Köpcentrum och pengarmonster

På väg från det närbelägna södra Norrlands shoppingmecka Valbo på annandagens förmiddag kunde en absurt lång bilkö observeras in mot köpladornas nystartade mellandagsrea. Kön var ungefär en kilometer lång. Gissningsvis satt det 2.5 personer i varje bil vilken i sin tur ockuperade tio meter vägbana. 100 bilar alltså x 2.5 = 250 människor som väntade på sin tur att få lämna motorvägen in mot de frustrativt ändamålsenligt små parkeringsrutorna vid slutet av de likaledes obegripliga trafiklösningarna.

Kö -> P -> Centrum, med shopping i Centrum. Ganska logiskt. Och ändå så oerhört obegripligt. Att den grå massans främsta religiösa ritual har som ambition att fylla själsliga tomrum med detta inlärda, ehuru verkningslösa eller rentav skadliga frälsningsmedel.

En uppfyllnad som per design är omöjlig. Man får inte elden att brinna genom att hälla vatten på den. Spelet är skapat för att bryta ner och hålla nerbruten. Den nedbrutne har inte tillräckligt med själslig kraft att begripa vad som händer. Att se hur absurt det faktiskt är.

Den stora numerären kanske inte har kommit dit. Då och då möter man någon som förstått och faktiskt börjat leva efter insikten. Då och då möter man någon som är fullständigt nedbruten av skiten. För vilken en rejäl smäll i form av att träffa botten med full kraft är det bästa som kan hända.

För vilken det värsta som kan hända redan har hänt och för vilken det bästa som kan hända är att denne inser att det redan hänt, bryter ihop och vaknar upp till insikten om den förmodade katastrofens egentliga privilegium. Den person som lever på den desperata sträckan mellan inträffat sammanbrott och insett sammanbrott kan inte hjälpas utifrån de egenhändigt beskrivna botemedlen ("mer pengar").

Personen hamstrar all energi den kommer över. Konflikter och kontroverser, frammanade ur desperationen är tydlig energistöld. All den energi som emanerar ur denna desperata kamp mot omständigheterna sprider sig effektivt som ringar på vattnet längs de sociala trådarna. Den fångade, desperata själen gör vad som helst för att rikta energin mot sig oavsett laddningens polaritet. Vanligt tillvägagångssätt: "Hej, jag är dum i huvudet och det är ditt problem".

I botten till så gott som varje desperat låsning ligger ett ekonomiskt problem. Brist på pengar får människor att förvandlas till monster. Predatoriska, hämdlystna, frustrerade och svältande monster som offrar hälsa, föräldrarskap, vänskap, kärlek och alla former av verkligt livfulla företeelser i jakten på det som inte finns men som ändå ska rädda monstret. Pengar – som ju bevisligen är en rent konstruerad företeelse - plockar ändå fram det absolut sämsta i den pressade människan. Pengar är skuld i vårt moderna samhälle. Skuld kan när som helst användas att förvandla vem som helst till ett monster.

Och för de som står mer eller mindre invid och blir bestulna på energi i någons personliga inferno av ekonomisk upprinnelse står finns några alternativ: a) bestämma sig för att det är värt energin att förlänga någons redan förlorade kamp b) ge vad som behövs för att kapa tråden och avsluta energitransaktionen, samt c) med tålamod hjälpa till att bromsa det skenande tåget och få personen att inse en sak eller två. Eller åtminstone dra på ett smilband.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Gul bil!

Handdisinfektion

Strandsurfarens insikter