Blåkulladags

Dags att dra på sig hucklet och dra till Blåkulla idag då. Där ska orgier vänta sägs det. Orgie i djävulens sällskap, måhända? Jag är inte tillräckligt insatt i påskfirandets häxkittel av sammansmälta traditioner för att dyka till dess rötter utan ämnar uppehålla mig vid häxprocesserna. De verkar enligt vad gemene man… Varför hävdar man att folk i allmänhet är gemena, förresten? Så kan vi inte ha det. Det verkar enligt den historia som var och en får i sig vara ett 1600-talsbeteende vi idag kan skratta lite åt.

Det kan ju till exempel ha rört sig om kvinnor som uppvisade lite väl stor själslig dignitet och inte riktigt erkände den där bortre gränsen för vad som var fysiskt möjligt. De kanske hävdade att jorden var rund, att man kunde skapa guld ur ingenting och att man med tankekraft kunde få sin vilja. De gick alltså på skrå mot rådande normer och kollektiva uppfattningar. Häxeriet är ur den synvinkeln ytterst aktuellt idag då det intellektuella slaget trotsallt kring just referensramen kallad ”världsuppfattning”.

Häxorna mötte enligt sägnen en ganska summarisk rättslig prövning med en jury av barn och med straff resulterade i döden vare sig den åtalade erkände sitt häxeri eller inte. Nu är säkerligen historierna förvridna eller kanske rent uppdiktade men själva mönstret känns ju igen med all önskvärd tydlighet från dagens så kallade terroristjakt. Den som är anklagad för terrorism har ungefär den rättssäkerhet som omtalad fordom häxanklagad.

Kanske var det då precis som nu så att häxeriet användes av maktens elit att genomdriva de förändringar av samhället de förutsatt sig genom att spela på rädsla för häxor samt för rädsla att förknippas med häxeriet. Mer talande är kanske likheterna mellan kopplingarna till dagens psykvård och liknande klassifikationssystem. Det förefaller vid en närmare anblick som om även falanger av denna företeelse fyller helt andra syften. Inte alls fjärran från häxeriet. Enligt GD 17/4 dekapiterades häxor i Gävle när det begav sig på Galgbacken. På platsen ligger idag psykiatricentrum.

Påsken, vårdagjämningen, Nouruz, whatever. Det är något särskilt med den här tiden på året. Det förekommer inom diverse mer eller mindre slutna sällskap diverse firanden som ju med var och ens öga kan te sig ganska obscena. I vissa av dessa finns synen av att människooffer krävs just i denna tid vilket på ett förtjänstfullt sätt kan knytas till världens skeenden. Hur dött häxeriet än må te sig så råder det knappt någon tvekan alls om att det ockulta stannat kvar. Numera dock nästan uteslutande i den styrande elitens händer, viket ju i sig är en förklaring till att häxeriet inte tilläts vara något var och en fick ägna sig åt.

Helena Palena skriver lite annat påpassligt om påsken - "Månen går ett varv runt jorden på 28 dagar. Månvarvet är med andra ord lika långt som menstruationscykeln!" och så vidare. Symmetrier, symmetrier. Omistligt tydliga.