En pekpinne

Jag tänker för en gångs skull tala klartext. Så desperat angeläget tycker jag detta budskap vara. Vad som försiggår i världen just nu är en uppviglingsmanöver. Anmärkningsvärt nog är det tydligast på det ekonomiska fältet. Det målmedvetna raserandet av Sydeuropas ekonomier bär samma tydliga uppviglingsstämpel som den så kallade Arabiska våren.

Det är meningen att folk ska bli uppretade och till den grönjävliga gränsen förbannade att de förlorar fattningen. Att de går man ur huse av ilska gentemot sina regimer, mot de påtvingade sparprogrammens effekter, mot bankernas pyramidspel och all skit som kastas i deras ansikte. Det är en ren och skär provokation. Och syftet är kristallklart; att skapa ett socialt kaos och en situation så förfärlig som möjligt.

Det har aldrig handlat om att rädda finanssystemet – dess undergång är inmurad i dess eget fundament. Hur ska ett system som bygger enkelsidigt skapande av fiktiva maktmedel – så kallade pengar – och tagandet av ränta på dessa luftprodukter vilken rekursivt betalas genom skapandet av nya skulder någonsin kunna komma till annat än en ände. Slutet för pengasystemet passerades 2008 om inte förr.

Den tillsynes märkliga förlängning av det finansiella paradigmet har sin rot i att slutet också har ett syfte, konstruerat för länge sedan för att just precis nu skapa den där åtråvärt kaotiska situationen. Varför? Enkelt. Eftersom det sociala kaoset är precis vad den här planens herrar behöver för att avancera. Deras nästa steg är att skruva på det lufttäta locket över oss subjekt.

Ur kaoset kommer onyanserade rop på en ny, fungerande ordning att höras. Krav på att någon kliver fram och tar rodret. Dessa rop är sannolikt lika väl framodlade som själva kaoset och svaret kommer – efter en effektfull paus för att alla ska få chansen att verkligen iaktta kaoset och skrämmas av dess framrullande – att vara den nya världsordningen. Den totala, globala diktaturen.

Den skimrande målbild planens upphovsmän har är en detaljstyrning av allt på planeten. Ett hållande i schack av allt och alla i ett nytt paradigm som i rask takt odlats fram att ersätta det ekonomiska paradigmet. Klimatfaschismen är tänkt att ta över som piska där ekonomin fallerar. Klimatfascismen är det fascistiska klimatets ultimata ursäkt. Att ta vid i raden av mänsklighetens frihetsberövande anledningar.

Så – när nu var och en i rask takt blir bankad i ansiktet av insikter kring hur förledd man blivit – när det faktiskt slår mig. Visst har jag rätt att bli förbannad. Jag blir arg, vilsen och allmänt hämndlysten. Mitt hjärta bultar av irrationell ilska över att ett helt samhälle, ett helt system från födseln format mig till en grundlurad köttklump i någon annans tjänst. En slav under en väl utformad intellektuell tejpfälla.

Alla de undertryckta oavklarade känslor jag ackumulerat under mitt slavvärv måste få komma ut. Allt det som så varsamt packats in i mitt explosiva sinne måste få utlopp. Hugg huvudet av dem! Revolution! Lemlästa bankfolk, slit armarna av politiker, roffa åt er av deras tillgångar, sätt världen i brand av den rena ilskans låga, skjut de jävlarna, häng dem högt och spotta på deras skändliga likdelar. Låt de jävlarna få smaka. Låt dem slicka våra smutsiga stövlar. Låtom oss förnedra dem. Det är vår förbannade rättighet. De är inte människor. De är ett avskum och ingen av dem är naturligtvis förledda - de är bara sjuka i huvudet. Så.

Visst kan vi utnyttja vår rättighet att bli förbannade. Vi har ju de rättigheter vi själva beslutar. Men vad är syftet med att använda denna rättighet. Och var har det fört våra förfäder som gjort samma sak? Just det. Ner i en ännu djupare avgrund. In i en mörkare gränd förseglad av mobbens vanvettiga raseri i skuggregimens totalitära tjänst.

Vi kommer snart att få se hur det rasar. Media kommer att använda varje liten bildruta av adrenalin för att elda under de frustrerade massorna. Alla instanser kommer att pumpa på för fullt för att uppnå det Armageddon som så djupt önskas för en så kallat lyckad fortsättning av samhällsutvecklingen. Vilket i sin tur har en logisk fortsättning men detta får bli temat för en annan betraktelse.

Men ta för fan och väx upp. Låt inte det så förbannat naiva lilla sketna barnsliga förorättade jaget inuti dig själv dras med i skiten. Väx upp och ta det som en vuxen människa. En människa som inte tänker låta sig utnyttjas. Det må vara din rättighet att fara runt och förstöra utsikterna i blint raseri men då stänger du dörren för din och övrigas frihet.

Tänk för i helvete!

Vad sa du? Undrade du vad du skulle göra istället för att bråka ut din energi? I och för sig en bra fråga, men jag är rädd att var och en nog måste finna sina insikter själv. Inte kunskap. Insikt. Något helt annat. Det börjar med tankar. Inte sådana där tankar vi har fått lära oss att tänka – invallade mellan vad andra påstår vara sanning – utan riktiga tankar. Med början i oss själva. Att klara ut våra oavklarade issues. Bli stadiga i oss själva och inte projicera vårt skit på andra. Med det på plats blir vi oövervinnerliga var och en tillsammans.