Avbrutna dykningar

Om man kastar sig i vattnet från hög höjd med fast beslutsamhet att dyka till botten upprepade gånger och varje gång avbryter försöket efter fem meter. Slår man huvudet i en och samma sten varje gång? Har man ett rep om vristen? Eller är det öronen som smärtar så att man måste vända varje gång på exakt samma djup?

Efter ytterst snabb genomgång av det ökända materialet är mönstret dessvärre alltför tydligt. Andra, tredje och fjärde gradens bedrägeri har trängts igenom. Därefter tar det konsekvent tvärstopp. Det kan ha att göra med att sinnet bak analysen varit så fast övertygad att få till sin på förhand beslutade syntes, men å andra sidan – med det omfånget; nästan hopplöst att hålla sig på exakt samma djup under så lång tid.

Vad som inte finns omnämnt i en halv viskning är det som rör sig från fem till sju meter i sambandens bassäng. Sambanden bakom de verkliga skuggridåerna. Parat med den konkreta uppmaningen till ridderlig blodsspillan och revolutionärt fjantande bär det från min något envetna ståndpunkt precis alla de kännetecken fenomenet borde göra för att vara ett förtjänstfullt steg i det omsorgsfullt frammanade kaos Europa har på schemat.

Ett kaos med det tydliga syftet att efter några verkligt turbulenta år infånga hela mänskligheten i den lufttäta säck som spunnits inför de lite mer genomgripande förändringar ingen rår på men kring vilket ändå den lilla skaran på sju meters djup bibehållet entusiasmen att faktiskt övervinna för egen vinning. Bland de barnsligaste tilltagen hittills, faktiskt. Skärpning alla badgesamlare.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Trend

Bubbelbalans

Vortex. Råbjörk.