Det bubblar. Saker som legat till sig börjar röra på sig, med kraften ur vilan som följde den tappade sugen. Spåren, trådarna, flikarna och de förment meningslöst memorerade detaljerna hittar samband, visar sig och utspelas som en helhet. Min utmaning är att inte, absolut inte, förgripa mig på det utan att ha tålamod och tilltro nog att vara del av processen så att timingen blir rätt. Eftersom T illtro, T ålamod och T ajming gör allt möjligt... Balans, över tid, hur mycket dopaminerna än sprutar av vad jag ser. Vad jag har att lära mig. Vad jag kommer att ha väldigt mycket nytta av. Tack på förhand och w ish me luck! Precis som att köra denna i lössnö känns det. Man måste hålla balansen och riktningen utan att egentligen hålla i den. Tillåta sig själv att ha balans och styrfart.
Att släppa "masken" är oerhört befriande.
SvaraRaderaInte vara Pk i alla lägen, utan istället öppen för alla goda människor oavsett hur de ser ut eller inom vilken "socialgrupp" de tillhör...
Inte lätt. För de flesta handlar det om många års indoktrinering som skall brytas och många sanningar som blir till lögner.
Men, vi blir bara fler och fler..:)