Fredagsblandning

Det enda man verkligen vet är att man inte vet. Med den vetskapen så vet man i alla fall en sak.

Jag var förbryllad över dagarna som föregick. De var kanske den parallella nedbrytelseprocessen. Det är ju inte längre så märkligt hur sömn och sinnesfrid rubbas inför något som kommer att inträffa. Det är inget annat än logiskt att man känner sig trött före det att ett utmattande skeende tar sin början. Man får bara försöka bortse kring en och annan invand teori om vad tiden är.

Återblickar och reflektioner är oundvikliga. Tydligast i detta skede är detta med sorgens manifestationer och energitransaktionerna. Den redan berörda om sammanbrottets alibi visavi den avvaktande obestämdhetens misstolkade styrka och regelrätta stöld av energi ur obestämdhetens skål. Ett säkerligen omedvetet men inte desto mindre energipredatoriskt beteende inför skeenden med tillräcklig potentialskillnad. (”De olyckliga flugorna flockas kring sorgens sockerbit”)

Leder mig att tänka på den gamla goda föro-rätten. Rätten att känna sig förorättad. Är den inte egentligen samma sak? Yes! De har behandlat mig som skit - underbart! Nu får jag äntligen anledning att kanalisera allt skit inom mig gentemot dessa jävla kukskallar som betett sig så illa. ALLT är deras fel. Fyyy faaan för dem! På dem bara - de har gjort mig illa! Och nu ska de få lida för allt som någonsin varit fel. Det är fantamig min rättighet att hata. Ett förorättat, helgjutet, lite hemtrevligt och totalt blint hat. Fy fan vad det är synd om mig…

Rätten att känna sig förorättad och rätten att bryta samman inför en trasig maska i offerkoftan är bästa kompisar. De kommer ur ängslan och vilsenhet men ges sådan exponering och absurd uppmärksamhet att de växer sig större än de enklare mer glädjebaserade levnadsmönstren. De hindrar barnet att uppleva varje form av smärta, står i hörnet av skolgården och viskar, går på krogen och spanar på lämpliga förorättningsobjekt och frossar i sjukdomar och diagnoser. De startar till och med skeenden som föranleder de förorätter och sorgebrunnar de själva hämtar sin energi ur.

Föro-rätten ger också motivation för den förorättade att se den icke förorättade som respektlös. Det är nog i och för sig ganska sant, ty den som beslutat sig för att leva utifrån det andra perspektivet är en nonchalant jävel. Det måste man vara. Om man konsekvent och taktfast håller sig undan från den negativa energin och lever på den glada sidan av livet. Är man en smitare eller har man begripligt något stort?

När man läser texter av de som frälst sig själva från ondska och negativitet infinner sig ibland den där känslan av spysjuka på florsocker. Jag skulle nog kunnat citera mig själv men tar Mikael Cromsjö (vaken.se) som under rubriken ”Att vakna upp till lycka” skriver: ” Jag förstod nyligen att lycka inte är en känsla utan en handling. En handling som vi brukar kalla "att uppskatta" eller att älska. När vi kan uppskatta någonting så mår vi bra. Just nu när jag skriver det här så tänker jag på att jag uppskattar dig”. Mycket bra skrivet, förresten.

Det är klart att från det förorättade perspektivet likväl som offrets perspektiv så blir uttalanden som dessa nästan äckliga. De bidrar till än mer aversion mot de på utsidan och kastar litervis med diesel på de flammande förorättslågorna. Precis som det faktiskt går åt det andra hållet också. För den som söker hålla fast vid sin egen lyckliga harmoni söker älska och förstå allt och alla. Det blir en personlig plåga att se de förorättade hata. Allt hat blir en personlig sak. Eftersom alla är samma, egentligen.

Där har vi kanske ställningskriget. Mellan som finner tillfredsställelsen i att vara olyckliga och de som finner den i att vara lyckliga. Var och en sin egen extrem till alienering av sin motpart och därmed också sig själv. Var och en med uttolkandet av den yttersta tidens förestående rättfärdigande av det egna synsättet. Från ”Världen går under och alla kommer att slitas i små, slamsiga skrikande stycken” till ”Vi kommer att upplösas i ett rosa moln av förbehållslös kärlek”.

Men handlar det om att ha rätt, egentligen? Inte riktigt säker på den saken längre. Om allt som har varit, finns och framförallt är bär vittnesbörd om kontrasternas verkan i högst materiell form så blir det mer påtagligt. Varken den förbehållslösa kärleken eller det förorättade hatet är lösningen för en hel mänsklighet tillsammans. Det är kanske snarare ytterlighetsmarkeringarna för den verktygslåda vi har att jobba med i denna livets lärobok. ”På varje komplext problem finns en lösning som är snabb, enkel och fel.”

För vem har inte varit offer? Vem har inte varit förorättad? Och vem har inte känt lycka, tidlöshet och hänförelse? Det ändrar sig över tid i stort och i smått som krusningar, vågor och olika men sammankopplade oceaner. Upplevelserna som formar oss kanske i sin tur formas av vad vi behöver för att komma vidare. Ett antagande som känns nästan mer rimligt än något annat.

Det är klart att där jag står nu har jag en viss utsikt. Det jag ser är min verklighet, mina värderingar, mina önskningar och min potentiella tillfredsställelse. Det som tillfredsställer mig allra mest just nu är att se människor byta kapitel. Att se dem som lämnar något jobbigt bakom sig och skrattande tar sig an en ny epok, precis som jag själv nyss gjorde. Kanske eftersom jag tror mig veta hur kul de kommer få när de slutar be om ursäkt för sina känslor och önskningar.

Från mitt (nuvarande) perspektiv blir det väldigt fel när man måste kriga. När man måste döma andra som helhet istället för att plocka det som är bra och låta det som är dåligt ha sin gång. Jag tycker att det är så oändligt vackert när man kan tycka om människor för vad de är – eventuella brister och obalanser inkluderat, men inte för den skull drunkna och slukas av de bristernas och obalansernas inferno utan istället stå där vid sidan. Trygg och kärleksfull inför såväl den man betraktar som inför sig själv.

Att kunna vara uppriktig och ärlig, men ändå tyst. Att låta de som är av en annan åsikt eller inriktning få köra sitt race till dess de själva kommer till den insikter racet har förutsatt sig istället för att springa framför på vägen och skrika åt dem att stanna.

Från mitt (nuvarande) perspektiv är nästan alla konflikter missförstånd. Även de djupaste energikonflikter kan jag få för mig att tillskriva missförstånd. Den som aldrig upplevt den där kittlande känslan av kärlek och hänförelse kan nog tänkas bli rädda för den och kanske istället bekämpa det man inte tror sig själv ha möjlighet till enligt principen ”genom att förminska andra blir jag själv större”.

Krig, övergrepp och grymhet har kanske också sitt ursprung ur missförståndet att man måste vara en bra människa och bekämpa den ondska man kanske lika gärna bara kunna tiga ihjäl. Inte tiga ihjäl som i att låssas att det regnar utan som i att helt enkelt inte ge det man vill bekämpa någon energi. Kväva det. Grymt, måhända men ganska mycket lättare än att rada upp en beväpnad armé av köpta själar.

Och förtrycket, då? Förtrycket av andra människor, trosinriktningar, kön eller vad det nu än må vara. Vad är det för något – egentligen? Kanske först och främst en rädsla för kraften i det man förtrycker. Människans inneboende kraft. Den som finns att hämta i att inte fokusera på sina brister, tillkortakommanden eller fel utan bara vara, känna och låta vad som sker ske utan krav. Den kraften finner jag personligen mest intressant och ser dess systematiska förtryck mycket väl. Från mitt (nuvarande) perspektiv.

(Kommentera på, bara. Jag svarar om jag har lust ;-)

Kommentarer

  1. Bilden av en säll person, för mig är detta hardcore jag älskar denna film och pratet om fingrarna och val av matrial, något djup där ,kolla gärna filmen hur man gör en docka wow och gåsen också.
    Jag är lite nörd på sådana här enkla saker, och försöker suga i mig vad jag kan.
    Hur man gör en säng är rätt coolt bland alla importerade ej fungerande Kina prylar (nu är jag inte emot kina prylar helt och hållet mye bra me därifrån) filmen är i tre delar,lite dålig kvalitet tyvärr)
    http://www.youtube.com/watch?v=fs8j4LVr-mE
    (M programmet envisas med att hålla mig i gen forskningen, suck M)

    SvaraRadera
  2. Att M programmet försker informera mig om viktiga saker som jag ej visar mitt intresse för allt för mycket talar ju för sig själv eller hur? Även om jag nu är en vip person som får lite märkliga inbjudningar som jag absolut inte pratar om igår var jag bjuden på vip i verktyg och missa ju det för jag inte läser eposten allt för ofta :-) hehehe shit jag ville ju gå och var ju förstås sen av mig och våga inte anmäla mig men det hade nog gott ändå, men en är lite blyg för att liksom tränga på och sen passar inte kostymen längre..
    (ja M jag vet att jag är tekniker för maskiner, dont worry M, jag har ritat mycket och gjort många uppfinningar som inte är i dagen men bättre, hydralik har varit ett stort intresse just för att det går att göra i det enkla och väldigt effektivt och många aspekter som ingen liksom verkar tänkt på, jo militära ubåtar förståss hmmm)

    SvaraRadera
  3. Kemiskt kosmetik är det en beskrivning av dig själv M.
    Jae, men jag har ju förtoende för annat en verktyg även om jag är verktygsnörd M. ("Tycker du inte sörja Sun":källa M

    SvaraRadera
  4. Nej jag sörjer inget och det kanske är ett stort fel hos mig, kanske för hårt liv,vilket jag själv aldrig uppfattat det som jag lärde mig klara mig själv som väldigt liten I alla fall uppfatta jag ingen när familj annan en hela omgivningen, tror jag 3 år när jag var i bushen och gjorde en cigarr av ett lönnblad och några torra gräs strån och hosta som faen men det smaka faktiskt rätt bra då minns jag, fast jag prova detta minne och förstår inte hur det kunde smakat bra. De flesta har ingen aning om vad som kan vara i livet så är det bara.
    Erfarenheter är erfarenheter så är det bara.
    Forgot sake . M min far var förbjuden att träffa oss enligt sos och min far trodde min mor var bakom det så var det inte ,det är den underbara staten bakom rent nazistisk så den bara kan bli. Så är det bara. Far hade sina lustigheter men han var klok.
    Jag har synat det mesta och jag vet, så är det bara och skitkul om Nazi myndigheter läser detta och försöker något skit sånt roar mig bara.

    SvaraRadera
  5. Den blyge och den oblyge låter skitbra som skizzat enligt google tranlslate hehehe "hillarius" med tanke på mor mins namn. Det är så mycket jag kan kors tvärsa så ingen har en aning. Fast jag är helt intakt och liksom inte störd av något det är min styrka.
    Fast morgnarna de är hårda för jag är inte vid liv!
    Borde vara rätt intressant för vetenskapen men de är totalt döiga nickar tro mig för allt dessa dårar beskyllt mig för, jag har dem på egget (alltså de undviker att tala med mig för de har mössan i hand). (träna på M)

    SvaraRadera
  6. You more i got on me you more I can reflect and what the more can any give me personal is just interesting for me and then I not mean through some one else..You take my children away and blame me to be to much with them hmmmm devil .
    The Nazi structure are so much and its so evil. And people are not aware of it so they adore it. Its so a shame to God so they blame it to God. But I forgive for this matter dont infect me at all. Its just what I am nothing else. Consider the naked I.

    SvaraRadera
  7. Snart kanske det blir en påse lördags godis :-)
    Absolut kika på M.

    SvaraRadera
  8. Joho trycket blir när locket är på annars bubblar det bara.
    'Fredags dags.. För annat. Skål.

    SvaraRadera
  9. Innan jag går till nästa yta så är ju yta bara yta och det är ingen konst att utgå från yta till yta för att veta. Om ni förstår liksom. Alltså de flest utger inget annat en yta för att göra reklam för sin penning yta och säll är de som inte gör det och för en sån för mig så behöver jag inte ens andas för att se vad! Rätt tröttsamt faktiskt.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Mitt i apokalypsplaneten

Gul bil!

Ingen kommentar