Förmånsfundering

Så här om våren är det lätt att trilla dit på en ny bil. Alltför lätt, faktiskt. Bilen är sannolikt den ultimata produkten. Den heliga graalen för oss väl fostrade konsumenter. Den har mätbar prestanda, en uppsjö finesser och koncept lång bortom ”dragkrok” eller ”stor baklucka”. Den finns i olika paket och editioner. Den går att få i olika färger med läckra namn långt bortom ”röd” och ”svart”.

Och framförallt – bilen är bärare av viss prestige. Vilket märke man väljer avspeglar sig inte enbart i bilens komfort, prestanda och utseende. Märket är också en social bärare av ett budskap. Hur mycket pengar man betalat. Alltså underligt nog omvänt hur mycket pengar man förväntas ha. Men nu är det egentligen tvärtom. Nära nog alla som köper (eller leasar sig) en bil i dagsläget gör det på kredit. Om det finansiella har jag för mig att jag skrivit förut så jag släpper det för nu.

Vad jag däremot började fundera över (eftersom det ju faktiskt är vår) var detta med förmånsvärden på bilar. Om man som svensk skaffar sig en tjänstebil (något som jag faktiskt aldrig haft) så får man betala skatt på värdet av den förmån man anser att bilen utgör. Man anser det vara en sorts lön. Logiskt. Men om bilens pris är trillar över den magiska nivån på lite drygt 200 000 kr så betraktas förmånen med ens som mycket större.

Det så kallade förmånsvärdet rusar iväg. Varför? Vad är det för mekanism som byggts in i systemet som straffar de som skaffar sig lite roligare, snyggare och mer väl utrustade tjänstebilar? Och när man tänker på saken – är det inte precis detsamma vad gäller lön? Den progressiva beskattningen slår till vid lite drygt ”lagom” och gör det under ett ganska långt spann rätt ointressant att tjäna mera pengar då en stor del av löneökningen försvinner i skatt.

Det är ju inte speciellt svårt att inse att det rör sig om ett ”lagomlock”. Att man vill vara säker på att ingen förser sig för mycket utan att alla hålls i det så kallat rättvisa intervallet. Men varför – egentligen? Sverige har en historia av att vara en stor bilproducent. I till exempel Tyskland är en tjänstebil en tjänstebil utan denna normaliserande effekt, något som tillsammans med fri hastighet på autobahn sannolikt gjort den tyska bilindustrin till världsledande. Att inte straffa ut läckrare bilar borde väl gagna Volvo och Saab. Eller?

Nej, det måste vara något annat. Hela experimentet Sverige. Hela det koncensussökande och lagomeftertraktande. Allt det där med jantelagen, det försiktigt föraktande avundsjuka och det näsrynkade föraktet men samtidiga dyrkandet av pengen. Svensken hålls i en liten i det närmaste lufttät låda. Svensken ska jobba, vara miljövänlig, sopsortera och tänka på saker som är farliga.

Om svensken inte tjänar pengar är svensken värdelös, eller – förlåt. Hrm... Arbetslös. Sysslolöshet är det skadligaste av ting, såsom tidigare beskrivet. Men vänta ett spadtag. Det finns ju två former av sysslolöshet. De som inte har något jobb och inte får jobba, samt de som klarar sig utan att behöva jobba. Det senare sannolikt mycket farligare än det förra. Om folk i allmänhet skulle tjäna tillräckligt med pengar för att inse dess värdelöshet? Nej, hujeda oss. Sådant måste förhindras.

För om folk skulle kunna skaffa sig sin drömbil och få behålla tillräckligt mycket av sin lön för att köpa allt de ville så skulle de på något år inse hur jävla sjukt systemet med pengar och konsumtion är. Man skulle sluta dyrka penningen, arbetet och hela den sociala köttkvarn vi kallar vårt samhälle. Man skulle bli en själslig frifräsare utan respekt för det som kräver respekt utan att ge ett endaste pillinuck tillbaka.

Avslutningsvis. En obskyr dröm i natt:
Någon höll i gammalt engelskt mynt. Det var värt lika mycket som en 2p, men hette något annat. Myntet var i koppar. ”This rather old coin may seem worthless – however the real value of this coin has been inflated over and over throughout the banking system to currently constitute a value higher than this building”. Mannen höll I myntet och pekade på en nybyggd kontorsbyggnad som inhyste den lilla stadens administration. Och han fortsatte: ”This building was built using money borrowed by the municipality. Banks can provide money to municipalities by just creating them. This this building was actually created by means less worth than this old coin. Now what does this tell you about money?”