Om övervakning
Övervakning är ett populärt ämne i dagarna, då till exempel all mailtrafik nu ska sparas i sex månader. Ja, det där känner ni ju till. Och måhända finns det en eller annan som har en åsikt också.
Jag tror emellertid inte att förändringarna i lagstiftning kommer att föra in lagring som en ny entitet. Den har ju pågått länge, om än inte nödvändigtvis just av e-post. De tekniska möjligheterna är inbyggda i själva arkitekturen i vår digitala vardag. Och att den data som hela tiden genereras lagras och används är en oundviklig konsekvens av den mänskliga nyfikenheten alternativt den mänskliga maktlystnaden.
Som utvecklare känner jag många av möjligheterna. Och så känner jag till hur det kliar i fingrarna för att plocka på sig data. Hur man gärna skulle vilja samla på sig beteendeprofiler, vanor, inmatningsdata och så vidare för att senare kunna analysera hur programmen används. Rejäl kvantitativ analys med miljoners och åter miljoners observationer.
Jag vet också hur det är att ha en chef hängandes över axeln och be denne lägga in slika spårningsfunktioner. Saker som skulle kunna avslöja om programmet används otillbörligen eller liknande.
Men det var längesedan. Innan internet var så utbrett som det är idag. Nu bor dessa möjligheter i varje router, switch, modem, proxy, webapplikation, browser, mobiltelefon eller GPS. Allt som har kontakt med nätet.
Ägandet av de verkligt breda tjänsterna konsolideras kontinuerligt och blir till en del av ett hårt packat ekonomibaserat konglomerat av ägande inom alla sektorer. Ett konglomerat som har god anledning att hålla koll på hot mot sig självt. Och vars största fiende utgörs i en bred folklig insiktsfullhet. Något som snabbt kan detekteras via just arkitekturen i vår digitala vardag.
Det är fruktansvärt naivt att tro att ingen information sparas idag. Motivet för att lagstifta är nog snarare att man vill kunna använda informationen också. Eftersom den inte får lagras betyder det ju som ett minimum att den inte kan användas juridiskt. Ännu. Riktigt.
Jag har länge utgått ifrån att allt jag gör i den digitala världen vid behov sparas. Jag är också övertygad om att informationen används av såväl nyfikna utvecklare som maktlystna instanser för kvantitativa analyser samt för att försöka finna sociala samband mellan individer med avvikande åsikter. Framförallt kan tekniken avhjälpa avslöjanden och andra interventioner i tid. Interventioner gentemot interventioner, så att säga.
Jag tror emellertid inte att förändringarna i lagstiftning kommer att föra in lagring som en ny entitet. Den har ju pågått länge, om än inte nödvändigtvis just av e-post. De tekniska möjligheterna är inbyggda i själva arkitekturen i vår digitala vardag. Och att den data som hela tiden genereras lagras och används är en oundviklig konsekvens av den mänskliga nyfikenheten alternativt den mänskliga maktlystnaden.
Som utvecklare känner jag många av möjligheterna. Och så känner jag till hur det kliar i fingrarna för att plocka på sig data. Hur man gärna skulle vilja samla på sig beteendeprofiler, vanor, inmatningsdata och så vidare för att senare kunna analysera hur programmen används. Rejäl kvantitativ analys med miljoners och åter miljoners observationer.
Jag vet också hur det är att ha en chef hängandes över axeln och be denne lägga in slika spårningsfunktioner. Saker som skulle kunna avslöja om programmet används otillbörligen eller liknande.
Men det var längesedan. Innan internet var så utbrett som det är idag. Nu bor dessa möjligheter i varje router, switch, modem, proxy, webapplikation, browser, mobiltelefon eller GPS. Allt som har kontakt med nätet.
Ägandet av de verkligt breda tjänsterna konsolideras kontinuerligt och blir till en del av ett hårt packat ekonomibaserat konglomerat av ägande inom alla sektorer. Ett konglomerat som har god anledning att hålla koll på hot mot sig självt. Och vars största fiende utgörs i en bred folklig insiktsfullhet. Något som snabbt kan detekteras via just arkitekturen i vår digitala vardag.
Det är fruktansvärt naivt att tro att ingen information sparas idag. Motivet för att lagstifta är nog snarare att man vill kunna använda informationen också. Eftersom den inte får lagras betyder det ju som ett minimum att den inte kan användas juridiskt. Ännu. Riktigt.
Jag har länge utgått ifrån att allt jag gör i den digitala världen vid behov sparas. Jag är också övertygad om att informationen används av såväl nyfikna utvecklare som maktlystna instanser för kvantitativa analyser samt för att försöka finna sociala samband mellan individer med avvikande åsikter. Framförallt kan tekniken avhjälpa avslöjanden och andra interventioner i tid. Interventioner gentemot interventioner, så att säga.
Kommentarer
Skicka en kommentar