Hårt nystan av eld

Omvägar. Sprugna ur genvägar. Uppskjutanden. Lämnade ohanterade att komplicera sig själva.

Hårdare och hårdare.

Tillsynes oupplösliga. Kvävande. Upphävande av livslust.

Men ändå - bränslet i vilken den lilla, lilla lågan kan börja brinna.

Den som först känns avgrundsdjup, outhärdligt smärtande och som du gör allt för att släcka.

Men som obevekligen kommer att växa, bära dig igenom och hålla ditt hjärta frostfritt på vandringen.

Till en början stickande värme. blir behagligare efter vägen. som du lär dig att älska.

Som när det är över håller dig sällskap.

Och lyser upp. Kanske visar vägen till andra vars eld kan komma att brinna för dig.

Detta var lite gammal skåpmat daterat hösten 2008. Här finns en förklaring till du just matats med den.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Gul bil!

Handdisinfektion

Strandsurfarens insikter