Inifråntanke

Om man tänker sig hur det måste vara på andra sidan gardinen. Att sitta med uppdraget att försvara lögnen och alla dess tentakler från något så ofrånkomligt som insikter hos de nedsövda. Det måste vara alldeles förfärligt, faktiskt. Att inse att pendeln håller på att svänga. Att känna hur den sövda patienten vaknar upp, alldeles strax lyfter på ögonlocken och först skådar de skador hon åsamkats för att långsamt höja blicken och möta lögnens försvarares ögon.

Ett fasansfullt ögonblick för bägge parter. Ett ögonblick som till varje pris måste skjutas upp till den grad att försvararen numera inte ägnar sig åt annat. Men den nyvakne patienten är trött och svag, även om blicken brann av hat när den mötte sin narkosspecialist. En trötthet som föder en sömnig eftertanke.

En springa i hatet. En nyckel att låsa upp positionerna med. För den som satts att försvara lögnen är också den bedragen. Banktjänstemannen, till exempel. År efter år har banktjänstemannen hjälpt strävsamma människor att dra snaran om sin hals.

Gång på gång har han givit luft åt myten om att banken lånar in och lånar ut samma pengar. Banktjänstemannen har sannolikt från sin utblickspunkt i kontorslandskapet närt mången fundering kring hur det egentligen ligger till. Kanske har han i all försiktighet förkovrat sig och förstått vilket gigantiskt bedrägeri han utgör en kugge i. Kanske inte.

Alldeles oavsett har banktjänstemannen sannolikt – efter att den egna karriären stannat av lite och möjligheterna till utveckling av självbilden inom banken falnat något – känt att något är galet. De vänliga leendena och uttalanden av typen ”jag hjälper mina kunder till en bra finansieringslösning” har sannolikt tärt på själen då han sedan länge begripit att han egentligen är inkastare i skuldens fängelse.

I dagspress har han läst om subprimekriser, räddningsauktioner och olika former av skuldinkapslande värdepappershandel. Läst och mot sin egen önskan kommit att begrunda sin egen roll i spelet. Han kanske gömmer sig bakom sin egen litenhet i skalan på det hela, men det gnager sannolikt ändå. Gnager och gnager. Varje kund som undertecknat låneavtalet får ett liv i skuld i utbyte mot ingenting från banken.

Alla har vi varit del av bedrägeriet. Alla har vi passerat punkter, roller och lärdomar som fått oss att gå ondskans ärenden. Det är omöjligt att komma undan. Helt omöjligt. Men vi måste släppa det. Och inte hålla någon ansvarig för bedrägeriet. Ingen vedergällning. Ty den drabbar alltid den som också i sin tur varit bedragen.

Bara vända blad och gå vidare. Och njuta glädjen i lättnaden och låta skadans njutning smälta bort av sig själv.

Kommentarer

  1. Mmmmm,ja vi måste gå vidare, men vidare är inte i detsamma ekorrhjul. För att komma vidare så måste utgångspunkten vara fast. Men några vidare hämdaktioner behöver väl kanske inte resurssättas, det kan ju vara lite onödigt med avseende på att energin sannolikt behövs ändå.

    SvaraRadera
  2. Du har en enastående förmåga att se saker ur en annan synvinkel. Du har rätt i allt, även att folk börjar vakna. Till och med Soros säger att vi nått vägs ände. Detta är slutet på pengar och början på civilisationen, för nu kommer den tid vi måste samarbeta eller gå under och då sätts även civilisationer på prov.
    /Farfar

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Gul bil!

Handdisinfektion

Strandsurfarens insikter