Om polaritet, kapsling och jordning

Alla bär på skit. Saker som drabbat oss; saker vi upplevt som jobbiga eller som man säger här omkring – saker som varit grönjävliga. Skit händer. Och det känns hur vedervärdigt som helst just då. Oöverstigligt, sannolikt. Men skit är också utmärkt näring; näring som får allt att växa. Det tar en stund – sannolikt men inte helt säkert i korrelation till det inträffades magnitud. Sedan växer man med rötterna i näringen.

Om man inte väljer att blunda för skiten, förstås. För om man gör så - om man trycker ner själva itutagandet med det inträffade – då växer skiten istället. Och gradvis förvandlas man av det graviterande skitberget till en del av dess massa. Det sker så subtilt att den drabbade knappt alls märker förändringen. Istället för att själv ta uti med skiten så börjar skiten att äga individens uttryck.

Personer i detta tillstånd känns först och främst igen på deras snabba fördömanden. Reflektionsutrymmet är bortkapat till förmån för den dräpande tvärsäkerhetens giljotin. En giljotin som finns där enbart för att hugga huvudet av varje början till insikt om det egna förskjutandet av sakers tillstånd. Tvärsäkerhet är nästan alltid bevis på osäkerhet. Man har alltså valt att göra sina problem till alla andras genom att bädda in det i alla sina göranden istället för att ta itu med dem, låda dess energi jordas och gå vidare med livet efter vederbörligt sammanbrott.


Man kan tro att saker och ting handlar om ont gentemot gott. Jag tror inte att det egentligen finns ont och gott utan att dessa saker är något vi lär oss projicera våra önskningar relativt tillkortakommanden på. I själva verket handlar det om positivt respektive negativt tänkande. Om vi önskar eller fruktar spelar ingen roll - det är tänkandet som räknas. Om vi önskar oss en underbar tillvaro får vi det. Om vi önskar oss en hemsk utveckling så ger vi oss själva och våra närmaste just det.

Vi lever i en tid formad av det negativa tänkandet. Det finns negativa och positivt inställda människor. Men den stora massan är någonstans mitt i mellan. De negativa blir oroliga och vantrivs i utpräglat positiva människors sällskap medan de obestämda kan umgås med alla sorter. Den negativa sidan hämtar sin näring ur negativa händelser och den positiva ur motsatsen.

Hur enkelt som helst. Ont och gott då? Något helt annat: en person som drabbas av en (ond) allvarlig sjukdom kan komma att inse livets vikt och bli mer positiv på grund av en sjukdom. En person kan få en stor pengagåva (god) vilket fullständigt raserar livet för den som fann sig sittandes ensam skyddandes sina pengar istället för att umgås med sina före detta vänner.

Att aktivt välja att inte ta itu med de saker saker man drabbas av utan att stanna i offerkoftans mysiga lilla värme får bli ämnet för en annan dags skriverier. Ty där kan hända vilar nyckeln till mycket av det vi kallar historia.


Den negativa armen är längre eftersom den faktiskt äger större delen av befolkningen. Symbolen kan verkar bekant och typisk för den tid i är i god väg att lämna bakom oss.

Mer på samma tema:

Kommentarer

  1. Ett roligt sätt att testa en tes är att kolla om motsatsen också kan äga samma sanningshalt. Så låt oss vända ut på din tes att:

    "Tvärsäkerhet är nästan alltid bevis på osäkerhet."


    Vad är motsatsen till "tvärsäker"? Jo, osäker. Låt oss stoppa in det i din mening och kolla om motsatsen till din tes också äger riktighet:

    "Osäkerhet är nästan alltid bevis på osäkerhet"

    Tja, det verkar ju inte helt fel det heller!
    Så med andra ord är det ganska tvärsäkert osäkert vad som är tvärsäkert, eller? Fast nu blev jag osäker så jag antar att jag är tvärsäker.

    Ha det gott, Erik!

    SvaraRadera
  2. Läckert! Kul experiment. Det finns som sagt välmenande undantag från tvärsäkerhetsantagandet, men det stämmer förbluffande ofta. Motsatsförhållandet stämmer emellertid relativt sällan men är helt klart på starkt uppgående.

    SvaraRadera
  3. Ta det inte som kritik! Jag gillar din fuzzy logic. Jag gillar psykologi och filosofi också. Det ruckar tankarna.

    Själv har jag haft en en ganska lång period av en Jesus-eruption. Mest ursprungen ur frustrationen och viljan till att förändra en sjuk värld. Jag är en skovmänniska som får massa gjort på kort tid när flytet infinner sig. Men känslan måste finnas där annars blir det tvärstopp (och det är tvärsäkert :) ). Känner att detta skov håller på att gå över men inte i uppgivenhet utan tillförsikt att allt fler ser det sjuka i hur de blir behandlade och hur de "by proxy" misshandlar sig själva med en tro på saker som endast blockerar och förstör. Inte för att jag tror att jag bidragit till så mycket av det men kanske ändå lite. Världen växer och så också medvetandet.

    Eller, vilket kanske är troligare, det är det omedvetna, eller kanske t.o.m det kollektiva omedvetna, som växer. Det medvetna är överskattat, logik är överskatta.Snor lite från Wikipedia för att belysa hur vår "medvetna" del av själen fått totalhybris och låst in oss i ett linjärt logiskt fängelse:

    "Sinnesorganen registrerar omkring 11 miljoner bitar information varje sekund, varav synen svarar för lejonparten eller 10 miljoner bitar. Av detta når ungefär 16 bitar vårt medvetande, alltså i storleksordningen en miljondel av allt som sinnena tar in."
    http://sv.wikipedia.org/wiki/Omedvetet

    Snacka om hybris när alla snackar om att verka för en större "medvetenhet" - kanske är det såsom du gör - att påverka det omedvetna minst lika effektivt.

    Men det ena utesluter dock inte det andra.Det viktigaste är väl att man har någon form av självreflektion och man vet att det är det omedvetna som styr det medvetna men det är det medvetna för korkad för att förstå.

    Så från ett korkat medvetande till ett annat- ha det gott Erik!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Gul bil!

Rekursivitet

Handdisinfektion