Stilla avvaktan
Det blev med ens så lugnt. Avvaktande. Jag har väntat på att komma ikapp mig själv. Nu verkar det som om jag faktiskt gjort det. Det tjattrande surret. De pladdrande tankarna. Den invävda logiken, det intellektuella sökandet och de bråkiga innovationsförsöken har äntligen börjat lyssna till något djupare. En vibration. En basgång i verkligheten.
Det är inte ett otäckt muller som inför en förestående apokalyps. Tvärtom, det är den tilltagande energin hos en hel värld av hjärtan som faktiskt börjar begripa vad det är för slags energi de är gjorda av och vad de därmed är såväl kapabla till och i varje mening berättigade till. Därav basgången. Därav den avvaktande hållningen.
Ljuset – så som jag såg det. Det nästan dömande och påtvingande politiskt korrekta snälljuset som höll på att ta död på mig. Som födde och byggde mitt mörker. Komprimisshjärtat. Den klädsamma godheten och det pappersvita ljuset. Det var något annat. Det ljus som silar fram ur det oändlig lilla hålet i den svarta, sidenmatta ytan är något helt annat. Som att upptäcka en molekyl av verklig sanning i en förljugen ocean av inlärda sanningar. Som att finna värmen i kylan. Kärleken i den förbjudna lusten. Hettan i smärtan.
Jag väntade på mig själv. Nu väntar kanske jag på världen. En mycket behaglig väntan. En väntan där polariteten fortfarande finns att leka med. Att låta spela över de spegelblanka ytorna. Jag vet inte mycket. Jag vet egentligen – om man försöker se nyktert på saken – ingenting. Absolut ingenting. Övertygelser har blivit till ett slags mjuk, närvarande föränderlig punkt av insikt. Det är vad det är – alltihop. Och blir vad det blir. Läckert!
Det är inte ett otäckt muller som inför en förestående apokalyps. Tvärtom, det är den tilltagande energin hos en hel värld av hjärtan som faktiskt börjar begripa vad det är för slags energi de är gjorda av och vad de därmed är såväl kapabla till och i varje mening berättigade till. Därav basgången. Därav den avvaktande hållningen.
Ljuset – så som jag såg det. Det nästan dömande och påtvingande politiskt korrekta snälljuset som höll på att ta död på mig. Som födde och byggde mitt mörker. Komprimisshjärtat. Den klädsamma godheten och det pappersvita ljuset. Det var något annat. Det ljus som silar fram ur det oändlig lilla hålet i den svarta, sidenmatta ytan är något helt annat. Som att upptäcka en molekyl av verklig sanning i en förljugen ocean av inlärda sanningar. Som att finna värmen i kylan. Kärleken i den förbjudna lusten. Hettan i smärtan.
Jag väntade på mig själv. Nu väntar kanske jag på världen. En mycket behaglig väntan. En väntan där polariteten fortfarande finns att leka med. Att låta spela över de spegelblanka ytorna. Jag vet inte mycket. Jag vet egentligen – om man försöker se nyktert på saken – ingenting. Absolut ingenting. Övertygelser har blivit till ett slags mjuk, närvarande föränderlig punkt av insikt. Det är vad det är – alltihop. Och blir vad det blir. Läckert!
"börjar begripa vad det är för slags energi de är gjorda av"
SvaraRaderaJa och sen vet man ju fortfarande inte riktigt vem man är ändå trots vetskapen om energier, inte ens när man är i bara medvetandet vet man det enligt mig och andra jag förstått har förstått det med genom erfarenhet då endast, när man är i det medvetandet finns bara att vara ödmjuk och förlåtande för att inte fastna i ett grumligt nät igen. Har man den insikten så hjälper det i alla fall om jag ska tro mig själv och de små upplevelser jag då har att utgå ifrån liksom alla andra måste också ha sina sanningar i sig själva, grejen kan ju vara att sanningarna är fördolda i många av olika anledningar för att förstärka egot bara vilket faktiskt är dumt men så är det i mina erfarenheter och jag förmodar att jag inte alls är så unik alls liksom som du säger når det kommer till kritan om de stora sakerna så vet jag inget heller, kan ju bara pussla i dessa polariteter som skapar det grumliga vattnet och på något sätt försöka göra något i alla begränsningar som blir större när man tex även bara vill gå ut och fiska ego förhållningarna har ju växt till sig abnormt sen jag var liten och va ute och fiska nu är det en helt annan ego värld, och rätt tungt för en sådan som jag då men man får ju även i detta lilla vara uppfinningens moster för att kunna leva bland begränsningarna som nästan är så pass att man måste uppfinna sin aldeles egen planet, här jag bor är det så och jag vet ju där jag bott tidigare är det andra förutsättningar fast genom vad jag hört dras det åt av de som faktiskt inte gör något alls för att fisket i sig ska vara bättre, de jag känner som rent handgripligt gjort något så att stora fina fiska simmar upp i små bäckar ,de är skrotade idag.
Så blir det när folk lär sig vad de ska se upp till. Och då inte helt utgå från sina egna livsskådningar om det ena och andra som ger livet värde i våra begränsningar som är livet i sig.
Bakom när inga andra hör då pratar vissa helt annat med mig och vill inte att andra ska höra sånt har jag ju förståelse för, skulle de höra vad vi pratar om skulle de tänka och inte handla något till slut och då har de ju ingen business. Så man är tvungen i en ego värld att vara ego annars kan man ju typ vara utan det mesta så som mig tills alla andra liksom är i samma liv de som är först ut kommer ju också förlora allt de äger och klart att det är hinder för det, helt förstående för det. Jag vet många som är fast i tiden och skulle vilja vara fri som jag, men att bli det är ett stort motstånd i genom alla andra och jag skulle vara lika dan själv om jag var i deras kläder, så min situation är ibland som en gåva och ibland som ett ok på axlarna, ok mest för att vara nervärderad av alla andra, men just i det att vara nervärderad är en frihet i sig som är svår att förmedla. Nu skrev jag nästan som vanligt utan eftertankar. (M jepp)
Ok på mina axlar är att jag kan inte stå vid vattnet och fiska själv för jag kan ju helt plötsligt få denna kramp och då kan jag om jag har otur falla i vattnet och drunkna oavsätt flytväst eller inte, denna sjukdom var sen jag var 40 år sen fick jag hjärt infarkt och förlorade 90% av en hjärt muskeln och den har växt 100% fast jag är mer begränsad och bara bli lite arg kan få mig att trilla av pinn, så det känns rätt kört. Detta är inte varför jag är pensionär, det räcker inte för att bli det, jag själv har inte erkänt annat som grund för pension ,jag är pensionär för att jag har för mycket EGNA tankar och det klassas som grav sjukdom som gör att jag inte kan då leva som andra, alltså denna diagnos är över mitt huvud och mot min vilja men hur som helst så har jag min frihet och den är värd mer en vad andra får för sig om vad jag är för något :-) Fast jag har ju sagt att de har ju fått samma diagnos av mig som de gett mig sådet är ju jämt ut och ingen är ju mer förnedrad en den andre då. Det hjälpte nog mig att få den diagnosen tror jag. Hehehe
SvaraRaderaEfter att en auktoritet har stämplat en som tok, så märker jag på de närmaste till och med börjar nog fundera om han inte är en tok på riktigt, det är ungefär finns det en kraft att luta något åt ett håll så är det lätt att följa det trycket. Det är ett fenomen men ändå inte ett fenomen inte för mig i alla fall men jag har ju som sagt för mycket egna ideer, ungefär i detta är det moment 22 och sådana moment får sådana som jag liksom acceptera annars blir man nog tokig på riktigt och faller för trycket dit det med hjälp lutar. Liksom rätt skojigt men helt absurt, detta moment klarar ingen sig ur om de väl hamnar i dessa Nasi lärda klor får man inte den diagnosen så har de 200 hundra reserv dignoser som faktiskt bara har olika namn för samma sak. I mitt sinne skitskojigt för det säger allt. Men det värsta är ju att dessa doktorer verkar ju liksom tro på detta fast det går att bevisa att det är rena rapakaljan och rena galenskaper, fast om man kan finna sig vid att vara förolämpad till den högsta grad man kan bli så är allt okej. För mig är det mest att folk är ovetande av vilka klantaschlen som de genom skatt ger så fett med pengar till som är retsamt och den vetskapen kan ju då få en att bli tokig på riktigt då och då får de ju rätt en då till slut, de är duktiga på att utnytja svagsinta och proppa dem med droger, grejen är att dessa droger kan hjälpa dem som är sjuka på riktigt och behöver den hjälpen men är man frisk i sinnet och äter dessa så kan det få de allra värsta konsekvenser för allmänheten, vilket jag så tror är fallet med många dårar, här jag bor vart en dåre fri från finkan en tid sedan och ingen koll alls på dåren han, han med att trycka kniven i någons mage minst två gånger och snitta en annan över ansiktet och bröstet så denne fick 43 stygn, tror han med magen överlevde hände för några dagar sedan och inte i press då, tror inte det kommer ut i press för myndigheterna har ju helt enkelt klantat sig poöisen sölade till platsen varför kan ju ha hur många anledningar som helst, poliser är rätt okej här så vi inte får detta vinklat fel då så att säga. Jag vet ju detta för det hände nära kompisar till mina barn och här händer det allt för mycket och rapporteras inte alltid. (M tack för den informationen)
SvaraRaderaErik - tack - tårögd ...
SvaraRaderaKOMPRIMERAR
SvaraRaderaDet är en nära, intensiv, super-hård kamp! Z!
Det är en nära, intensiv, super-hård kamp! Z!
Det är en nära, intensiv, super-hård kamp! Z!
Det är en nära, intensiv, super-hård kamp! Z!
SOS! Som alltid har min tur kommit.
Om jag går, det ska bli bra, jag räknar med din hjälp!
En enorm komet har avslutas, så slår den fara tillbaka med en glödhet kiai! 1
Jag brinner, jag brinner, på kanten av en nypa, tänder jag!
Jag brinner, jag brinner, min kokande hett blod brinner upp!
Det är en nära, intensiv, super-hård kamp! Z!
Det är en nära, intensiv, super-hård kamp! Z!
När du känner för att något saknas, ring för mig!
En glänsande spänningen är - Hej - alltid väntar!
Om fiender blockerar din väg, slå dem med en självsäker volley av sparkar!
Jag brinner, jag brinner, på kanten av en nypa, tänder jag!
Jag brinner, jag brinner, en explosiv blixtnedslag, jag brinner upp!
Det är en nära, intensiv, super-hård kamp! Z!
Det är en nära, intensiv, super-hård kamp!
Burning slåss! Burning slåss!
Burning slåss! Burning slåss!
Burning slåss! Burning slåss!
Mitt röda blod kokar-hot!
Jag brinner, jag brinner, min kokande hett blod brinner upp!
Jag brinner, jag brinner, på kanten av en nypa, tänder jag!
Jag brinner, jag brinner, en explosiv blixtnedslag, jag brinner upp!
Lyrics:
Music:
Arrangement:
Vocals: Dai Satô
Chiho Kiyooka
Kenji Yamamoto
Hironobu Kageyama &
YUKA
English Translation: Julian Grybowski svensk google
Tog inte upp orginal för ett ords skull, kan inte förklara varför.
Det är en nära, intensiv, super-hård kamp! Z!
Det är en nära, intensiv, super-hård kamp! Z!
#Så är det punkten M.
Svaret är ju rätt glasklart, så våra liv speglar bara detta är det en cykel för ordet .....-Ring blir i vissas syn det ordet du gav. Eller är detta sista gången vi ska sparas och separeras eller ska detta fåniga fortsätta, allt lidande är fånigt och onödigt. Du kan ju kanske inte veta det heller M.
SvaraRaderaEller menar du styrets skick och vad det utgår ifrån för punkt/läge de är ju rätt kalla i sinnet så att säga.
Me llaman en cambio, nosotros no puedo descifrar.
Eller menar ni bara att vi är inringade redan?
Eller menar ni bara att vi är inringade redan?
SvaraRaderaFörstår men förstår ni verkligen, jag är inte säker på det. Organismen är organismen och den är inte...
SvaraRaderaEn annan sak ni bör betänka vilket jag gör. Guds vrede kanske bara är vi och Gud själv kanske inte äger vrede, fundera nu över det och vad det betyder för oss då nu när det fick en annan betydelse eller hur?
Så dessa var inte en saga då. Och vad mer och säga då. Tack och förlåt för där jag trampat fel och jag förlåter med fast jag gör ju det först, där kan vi ju vobla och det spelar ju ingen roll eller hur, huvudsaken det är så.
SvaraRaderaJag måste be Erik och hans läsare för att nyttjat denna sida för en viktig konversation, tror ni fattade det och att det är bara vad jag sa som syns förutom sången (om man kan kalla sånt skräp för sång)
SvaraRadera