Kuddkrig!
Tokiga människor är inte så tokiga
Improviserat
Jag gillar att stå på scen. Det bor en bekräftelsemonster i mig som uppskattar uppmärksamheten; har det alltid gjort. Och jag har många gånger gjort saker som inte direkt är försvarliga för att hamna i rampljuset. Sedan jag klev ner från VD-rollen har jag tagit det lite lugnare med synligheten. Det har blivit en skön känsla i att inte tvångsmässigt skapa uppmärksamhet kring mig själv utan istället glida runt lite under radarhöjd och göra det som är kul. Men idag blev det en stund på scen, tillsammans med en annan Erik. Och för första gången helt, totalt, utan manus. Bara ur närvaron i ögonblicket inför 150+ personer. Jag gillade det. Det känns naturligt. Med utan manus. Jag minns inte vad jag sa riktigt, men det kändes bra : )
Att släppa "masken" är oerhört befriande.
SvaraRaderaInte vara Pk i alla lägen, utan istället öppen för alla goda människor oavsett hur de ser ut eller inom vilken "socialgrupp" de tillhör...
Inte lätt. För de flesta handlar det om många års indoktrinering som skall brytas och många sanningar som blir till lögner.
Men, vi blir bara fler och fler..:)