Om föraningar

-
Det är kanske inte sådär oerhört ovanligt att ha föraningar kring lite mer jordnära händelser av magnitud. Huvudvärk, ohörbara ljudbangar, ringande i öronen, pseudoflygplan – sådana saker. Det visar sig ju inte helt ovanligt när man väl börjar ventilera saken. Liknande föraningar är ju på inget sätt ovanligt bland djur. Man skulle ju nästan kunna utgå ifrån att dessa uppfattade förberedande signaler är jordens egna. De spänningar som rör sig, de sättningar och pressande magmaströmmar som bygger upp sitt tryck inför regleringen. Men det kan ju också vara så att det är signalerna som skapar skeendena vi känner av. Att det är de eventuella elektromagnetiska skurar som orsakar skeendena i sin tur vi känner av. Det förefaller ju nästan ännu mer rimligt.

Kommentarer

  1. Anonym28 maj 2011 kl. 20:56

    Oj här var du rakt inne i en 11:11 -port eller nåt sånt. Och till på köpet signalerar min dator när jag skriver det här. Snacka om att Kosmos är med. - Ringningar i öronen (har jag också just nu) och det innebär att man just då från Högre håll får sina tetrataeder omkopplade bl a.

    SvaraRadera
  2. (Nils) Erik Jansson29 maj 2011 kl. 23:28

    Synkronicitet är ju sällan någon slump. Inte i den omfattning den envisas med att ge sig tillkänna.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Trend

-
Det är lätt att tro att man är färdig. "Jag är klar med min resa", har jag både sagt och hört många gånger från folk som - likt mig själv - uppenbarligen har en hel del kvar att lära. Annars hade man ju knappast varit här. Ju mer man förstår desto mindre vet man. Eller: ju tvärsäkrare uttalanden desto mindre visdom. Någonstans finns så enkla och självklara sanningar att de inte kan eller behöver sägas. De är sannolikt universella. Perspektiv på den man är inte helt fel. Det har börjat lossna ordentligt med energipysslandet. Den spärr som släppt senast är den att inte vara orolig för att tappa fokus. Det är en väldigt bra hjälp eftersom den där rädslan att tappa fokus per definition tar fokus. Hejdå säger vi till den och fortsätter. Tack! P.S. Tre aspekter av nollpunktstillvaro med Jobs ord.
Läs mer

Bubbelbalans

-
Bild
Det bubblar. Saker som legat till sig börjar röra på sig, med kraften ur vilan som följde den tappade sugen. Spåren, trådarna, flikarna och de förment meningslöst memorerade detaljerna hittar samband, visar sig och utspelas som en helhet. Min utmaning är att inte, absolut inte, förgripa mig på det utan att ha tålamod och tilltro nog att vara del av processen så att timingen blir rätt. Eftersom T illtro, T ålamod och  T ajming gör allt möjligt... Balans, över tid, hur mycket dopaminerna än sprutar av vad jag ser. Vad jag har att lära mig. Vad jag kommer att ha väldigt mycket nytta av. Tack på förhand och w ish me luck! Precis som att köra denna i lössnö känns det. Man måste hålla balansen och riktningen utan att egentligen hålla i den. Tillåta sig själv att ha balans och styrfart.
Läs mer

Vortex. Råbjörk.

-
Bild
Hem till min Älskade, efterlängtade, vackraste! Till Den inte längre lille med den enastående humorn! Till den uttråkade fluffiga vinterkatten. Till fixahemmagrejor. Älskade, finurliga och lekfulla. Från inte-ett-dugg-komplicerat sammanhang, görande, fixande och lekande. Vattnet var kallt, isen bildades i vikarna och sälen ville leka bakom de dubbla vattenjettmunstyckena Sensorn levererade data Termosockorna hon köpt höll mina fötter varma på akterdäcket i bitande kyla och vind; killen som höll i sensorn. Dagen flög förbi, full av utmaningar, skratt och flöde. Den halva gula månen som lägger sig i öster, över bruksorten jag växte upp i. Luften vid busshållplatsen är kallare än is och torrare än eld. Kylan, mörkret, galenskapen och de långa kolvätekedjorna doftar av ett löfte. Exponenten i civilisationen slukar sig själv med sådan hastighet att pulserna inte längre kan uppfattas. In genom sammanbrottet, mörkret, kylan och ut genom reaktorhallen. Från havet till skogen. Till kärleken som
Läs mer