav ungefär 50-60 timmar går till sömn. Om man räknar med resor till och från arbetet lägger många alltså lika mycket tid på sömn som på arbete. Meningsfullt?

Stenåldersmänniskan jobbade cirka 3-5 timmar per dag. Alltså ungefär hälften av den moderna människans arbetstid. Utan en endaste liten maskin till sin hjälp och dessutom med ett rejält mycket kortare liv att förverkliga sig själv under.

Värdeskapande
Man brukar ju prata om ”värdeskapande arbete”, ”produktivt arbete” som det verkligt centrala i företag och organisationer. Alltså att jobba på golvet eller att jobba med utveckling. Och så finns det ”administrativa uppgifter” eller ”stabsfunktioner” vilka sällan benämns vara värdeskapande men ytterst nödvändiga för att hålla ordning. Och viktigast av allt – för att räkna pengar.

Alla verksamheter bedöms idag utifrån en ekonomisk måttstock. Pengar är alltså måttet på värdeskapandet. De som jobbar gör det för att företaget ska tjäna pengar och för att själv få en del av denna förtjänst i lön. Lön som spenderas i det ekonomiska systemet och blir till någon annans intäkt. Beskattning inräknat eftersom det är den offentliga världens intäkt.

Pengar
Men var kommer pengar ifrån egentligen? De flesta tror att de utfärdas av staten via riksbanken och att våra politiker har hand om skapandet av pengar. I själva verket är det inte alls så. Bankerna skapar nya pengar kontinuerligt. För varje krona de lyckas ha på ett konto eller ta som ränta får de låna ut nio nya kronor. Bankerna är alltså högpresterande sedelpressar. [Wikipedia: Fractional Reserve Banking] .

Pengar finns ursprungligen för att det var enklare att byta guld än att byta saker mot varandra. Men under medeltiden kom bankväsendet att successivt ta över makten över pengarna och började sedan skapa egna pengar helt frikopplat från något slags verkligt värde. Pengarna skapas genom att någon tar ett lån. Pengar skapas ur skuld. Det är där vi är idag.

Faktum är att världen är idag skyldig bankerna så mycket pengar att alla pengar i världen inte ens täcker upp för räntan på världens sammanlagda skulder. Denna prekära situation får dagligen sin lösning genom lån så att flera nya pengar kan skapas för att betala räntorna på de pengar som världen är skyldig bankerna.

Om du tjänar 200 kr i timmen kan du ändå aldrig slå banken som kan skaffa sig ett skuldtillgodohavande på 2 000 000 helt nya kronor på bara någon timme när en ny husköpare vandrar in på bankkontoret. Du behöver jobba 10 000 timmar för att komma upp i motsvarande summa - fem års heltid med två veckors semester per år.

Värdeförstörande marknad
Om alla jobbar för att skapa värde, vart vart tar detta värde vägen sedan? Någonstans måste värdet ju ätas upp i ett slags värdeförstörande. När man lägger pengar på mat är det ju enkelt. Efter att maten passerat tarmen (eller bäst-före-datum) är den inte värd ett skit. Maten är då inte mat längre utan omvandlad till energi i kroppen.

Om jag däremot lägger en halv miljon på att köpa en bil så är den efter tre år värd knappa hälften. Hur kommer det sig – bilen finns ju kvar. Beror det på att de i bilen ingående komponenterna har slitits och förstörts och att det kostar 250 000 att lacka om och renovera den till nyskick? Nej, knappast. Det beror på att bilens marknadsvärde har minskat. Alltså det antal pengar någon annan skulle vilja betala för min förhållandevis nya bil efter jämförelse med andra bilar på marknaden.

Med undantag för mat och bränsle är det alltså marknaden som är ansvarig för att förstöra de värden som byggs upp. Det finns ett undantag – och det är bostadsmarknaden. Som av en händelse utgör grunden för det mesta av utlåningen och bankens värdeskapande.

Icke-värdeskapande
Äldreomsorgen är ett exempel på något som så i så gott som varje kommun har riktigt taskigt med pengar och som har ett mer eller mindre stående besparingskrav på sig. Att ta hand om de som levt ett helt liv, har en massa erfarenheter och iakttagelser att dela med sig av samt ofta är upphovet till ett eller flera barn måste väl ändå vara det meningslösa av allt meningslöst. Och allt annat än värdeskapande eftersom den vårdade (”brukaren”) konstituerar ju knappast någon form av intäkt.

Idrott är inte heller värdeskapande, annat än på proffsnivå då förståss. Och vad gäller musik, teater, film så är det ju bara de handplockade artisterna, regissörerna eller filmmakarna som skapar sådant som faktiskt ”får pengar” någonstans ifrån som når den breda massan. Som blir värdeskapande. Resten betraktas som värdelöst.

Att vistas i naturen är inte värdeskapande. Att frivilligt hjälpa någon annan är inte värdeskapande. Att sova är inte värdeskapande – om du inte sover för att orka prestera på jobbet förstås. Att älska är inte värdeskapande. Att sitta vid matbordet en timme och sladdra är inte värdeskapande. Att laga mat istället för att köpa färdiglagat är inte värdeskapande.

Att vara kreativ är sällan värdeskapande. Om du skulle uppfinna något som till exempel gör att man skulle kunna jobba mindre eller må bättre innebär ju detta bara bekymmer för marknaden. För om du lyckas få detta värdeskapande monster att bli verklighet måste motsvarande värdeförstörande också skapas någonstans. Du hotar alltså att förstöra för det känsliga värdeförstörande systemet.

Nog med exempel här tror jag.


Hamsterhjul
Jag tycker att man ser det meningslösa i detta med pengar och arbete om man tittar på lite avstånd. Som ett hamsterhjul med konstruerat värdeskapande och värdeförstörande och nästan helt och hållet frikopplat från livets realiteter. Vars yttersta syfte är att hålla alla i samhället i värdeskapande arbete (”produktiva”) och borta från tankar kring varför. Hamsterhjulet är en bur där du inte ser väggarna eftersom du själv springer så fort att du inte ser nätet. Om du stannar i hamsterhjulet springer de andra hamstrarna över dig.

Hamsterhjulet driver en generator. Och om vi följer kabeldragningen från generatorn hamnar vi hos bankerna. Och dess ägare. Energin från generatorn genererar ström till deras glassmaskin. Glass som serveras av handplockade hamstrar som under pompa och ståt upplyfts till finanssektorn för att hjälpa sina ägare.

Allt detta är lätt att säga för den som inte direkt jobbar ihjäl sig och som för tillfället tycker sig ha tillräckligt med pengar för att klara livhanken ändå. Men det kanske är vad som krävs för att kunna fullfölja denna tankebana utan att bli avbruten av att gå till sitt värdeskapande arbete.

Jag är ett stort misslyckande för hela hamstersjulssystemet. Sådana som jag borde inte finnas. Nu är jag inte så farlig, kanske. Jag utmanar bara hamsterhjulssystemet i tanken – ett slags mental aktivism. Det finns de som givit sig på att angripa systemet mer handgripligen via de ekonomiska och samhälleliga grenarna. Många av dem har dött under besynnerliga omständigheter. Dag Hammarskjöld är en intressant figur i det sammanhanget. En av besynnerligt många.

So?
Men finns hamsterhjulssystemet bara för att ett fåtal ska åtnjuta nyttan av den stora massans insatser eller finns det ytterligare orsaker till att hålla den breda massan i schack?

Jag tror det gör det och jag tror att det finns väldigt många sådana grunder. I grund och botten tror jag att människan är ett oerhört fredligt djur med enastående själsliga möjligheter. Jag tror, och har under åratal av meningslöst faktasamlande kommit att begripa, att så gott som alla konflikter – speciellt de verkligt stora tilldragelserna – har konstruerats. För vi är lättlurade, vi människor. Och vi är oerhört lätta att provocera till att bråka med varandra. Något som även det regelmässigt utnyttjas.

Men vad är det vi hålls i schack ifrån – egentligen? Det måste nog var och en svara på själv. Vad mig anbelangar börjar jag ana vad det är men ber att få återkomma i ämnet vid ett senare tillfälle (mönstret finner du ehuru bland tidigare inlägg här). Sug på den här till att börja med: vem sjunger vackert? Vem skriver bra? Vem kan skapa ljuvlig musik? Vem målar uttrycksfullt? Vem är bra på att snickra? Vem tycker om att hjälpa andra? Vem har kluriga uppfinningar i huvudet? Vem kan få andra att skratta? Vem tycker om att jobba i skogen? Vem har god hand med djur? Ok. Och vem har tid till just det där den är bra på eller tycker om att göra?

Nej, precis.

Så har vi den blekaste aning om vad vi egentligen är kapabla till?

Nej precis.

Och kanske det är precis det där vi är kapabla till som vi till varje pris måste hållas ifrån med hjälp av hamsterhjulet.

Jag vet inte vad du som till äventyrs haft tålamodet och det morbida intresset att faktiskt läsa hela vägen hit tycker, men jag tycker inte att det är helt sjysst att springa i hamsterturbin. Och så tycker jag att det skulle vara oerhört spännande att veta hur världen skulle se ut om vi inte gjorde det.

Hittade en intressant artikel på ämnet - om en kommande avhandling i det omoraliska i att arbeta - se [DN].

Kommentarer

  1. Fantastiskt mannen, fantastiskt!
    Hoppas du får en riktigt bra dag.
    /Johan

    SvaraRadera
  2. Mycket bra! Jag tänker också i de här banorna. Jag undrar också vad det är som ligger bakom de här hjulen.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Improviserat

Symboliskt

Strandsurfarens insikter