Foliehatt II

Så, när man ändå är inne och trampar omkring i vad som lite lätt trendigt brukar kalla ullstrumporna är det väl lika bra att ta även ett lite mer allmän om än ytterst blygsamt omtalat område som möjligtvis kan vara lite av vår svenska specialitet. Den om på svenska så kallad hjärntvätt, även om andekontroll nog är en mer passande översättning. Man slås ju ibland av all ondska som tycks finnas i världen. Och så kikar man lite på den riktigt gamla mänskliga historien – den som inte riktigt hunnit förvanskas (vilket i sig är en ytterst skön paradox).

Då inser man att riktigt ond ondska – sådan som vi för argumentets skull kan kalla omänsklig ondska – gärna visar sig vara omsorgsfullt framtvingad. Generation efter generation av hjärntvätt, uppbyggande av kulturer där människor lever i fruktan för gudarna, offrar varandra på altare och begår de mest bestialiska ondskefullheter gentemot varandra efter instruktion från ett litet på subjektens bekostnad välmående prästerskaps instruktioner. Civilisationer vars grundläggande kulturella omänsklighet givetvis inte uppdagats förrän de fallit.

Dessa gamla civilisationer vars alla underligheter vi lärt oss fnysa föraktfullt åt när vi från upplysningens piedestal på historielektionerna formas att tro att vi nu befinner oss på den mänskliga höjdpunkten var kanske inte lika avancerade som vi är idag. För vad gäller tekniker och metoder för att manipulera människors vilja kan vårt samhälle nog vara helt outstanding. Jag skulle vilja påstå att det faktiskt är precis det samhället är till för. Det syns och hörs i varje vrå. Om man tittar efter.

Varför? Jo, den där lilla klicken som bestämmer sig för att styra över mänskligheten. Den där lilla fraktionen som satt så tydliga spår genom historien. De har ett sätt att skapa utrymme för sin egen existens vars mönster går igen gång på gång. De skapar behovet av sig själva. Av en samhällelig kropp. Av gudomligheter, skydd mot fruktade makter, försvar, polis och myndigheter. De måste alltid och till varje pris se till att människor inte litar på varandra utan kräver att bli försvarade. Då skapar man försvarsmekanismer som man säger systematiskt ska skydda människor från varandra men som egentligen är till för att skydda systemen från människor.

Någon som funderat över den tekniskt utvecklingsmässiga punktbromsning som inträffade i början av 1900-talet? Då de verkligt stora upptäckterna stod för dörren och den metafysiska förlåten började fladdra. Kanske även grubblat på transistorfokuseringen, RF-teknik och digitalisering. Det kanske hänger ihop – alltihop. Någonstans där i tiden kanske man i klicken beslutade sig för att låta människorna jobba för systemet istället. Synen av den breda massan, fårskocken eller subjekten som samhällssystemets resurs istället för det motsatta är ju idag väl etablerad. Även bland subjekten (som skäller på andra som "inte gör rätt för sig").

Det faktum att barnen ”checkas in” i skolan vid sex/sju års ålder säger oss ju att vi har rätt till frihet i fem år, inte längre. Mer än så behövs tydligen inte för att hålla illusionen vid liv. Hur hamnade vi där? Genom omsorgsfullt framtvingad kontroll över människors andlighet. Via en lika lång som tålmodigt trampad stig av religionsförvanskning, sociala förändringar, utbildning, litteratur, underhållning, terapeutisk sysselsättning (kallad arbete) och krönt av ett pyramidspel kallat pengar. Det har pågått längre än vi kanske kan föreställa oss och vi kan av naturliga skäl inte läsa om det i historieböckerna Inte i klartext, men mellan raderna.

För mellan raderna finns precis alltihopa omsorgsfullt nedtecknad. Hela den offentliga apparaten är ju en förlängning av detta ambitiösa projekt. En apparat som innefattar hundratusentals och åter hundratusentals människor bara i Sverige. De flesta av dessa har givetvis ingen aning om det stora hela utan rör sig inom den lilla avdelade cell i konstruktionen som tilldelats subjektet och vari denne hålls fången mot en väl avvägd konstruerad belöning – som regel inom pengapyramidspelets ramar.

Det står skrivet, svart på vitt. De som styr spelet, den översta gräddan av vårt samhälle – de är inte de vi tror att de är. Vi ser ett antal ikoner. Kändisar, politiker, företagsledare – sådana som är satta att i offentlighetens ljus ikläda sig elitens kostym och framstå som eftertraktade ledare. Men de är – vilket jag till min egen förvåning givits möjlighet att verifiera några gånger – sällan några ledare. De är istället duktiga marionetter. Mutbara. Köpta. Välavlönade. Och om något skulle gå snett kan man just därför utan problem göra sig av med dem.

De som verkligen driver detta projekt talar öppet om sina avsikter och ändamål med varandra. De gör till och med offentliga uttalanden där de lanserar sina tankar. Möten som Bilderberggruppen eller ekonomimötet i Davos är knappast ledarnas arena. Det är gränssnittet från de tankepåverkare som projektledarna utsett att periodiskt hålla marionetterna försedda med sina personliga agendor och belöningar. De som inte kan köpas för pengar kan köpas för ära. Människan vill bli älskad, känna andra människors beundran och respekt. Marionettskapet spelar till stor del på denna vilja.

Men åter till detta med andekontroll. Sverige och svenskarna är ju en foglig historia. Inom EU är vi den nation som mest slaviskt driver igenom de olika förordningar som läggs på den politiska tallriken. Vi har en syn på säkerhet och trygghet som trumfar varje annat land och vår offentliga förvaltning är generöst tilltagen. Likaså är sjukvård, skola och omvårdnad starkt centraliserad. Vårt näringsliv och våra statliga instanser har goda samarbeten och vi har en stark försvarsindustri. Det utländska ägandet är stort och vi har en betydande exponering gentemot exportmarknader.

Svensken är designad att leva för att bibehålla sin höga levnadsstandard. Vi har en god arbetsmoral och är lågmält goda lagspelare där ingen sätter sig upp mot reglerna. Vi anser att alla ska göra rätt för sig och att den diplomatiska ådran som vi alla bär i oss har varit en bidragande orsak till att vi haft fred i 300 år. Vi putsar på våra trädgårdar och besöker våra köplador. Efter några flummiga år på 70-talet har vi nu lärt oss att fokusera på oss själva och våra närmaste och enbart stundtals förfäras över aftonbladets sensationer för att sedan återgå till kreditfinansierade thailandsresor (kanske blev lite väl stereotypt där på slutet).

Om du som läser detta (ohyggligt, det fanns någon som orkat) rest mycket kanske du känner igen dig i iakttagelsen av att svenskar blir annorlunda när de kommer utomlands. Att de släpper upp slipsen en smula och ganska snart tar sig an den rådande kulturen. Mer så än många andra nationaliteter i samma situation. Något är annorlunda. Kanske den i utlandet så frigjorda svensken kan förklaras genom avståndet till den basstationen för nationell identitet. Jag hade inte tänkt tanken förrän idag då jag lyssnade på filmen nedan.

Jag har däremot ofta slagits över den tröghet och mentala apati så gott som alla (inte minst jag själv) känner inför olika annars förmodat viktiga aspekter av livet. Vi vet att vi är grundlurade. Vi känner det varje gång vi tar fram plånboken eller sätter oss i bilen för att åka till jobbet. Detta spel syns som starkast här i Sverige och länder som Storbritannien, Australien och Singapore. Däremot känns det som om det har ett något svagare fäste i Tyskland och övriga Centraleuropa.

Vi vet ju i oss att vi spelar med och att mycket av det vi gör egentligen är distraktion från saker som själsligen och på djupet är ordentligt fel. När vi köper de där billiga pryttlarna som ger oss distraktionen så vet vi att någon suttit och tillverkat dem under urusla förhållanden. Men vi fortsätter denna omänsklighet. Varför? Människan kan ju så ohyggligt mycket bättre än så här. Ondska är inte mänskligt, allra minst omänsklig ondska – det säger sig ju själv. Så varifrån kommer då den tydligen eskalerande brutaliteten i (väst-) världen?

Vad ligger bakom alla de dåd och miserabeliteter som så förtjänstfullt formar den motpol våra självutnämnda härskare likt alla sina föregångare behöver mer än något annat? Mot vilken alla de inskränkningar och frihetsberövanden samhället nu faktiskt tagit sig formen av modelleras. Givetvis finns där en ordentlig dos av överdrift. De ondskefulla skeendena vi får presenterat via media är ofta rena lögner. Men där finns också en liten kärna. Där sker ändå några mord, några anlagda bränder och detonerade bomber, annars skulle lögnen inte vara möjlig.

Robert Näslund pratar i filmen nedan om företeelsen andekontroll utifrån sina egna efterforskningar bland det som faktiskt är förvånansvärt illa dolt. Det bristfälliga döljandet ser ut som en tanke. Ett inbyggt självtest så att säga. De som kommer för nära hamnar i psykiatrins häxprocesser. Från mitt perspektiv ser hans iakttagelser betydligt mer sannolika än osannolika ut. De känns instinktivt korrekta och väl underbyggda.

Kan inte låta bli att imponeras av hans genomgång, även om det kräver sitt tålamod att hålla kvar fokus under inledningen. Det behöver ju inte vara tekniskt perfekt för att vara intressant. Och det faktum att vi enbart orkar lyssna en lägre tid till de välpolerade mediatränade röster som äger vår uppmärksamhet är kanske även det ett bevis för hur långt gången kontrollen av vår perception egentligen är. Men intressant är det. Som fan. Om du otåligt behöver motivation, hoppa en stund till 50 minuter. Sedan kanske du vill börja från början igen. Hittad på whitetv.se.

Nu sitter emellertid gårdagens pekfinger fortfararande kraftfullt erigerat upp i luften. Inte gå och gräva ner sig. Inte sitta och leta symptom på att du själv är andekontrollerad. Tvärtom. Nyp ihop insuget istället. Sluta ta in skiten. Ta med observationerna ut på den dagliga själsliga aktivismen. Den där du inte längre erkänner skuggmakternas alla krav på dig som subjekt utan inser att det är du själv som styr precis allt i din verklighet genom dina tankar och intentioner. Precis allt. På det lilla viset är denna eventuellt ganska djupa återvändsgränd i mänsklighetens historia inget annat än en väl smyckad portal av insikt att föra oss in i något hur läckert som helst. Den fria, mänskliga mänskligheten.

Robert Naeslund Mind Control Victim Intro sw from Henning Witte on Vimeo.