Om revolution och demokrati

”Egyptens folk fick som de ville”. Vår stadsminister talar om en seger för demokratin. Ett uttalande som vid första anblicken låter helt absurt av flera anledningar men som när man grubblar på saken en stund är kylande sant.

Egyptens folk ville ha en förändring. Vilket man nu alltså meddelar att de fått. Klart. Nästa, tack!

Jag tror att det är extremt skadligt att önska sig ”en förändring”. En naturkatastof av gigantiska mått är då med råge uppfyllande av önskan. Min gissning – baserat på det fåtal observationer jag kunnat göra – är att de revolterande önskade sig kvitt den konstruerade stress på marginalen som världssamfundets ekonomiska trycktank omsorgsfullt pumpat in landet.

Detta var ett av många exempel på skapad social oro. En oro där de uppretade massorna sägs vilja ha ”en förändring”. Då ger man dem ”en förändring”. De festar lite, allt lugnar ner sig. Och saker och ting fortsätter ungefär som vanligt.

Vem låter sig luras?

Varje besjälad människa har en egen fri vilja. Att hålla denna vilja, den produktivitet och fantasi som emanerar därur i schack har varit en verklig sport för den egenhändigt utnämnda lilla skaran elitister sedan urminnes tider.

Att tillmötesgå kravet på ”en förändring” är milt uttryckt en klassiker i sammanhanget. Och därvidlag har ju vår stadsminister alldeles rätt. En framgång för demokratin. Allt kan åter rulla på enligt plan. Folket har fått känna att de är delaktiga och kan nu hålla sig lugna några år till.

Att avsätta ledaren för ett land är ungefär lika revolutionerande som att plocka ett äpple från ett äppelträd. Resterande struktur är helt intakt. Att fånga in människors önskningar och frustration mot villkoren för sin världsliga existens till att bli en äppelplockarövning är ju så lekande enkelt.

Uppvaknandet har många former. Revolutionen är sannolikt inte en av dem. Revolutioner är taktiskt formade saker med helt andra syften. Önskningar. På djupet, i detalj och utan tvivel däremot. Det må låta flummigt och omöjligt. Men jag tror att det är så det fungerar. Önskar det, till och med.

Kommentarer

  1. Jo. att önska förändring utan innehåll kanske inte är så där jättelyckat.
    Jag fattar inte alltid vad du skriver men det är ju just det som är bra med dig. Du får tankarna att spåra ur - tunnelseendet är en fara.
    Du är bra på att sakta ner, vrida perspektivet och skapa rum för nya tankar. Du kallar det flum, det kanske det är, men bra flum!

    SvaraRadera
  2. Tackar. Flum är kanske ett samlingsbegrepp på sådant man inte riktigt orkar begripa. Varför ska det faktum att man inte riktigt begripit allt hindra tanken från att ges möjligheten att ikläda sig ordens dräkt?

    Typ.

    SvaraRadera
  3. Interiktigtklok har önskningar om djupare uppvaknanden, som är mer verkligt genomgripande förändringar kan tänka (än en ”revolution” som kanske egentligen inte förändrar särskilt mycket alls; efter någon tid är allt som vanligt igen?)? Nej, verkligare, mer djupgående, mer fundamentala, psykologiska och sociala medvetandeförändringar, som riktiga aha-genombrott kanske, som totalförändrar allas beteendemönster och politiska förhållningssätt? Ja, det är ju kanske någonting att motståndslöst, och utan några tvivel, vilja önska sig…
    Då är man förmodligen i grunden en tillitsfull människa, som tror människan om gott, och också faktiskt har hopp, om hennes förmågor och resurser? Och att om dessa kommer till ytan, så skulle det verkligen kunna förändra, på djupet….
    Människor som har tillit och hopp, är alltid inspirerande….
    Så tack...

    SvaraRadera
  4. Tack Erik

    Inser att det du skriver är exakt det som rumlat runt i mitt bakhuvud i några dagar utan att jag riktigt fått fatt på det. Nu lösgjordes det äntligen -:)

    Janne

    SvaraRadera
  5. Strålande, Janne. Och tack! Skön känsla, det där.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Gul bil!

Handdisinfektion

Strandsurfarens insikter