Handlingsfråga
Det är ju inte utan att man ställer sig frågan kring vad man kan göra ibland. Att gräva sig allt djupare ner i sambanden känns meningsfullt så länge man håller farten uppe, men när man stannar till och funderar lite över det – då känns det inte alltid lika givande. För vad är det man finner? Man finner högar av indicier som blir till en spindelväv av sammanhang och hur man än vänder sig så ser man att jag själv och så gott som alla andra människor sitter fast i denna spindelväv.
Vari ligger då nyttan i att söka finna ytterligare spindelvävda sammanhang? Den inbyggda nyfikenheten, det mentala upproret som på något sätt kräver att få veta varför det alltid känts så galet – allt det där man fått itutat sig. Kanske ett slags intern uppgörelse eller till och med upprättelse, vad vet jag. Den fagra förhoppningen är ju att djupt där nere finna ”lösningen”. En tråd som när man drar i den upplöser hela spindelväven. Får den att rämna.
Men eftersom nätet är spunnet av lögner är detta mindre sannolikt. Att nysta upp lögner som så omsorgsfullt spunnits för att hålla för konventionella angrepp och för att skyla varandra är sannolikt ett arbete i sisyfos anda. Nej, här får man tänka i andra banor. För samtidigt som alla observationer och indicier pekar på vävens mönster och skriver upptäckarens egen bedragenhet i permanent färg på näsan så skymtar ett pseudomönster.
Ett mönster som interfererar med spindelväven. Ett mönster i själva informationen. Kräver att man kisar lite, lutar huvudet åt sidan och hummar. Då ser väven annorlunda ut. Den ser likt ett moln som på eget initiativ är på väg att lösas upp och ge vika. Och med den bibehållna tankens kraft gör den också det vad det lider. Släpper greppet om mig som individ eftersom jag inte längre ger den mitt erkännande.
Min sång, mina tankar och mina intentioner ger mig frihet från vävens gravitation men jag är fortfarande medfången tillsammans med mina förledda medmänniskor. Inte förrän vi tillsammans sjunger den där tonen - den där samstämmiga tonen – så upplöses väven. Den tål inte den samlade vibrationen. Resonans kommer att uppstå i lögnens fibrer och den kommer att ge vika av sig själv, falla till verklighetens golv och där bli till näring.
Näring för vår framtid. En framtid som vi i frånvaro av lögnens begränsningar kan forma precis som vi vill. Om vi fortfarande är kvar i offerrollen, krävandes andras styrning av oss och eftersträvande undergivenhetens trygga famn så får vi det. Då får vi en bibehållen tyranni att spinna nya, värmande, inlindande vävar av trygghet omkring oss. Om vi däremot är stora nog att kliva upp och ta det oändliga ansvaret var och en tillsammans, då är det en annan sak som väntar oss.
Sannolikt en värld där manifestationen av önskningarna blir mer direkta och handfasta än vad vi nu erfar. En lite mer okomplicerad tillvaro där toleransen för lögnen är lika obefintlig som den idag är inför sanningen. En polskiftad tillvaro, så att säga. I vilka hänseenden man själv nu önskar lägga däri. Och kanske är det just därför det tar lite tid; för att vi ska resa oss ordentligt och inte återfalla i behovet av ett värmande nät av lögner.
Vari ligger då nyttan i att söka finna ytterligare spindelvävda sammanhang? Den inbyggda nyfikenheten, det mentala upproret som på något sätt kräver att få veta varför det alltid känts så galet – allt det där man fått itutat sig. Kanske ett slags intern uppgörelse eller till och med upprättelse, vad vet jag. Den fagra förhoppningen är ju att djupt där nere finna ”lösningen”. En tråd som när man drar i den upplöser hela spindelväven. Får den att rämna.
Men eftersom nätet är spunnet av lögner är detta mindre sannolikt. Att nysta upp lögner som så omsorgsfullt spunnits för att hålla för konventionella angrepp och för att skyla varandra är sannolikt ett arbete i sisyfos anda. Nej, här får man tänka i andra banor. För samtidigt som alla observationer och indicier pekar på vävens mönster och skriver upptäckarens egen bedragenhet i permanent färg på näsan så skymtar ett pseudomönster.
Ett mönster som interfererar med spindelväven. Ett mönster i själva informationen. Kräver att man kisar lite, lutar huvudet åt sidan och hummar. Då ser väven annorlunda ut. Den ser likt ett moln som på eget initiativ är på väg att lösas upp och ge vika. Och med den bibehållna tankens kraft gör den också det vad det lider. Släpper greppet om mig som individ eftersom jag inte längre ger den mitt erkännande.
Min sång, mina tankar och mina intentioner ger mig frihet från vävens gravitation men jag är fortfarande medfången tillsammans med mina förledda medmänniskor. Inte förrän vi tillsammans sjunger den där tonen - den där samstämmiga tonen – så upplöses väven. Den tål inte den samlade vibrationen. Resonans kommer att uppstå i lögnens fibrer och den kommer att ge vika av sig själv, falla till verklighetens golv och där bli till näring.
Näring för vår framtid. En framtid som vi i frånvaro av lögnens begränsningar kan forma precis som vi vill. Om vi fortfarande är kvar i offerrollen, krävandes andras styrning av oss och eftersträvande undergivenhetens trygga famn så får vi det. Då får vi en bibehållen tyranni att spinna nya, värmande, inlindande vävar av trygghet omkring oss. Om vi däremot är stora nog att kliva upp och ta det oändliga ansvaret var och en tillsammans, då är det en annan sak som väntar oss.
Sannolikt en värld där manifestationen av önskningarna blir mer direkta och handfasta än vad vi nu erfar. En lite mer okomplicerad tillvaro där toleransen för lögnen är lika obefintlig som den idag är inför sanningen. En polskiftad tillvaro, så att säga. I vilka hänseenden man själv nu önskar lägga däri. Och kanske är det just därför det tar lite tid; för att vi ska resa oss ordentligt och inte återfalla i behovet av ett värmande nät av lögner.
Ett moln verkar ju vara flyktigt men ett moln av några meter i diameter i synfälltet har en hel del massa en vad en själv har i ägo (domän), i sista dagarna har jag varit ute en del med en av mina döttrars pojvän och sagt så här ser du det molnet där,#ja! Okej titta på det och sen bevara det i minnet och blunda och jag gör det samma och vrider bort det med mina fingrar som antenner och sen tittar jag och säger titta nu och det är borta synen för grabben blir rätt lång i ansiktet och har upprepat detta flera gånger med en "massa" moln, fast jag vet ju inte om det är riktigt bra att göra så ännu, orbs har dykt upp efter sådana grepp och stående stjärnor på fel plats (vet fortfarande inte vilken stjärnbild det kunde varit som har stjärnor stående i north pool då??? det är väl det som är det märkliga (vi är väl inte i nordpolen).
SvaraRaderaTyckande om samma sak skapar eller väcker är nog mer rätt känslor och det är nog meningen med tyckande och manipulering för att få ett så olika tyckande om samma sak (förvirring).
Att bara tycka är ju mer en bara tycka så som vi tänker ordet tycka, tycka är lite obestämt innan tanken prövas till att finna vetande, fast vetandet blir hur som helst relativt till allt som i sinom tid ändras och nytt tyckande skapas av det som är i oss till förändring ,förändring till ett annat mönster i mönstret som ju redan är där likt att rulla upp stenen för att sen rulla ner på andra sidan eller tillbaks och andra sidan är bara början i genetisk anda (mönstret/mönster av krafter)=vortex)Gemenskap är bra för att få ihop tyckande till bra mönster i mönstret och däri så är det ju av intresse att motverka gemenskap så det inte uppstår demokrati, ju fler allmänna okonstliga platser för människor att mötas på ett trevligt plan ju värre blir det för det odemokratiska tyrraniska samhället att fortleva öppna spontana platser utan omänskliga riots reglering är bra för demokrati och därför tillåts de inte.
Allt för att skapa vilsna induvider som kan ledas emot deras bästa. Folk vet att det är så, men det är ju märkligt att folk kan finna sig i ett sådant leverne och vara fria under konstlade frihets föreställningar med tillstånd för tillstånd måste man söka för de större samlingar av folk för fria aktiviteter. Så är det bara :-) Och pengar måste det helst kosta för ordningens skull.
bagniz (kontrollord och för mig leder det till att någoon sprutar litium i atmosfären i dagarna sedan och det har effekter på levern som i sin tur har effekt på vissa saker i blodomloppet som kan eller skapar hmm effekter på hjärta och en massa annat, i alla fall ledde det till vissa enzymer i högre planter som är intressanta i reglering av vortexen DNA (tror jag orkar inte gå in och läsa allt)
SvaraRaderaDen här länken har inte direkt med ovanstående men jag fann den på samma sida och visar den för att dela vad som är idag. Det är liksom bara shoppa loss om man är i denna sväng letar fortfarande efter satelit shopp butiken för att visa liksom läget i saker.
Human store
http://www.sinobiological.com/category-35-b0.html?gclid=CMn8prKQg6oCFYjwzAodMC5Kyg
Såå bra ...!
SvaraRaderaOm väven helt enkelt upplöses - när vi låter den göra det - så behöver vi ju inte grunna mera bakåt och inåt och snörpa till oss. Det är ju bara när vi medvetet går in i tankegångarna som de finns där (åtminstone när man kommit så här långt i insikt och sanning). Det handlar ju mest om vad man skall göra I STÄLLET - när man släpper allt detta. Jag hoppas Anden snart visar lite mera tips på vad jag egentligen vill, så att viljorna kan förenas. Men det tar den tid som behövs...
Köpte fiske kort igår, så på så sätt blir man ju en del av ett reservat och kan träna till en indian.
SvaraRaderaHandlingarnas tid :-)
Indian betyder för mig att lära mig vilka verktyg jag behöver för att kunna leva ute bekvämt. Just nu expriment men gillar jag det kanske jag fortsätter så. Sen tar ju saker tid och det är bäst att alltid försöka ha kul och harmoni och ha det bäst liksom.
Kontroll ord svar: 1. More than Awesome. 2. An excessive exclamation. 3. Simply awesome. hehehe
SvaraRadera