Valtankar
Bästa tänkbara valresultat. Jag menar allvar.
Sverigedemokraterna – som vi fostrats att hata och förakta, och vars agenda innehåller populistiskt skitsnack med bäring på invandrare i något större omfattning än vad folkpartiet laddat upp med inför förra valet. Måste kanske bör påpeka att jag föraktar invandrarförakt intensivt, även om läsare av denna blogg nog insett detta för längesedan.
Jag tror faktiskt att de flesta som "hyser invandrarförakt" inte gör det av förakt för invandrare utan 1) för att de föraktar de som säger att man inte ska förakta invandrare, 2) att de behöver någon att tycka illa om i största allmänhet - ett slags orsaksmässig slasktratt, 3) eftersom sprickan mellan "svenskar" och "invandrare" omsorgsfullt mejslats fram för att uppehålla massan vid annat och 4) för att det kanske är lite jobbigt att tänka. Något som ju alla politiska entiteter har att tacka för sin existens.
Hursomhelst.
Sjukligt nyfiken konspiratorisk människoälskande cyniskt pragmatisk optimist som jag är inser jag att den verkliga makten idag aldrig syns eller hörs direkt utan agerar via ridåer av marionetter och förmenta intressekonstruktioner av skiftande slag.
Eftersom vi (till följd av detta) har sociala, ekonomiska och hälsomässiga utmaningar av historiska proportioner alldeles framför näsan är ett svagt parlament en stark tillgång. Överlåtandet av den svenska fårskocken måste handläggas av ett parlament som får handla i frid och ro, utan folklig intervention. Något som nu sannolikt försvåras.
Med icke- etablerade politiker i vågmästarroll (SD) eller blocköverskrivande koalition (t.ex. MP) blir styret från kulissen svårare och i bästa fall synligt i sin glänsande absurditet. Ty när det kantrat på det här lilla viset står människan mot den koncentrerade maktens företrädare och då gör ett svagt parlament människan lite starkare.
Jag? Jag röstade färgglatt för första gången. Svart i riksdagen (PP), grönt i kommunen (Centern) och blått i landstinget (Moderat). Jag som alltid varit tvärblå. Men det här valet var inte vilket val som helst.
En annan tanke är vårt röstsystem. Valet skulle kunna avgöras på facebook på ett par minuter. Eller, lite mer myndighetsmässigt via e-legitimation och telesvar. Varför inte? Jo, den personliga integriteten, den politiska åsiktsfriheten – denna demokratins gyllene grundval får vi aldrig riskera att peta på. Ingen risk för åsiktsregistrering får föreligga. Alls inte.
Telefonavlyssning, möjlighet att använda militären mot medborgarna, redovisningskrav vid användande av kontanter, lagring av internettrafik, utlämnande av kortköpsaktiviteter och lite annat smått och gått går emellertid fint. En paradox i (terrorist-)förklädnad.
Precis som den om det svaga parlamentet och den starka människan.
Sverigedemokraterna – som vi fostrats att hata och förakta, och vars agenda innehåller populistiskt skitsnack med bäring på invandrare i något större omfattning än vad folkpartiet laddat upp med inför förra valet. Måste kanske bör påpeka att jag föraktar invandrarförakt intensivt, även om läsare av denna blogg nog insett detta för längesedan.
Jag tror faktiskt att de flesta som "hyser invandrarförakt" inte gör det av förakt för invandrare utan 1) för att de föraktar de som säger att man inte ska förakta invandrare, 2) att de behöver någon att tycka illa om i största allmänhet - ett slags orsaksmässig slasktratt, 3) eftersom sprickan mellan "svenskar" och "invandrare" omsorgsfullt mejslats fram för att uppehålla massan vid annat och 4) för att det kanske är lite jobbigt att tänka. Något som ju alla politiska entiteter har att tacka för sin existens.
Hursomhelst.
Sjukligt nyfiken konspiratorisk människoälskande cyniskt pragmatisk optimist som jag är inser jag att den verkliga makten idag aldrig syns eller hörs direkt utan agerar via ridåer av marionetter och förmenta intressekonstruktioner av skiftande slag.
Eftersom vi (till följd av detta) har sociala, ekonomiska och hälsomässiga utmaningar av historiska proportioner alldeles framför näsan är ett svagt parlament en stark tillgång. Överlåtandet av den svenska fårskocken måste handläggas av ett parlament som får handla i frid och ro, utan folklig intervention. Något som nu sannolikt försvåras.
Med icke- etablerade politiker i vågmästarroll (SD) eller blocköverskrivande koalition (t.ex. MP) blir styret från kulissen svårare och i bästa fall synligt i sin glänsande absurditet. Ty när det kantrat på det här lilla viset står människan mot den koncentrerade maktens företrädare och då gör ett svagt parlament människan lite starkare.
Jag? Jag röstade färgglatt för första gången. Svart i riksdagen (PP), grönt i kommunen (Centern) och blått i landstinget (Moderat). Jag som alltid varit tvärblå. Men det här valet var inte vilket val som helst.
En annan tanke är vårt röstsystem. Valet skulle kunna avgöras på facebook på ett par minuter. Eller, lite mer myndighetsmässigt via e-legitimation och telesvar. Varför inte? Jo, den personliga integriteten, den politiska åsiktsfriheten – denna demokratins gyllene grundval får vi aldrig riskera att peta på. Ingen risk för åsiktsregistrering får föreligga. Alls inte.
Telefonavlyssning, möjlighet att använda militären mot medborgarna, redovisningskrav vid användande av kontanter, lagring av internettrafik, utlämnande av kortköpsaktiviteter och lite annat smått och gått går emellertid fint. En paradox i (terrorist-)förklädnad.
Precis som den om det svaga parlamentet och den starka människan.
Kommentarer
Skicka en kommentar