Resklar

Detta är sannolikt inte något ovanligt sinnestillstånd. Jag har känslan av att den innehas av en oerhört snabbt växande skara människor. Den att man är redo. Avvaktande. Ödesmättad, kan tyckas. Och säkert oerhört bedräglig på många vis, men ändå en distinkt och tydlig närvaro i allt som sker. En närvaro som inte kväver utan som gör det möjligt att se och höra precis allt surret. Avkoda och se det uppochnervända utan att beröras. Inse att allt är vad det är och blir vad det blir. Tillförsikt. Förtröstan. Harmoni.

Den skränande ofärdiga människan kallar det för apati. ”Du får inte ge upp”, skriker den. Och så kanske det är för några. Alla har kanske sina syften och utmaningar. Själv känner jag hur det tystnar. Hur livets flod och det hav dess mynning som bär oss till är en fantastisk upplevelse. Svagt anar jag fiskmåsarna vid stranden, den salta doften och ljudet av de brusande bränningarna. Att bäras ut ur floddeltats bruna vatten via de steniga och strömma passagerna ut på det gungande havet kommer sannolikt att vara en vidmakthållandets skärseld. Inte på något sätt anar jag vad som möter ögat ute på den oändliga vattenytan.

Men man kan ju alltid gissa. Att när horisonten är allt man ser åt alla håll. När minnet ligger spegelblankt efter turbulensen och när pulsen återhämtat sig och är densamma då sker kanske den verkliga resan. Då byter vi blad och fortsätter in i oss själva. Kanske är inte symboliken så svår i alla fall. Kanske bar vi upp vattnet till floden själva under vattumannens tidsålder. När vi sedan surfat på resultatet av vårt arbete ut på havet tillåts vi dyka ner i djupet i fiskarnas då inträdande tidsålder. Vad vet man?

Det bor många mekanismer i oss människor och alla hanterar ju saker och ting som de själva önskar. Så även önskan om att få inordna sig under någon annans paraply. Att tillåta sig släppa kontrollen och vara slav utan ansvar, krav eller rättigheter. Slaven drivs runt och lyder sin herre. Slaven vet att han inte kan påverka. Slaven är ju på det sättet fri på sitt eget lilla sätt. Inuti. För slaven måste inte tänka, reflektera eller ta ansvar. Slaven behöver bara göra vad han blir tillsagd. Punkt slut. Det begränsande tvånget i den förslavade tillvaron föder sannolikt kreativitet och drömmar. Och kanske är det så att vi i vår förslavade historia drömt alla de drömmar som nu står i begrepp att forma vår framtid?

Så kanske är det därför världen ser ut som den gör idag? Av någon anledning behövde vi vara utan friheten. Kanske hade vi tidigare en frihet som krävde så stor möda av var och en att det traumatiserade hela bunten. För i verkliga livet kan ju ansvar i stor mängd för den som inte känner sig mogen åstadkomma just det - trauma. Ett trauma som skapar behovet av att stänga av suveräniteten för en stund och bara flyta med, driven av slavdrivarens piska. Bara vara. Tillfredsställa. Återfå drömmarna och lusten för att omsorgsfullt skapa frihetstörsten. Jag tror vi har det i oss allihopa – precis just den mekanismen. Vara duktig. Göra rätt för sig. Känna sig låst. Drömma. Och fullborda drömmarna. Finna djupare meningar i livet. Meningsfullheten definierad.

Fritänkare har därför ofta straffats. De bryter ju mot mönstret och kanske handlar det om folk som inte har disciplinen att sova ut ordentligt utan som vaknar upp för tidigt. Som springer runt och dryftar minnena från sina drömmar i all sin yrvakenhet och då väcker de som ännu inte är klara med sin återhämtning. Det riskerar definitivt att förstöra processen hos andra. Men nu går å andra sidan uppvaknandet i en rasande takt. Och eftersom det gör det kan vi också i allt högre grad hjälpa varandra. Samtalen vaknar. Samförståndet. Den obevekligt stillsamma kraften.

Kommentarer

  1. Bärnstenssyra är en karboxylsyra som ingår i citronsyracykeln. Med tanke på denna fåra av detta i östersjön och DNA funktionen som bärare av både energi och information. Nu är jag helt säker på min tanke om att energi och information inte går skilja ifrån varandra och solen är bara en start funktion som går i cirklar i denna process och accerlerar den egenliga kraften i livet är i kvävet och det är i det vi kallar luft kväve syre argon och alla oxideringar som är av vikt ,atmosfären är ju en del av cyckeln ovan och den ingår ju i den så kallade cell andningen och namnet säger ju nästan allt. Tanken styr genom viljan. Kort då. DNA det som är kallat skräp är bara våra oanade krafter som kan kanaliseras med det utbyggda rummet av oss själva typ den levande omgivningen (vilket kanske är allt egentligen om man vill(men det måste ju va gott), jag myntar detta med samma namn som datorn domän...Mer om detta, ville bara snabbt ge kött till dessa tankar som fler och fler hoppas jag vaknar i...Wow detta känns väldigt epic.
    Ska sova ut imorgon :-) Måväl må gott

    SvaraRadera
  2. Härligt Erik. Precis de rätta orden just idag.
    Mycket händer nu, både inom och utom oss. Saker och ting intensifieras, och vi tvingas vakna till....
    Det är både och, kanske som allting...
    Både oroande, lite skrämmande, men samtidigt också ett slags uppvaknande till en ny medvetandenivå, som hjälper till att skärpa synen och synerna....Man förmår titta djupare, längre och skarpare, på något sätt...
    Det är viktigt att våga vara allvarlig, och våga möta...både sin Gud, sig själv och andra...försöka uthärda sina smärtor, sorger, besvikelser och lidanden, som varje människa går igenom i livet, utan att fly...då kan man bli en bärare...(lidanden och smärtor har alla människor i livet, från småbarnsåldern då vi lär oss gå...alla har snubblat, slagit sig, och gråtit....och så fortsätter det....viktigt att försöka bära, möta, inte fly, integrera sina sorger och smärtor, besvikelser och ilskor...uthärda dem...bära dem....gå igenom dem...då växer den inre människan...

    Skrattet och flamset och skojandet och skämtandet kan ha sin tid också...bara man inte flyr från sig själv....och därmed dödar sitt inre liv...viktigt...
    Stillhet är bra, att undvika alltför mycket massmedia är bra...
    Läsa Eriks texter med jämna mellanrum är bra...
    Tack Erik, du ger inspiration...

    SvaraRadera
  3. Stefan> Enastående intressant. Känns synnerligen rimligt. Rättigenom.

    Anonym> Tackar, tackar! Personligen är jag en stark anhängare av skratt och flams nästan till vilken grad som helst. Det känns som om varje skratt upphäver en ganska stor portion sorg, förorättelse och besvikelse. Antingen mognar jag ifrån det eller så är det mitt sätt att helt fokusera på det positiva vilket gör att det negativa så småningom upphör att existera. Kan inte riktigt skriva under på att man måste "äta allt det negativa" för att komma vidare. Men alla har sitt sätt. Och över tid kanske det blir ungefär detsamma. Man utvecklas ju ständigt åt det ena eller andra hållet.

    SvaraRadera
  4. Men det är just när man inte flyr de eventuella och tillfälliga motgångarna...som man kommer över "på andra sidan"...och full av skratt, skoj, humor och dråplighetsdimension på vad svårighet det än syntes vara...som glädjen, skrattet, skojet och flamset kan "återerövras"...
    Det sorgliga är väl att det finns de som aldrig varken möter, tar sig igenom och fram...genom snårskogar och ut i solskenet igen...
    Jag tror att det är de som flyr ifrån, både sig själva och sina tillfälliga svårigheter och motgångar.....och det är då de fastnar i dem....
    Därför att när väl flykttendenser sätter in....så ökar oförmågorna att möta...seendet och mötandet är till för att kunna övervinna det som för tillfälligt kan vara svårt....

    Människor kan "fly" (möten med både sig själv och andra), på olika sätt....en del arbetar oerhört mycket, en del dricker kanske alkohol, andra flyr på annat sätt....

    Men flykten bort från....är aldrig en utväg till...

    Till mötet alltså....som är möjligheten till skrattet och glädjen, segerglädjen...övervinnarglädjen....tillförsiktsglädjen....självförtroendeglädjen...tilltroendeglädjen....oräddhetsglädjen....

    Att du är positiv Erik, det märks lång väg..
    Det är därför som dina texter är så inspirerande.
    Tack igen!

    SvaraRadera
  5. Jo, det märks så väl när man träffar människor som gott igenom något och på andra sidan av sin personliga skärseld tillåter sig leva fullt ut. Som skrattar från magen och inte bara i ansiktet och som kan vara fullt ärliga i sig och gentemot andra.

    Jag är helt säker på att man måste få må ordentligt illa innan man når det förbehållslösa tillståndet och kan njuta av vad som ges, så att säga. Vilket i sin tur ger möjlighet att manifestera det an tror att man önskar för egen och andras del.

    De som beskyddats från allt ont och därför inte fått "bryta ihop" har därför svårt att leva på djupet och i förbehållslöshet. Den som beskyddar andra från allt - vilket ofta är en reflex - gör således alltsom oftast skyddsobjektet en otjänst i det långa loppet samtidigt som kortsiktig smärta förebyggs.

    Livet bjuder på utmanande paradoxer.

    SvaraRadera
  6. Så sant, så sant....

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Gul bil!

Rekursivitet

Handdisinfektion