Täta linjer

Idag var det bara någon kilometer mellan linjerna och ett mycket idogt sprayande. Det och det faktum att jag är relativt ensam om att se det stör mig. Men mest av allt stör det mig att det stör mig.

Jag som har för vana att njuta av naturen och ständigt haft ett öga mot himlen stör mig när det inte ens maskeras. Det stör mig för jag vill verkligen inte åka dit och falla i konspirationsfällan - försöka nysta reda på vad det är som sprejas långt från flygkorridorerna från omärkta flygplan. Nej, det är inte kondensstrimmor, sådana löses upp efter några minuter, de här växer till moln är jag rädd. Stora rackare - har sett det hela sommaren när jag legat ute och småslumrat på altanen.

Jag blir faktiskt lite förbannad. Chemtrails, kallas det visst om någon annan vill försöka fastna i konspirationsfällan och till äventyrs inser att moln inte skapas manuellt av människan utan är ett naturligt fenomen. Jag tror att det är en god startpunkt. Det och tjugotalet andra konspirationsteorier som kan äta upp hjärnan på vem som helst som inte köper vad skit som helst.

Nej, skit i det. Inte grotta ner sig för det leder definitivt ingenstans, särskilt inte med "samhällets" syn på just konspirationssökare. Per definition lite bakom, sådär.

Men för den stackare som har råkat grotta i skiten och av slumpen givits insikter, blir det lite knepigt vissa dagar. Då man anar vilken enorm kraft den passiva åskådaren egentligen besitter. Ajöss stress, långa dagar på jobbet, amorteringar och skit. Det är bara ett förbannat spel och även om det naturligtvis måste bli än mer absurt innan det kan komma till ett slut så händer det att jag blir otålig.

Jag känner faktiskt lite begynnande vanmakt för att så gott som varenda människa går omkring i en liten kokong av falsk trygghet inför artificiellt skapade hot. Att förhållanden blir dåliga på grund av bråk om pengar - pengar som är det mest konstgjorda som någonsin skapats.

Att vi fostras till att tro att vi är så inivassen högt stående när vi förtrycker varenda fiber av våra sinnen och systematiskt begränsar oss själva och varandra i olika former av förmenta sociala mönster. Hur vi matas med skiten, äter den, blir till sjuka papegojor som åker till stormarknaderna och shoppar lycka för konstgjorda pengar som vi pliktat med våra liv för. Att vi accepterar Eliten och låter dem hållas. Inte för att vi tycker om dem, utan för att vi är för goda för att ge dem vad de förtjänar (vilket idag när jag är på vrångan skulle vara ett finger i ansiktet eller så).

Hur vi är programerade att rusa genom vardagarna utan att ens andas luften, lyssna till fåglarna eller känna dofterna av det som växer omkring oss. Allt det vi kan hämta energi ur är bortkopplat från oss.

Vi är så ända in i baljan upptagna med att spela fårflock att vi inte ens tittar upp i den ljuvliga blå himlen. Och ser att den är full av streck. Symmetriska streck. Och när vi tittar upp igen en stund senare har strecken blivit till moln. Hur i helvete kan man missa en sådan sak? Och hurihelvete kan man inte kan undvika att fundera på varför.

Vi har den största och djupaste av potentialer. Vi kan må så fruktansvärt bra. Religionerna uppstod med vetskap om hur, men kidnappades och byggdes om till härskarmekanismer istället.

Tusentals författare, debattörer och whatever har försökt väcka sin omgivning. Jag tänker inte gå i den fällan. Men idag blev jag lite förbannad och detta är min ventil.


Över Sandviken


Över mitt ljuvliga Olsbo

Jaja, jag vet att det sitter någon stackars sate med max 500 kr per timme och läser den här skiten i övervakningssyfte. Men du är ju också människa, inte sant?

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Gul bil!

Rekursivitet

Handdisinfektion