Den kidnappade massans inneboende paradox
Ju fler nationer som kidnappas in i vad man nog får konstatera är den artificiellt frammanade konflikten i Libyen, desto bredare folklig bas blir därmed indraget i vad som aldrig varit en konflikt men benämns som det.
Ju större bas av människor som frivilligt upplåtit sin personliga suveränitet till de beslutsfattare som tvingats till deltagande i denna charad under helt absurda förvändningar men som på grund av sin fångenskap inte ser sig ha något alternaiv (medvetet stavfel).
Men. Denna allt större mängd människor är ju inte helt dumma i huvudet, även om de mediala kanalerna noggrant instruerats att sprida den illusionen. De ser vad som händer och vad deras utlånade suveränitet används till.
Dessa människor – i stort antal – kan när som helst besluta att dra tillbaka sin suveränitet. Att på goda själsliga grunder i sin helhet häva det för länge sedan förverkade men ändå automatiskt förlängda kontrakt om samhällsservice i utbyte mot förtroende.
Slika kidnappningsförsök in i konflikthärdar har lyckats genom historien. Men då man spelar på alla de strängar som finns. Från födotillgång, via ekonomiska utpressningsfaktorer och vidare till ren energiåtstramning så har man så att säga tagit sig vatten över huvudet.
De allra flesta människor är goda människor. Och vad den lilla skara som lever av rädsla och fruktan definierar är själva rädslan. De är de räddaste av alla. Om alla andra också är rädda så känner de sig lite tryggare. Det har fungerat ganska bra. Tills nu.
Vidare för som söker lite mer holistiskt orienterad tankemat (rekommenderas inte, men det bestämmer var och en för sig) så kommer sannolikt just denna lilla passage i teatern - den om Libyen - att på ett förtjänstfullt sätt att illustrera den reviderade Svenska grundlagen.
"Det svenska deltagandet i Libyen är inte bara en humanitär angelägenhet, det är också en i vår grundlag fäst skyldighet", kan det till exempel komma att heta. En grundlagsförändring vars genomförande faktiskt inte är något annat än ett rent bedräger. Vilket ju leder till samma själsliga möjligheter för individen som ovan.
Ju större bas av människor som frivilligt upplåtit sin personliga suveränitet till de beslutsfattare som tvingats till deltagande i denna charad under helt absurda förvändningar men som på grund av sin fångenskap inte ser sig ha något alternaiv (medvetet stavfel).
Men. Denna allt större mängd människor är ju inte helt dumma i huvudet, även om de mediala kanalerna noggrant instruerats att sprida den illusionen. De ser vad som händer och vad deras utlånade suveränitet används till.
Dessa människor – i stort antal – kan när som helst besluta att dra tillbaka sin suveränitet. Att på goda själsliga grunder i sin helhet häva det för länge sedan förverkade men ändå automatiskt förlängda kontrakt om samhällsservice i utbyte mot förtroende.
Slika kidnappningsförsök in i konflikthärdar har lyckats genom historien. Men då man spelar på alla de strängar som finns. Från födotillgång, via ekonomiska utpressningsfaktorer och vidare till ren energiåtstramning så har man så att säga tagit sig vatten över huvudet.
De allra flesta människor är goda människor. Och vad den lilla skara som lever av rädsla och fruktan definierar är själva rädslan. De är de räddaste av alla. Om alla andra också är rädda så känner de sig lite tryggare. Det har fungerat ganska bra. Tills nu.
Vidare för som söker lite mer holistiskt orienterad tankemat (rekommenderas inte, men det bestämmer var och en för sig) så kommer sannolikt just denna lilla passage i teatern - den om Libyen - att på ett förtjänstfullt sätt att illustrera den reviderade Svenska grundlagen.
"Det svenska deltagandet i Libyen är inte bara en humanitär angelägenhet, det är också en i vår grundlag fäst skyldighet", kan det till exempel komma att heta. En grundlagsförändring vars genomförande faktiskt inte är något annat än ett rent bedräger. Vilket ju leder till samma själsliga möjligheter för individen som ovan.
Vatten över huvet är en mening som jag har förstått i att läsa ena och andra documenten som försvinner efter jag har läst dem.
SvaraRaderaTekniskt när man ska observera det som man ytterst vill se är samma teknik som görat att ändra det man ser och det leder till sönder fall ,där försökte jag förklara varför dårarna till elit tillber Shiva the destroyer, gama att söndra eller skapa samma byggstenar för det...men tror man på något högre en den simpla boxen tekniken så tror man på Gud och inte Shiva tramset...Bara en inflik av desperation från mig :-)