Om nuet och skapande

Att leva i nuet är tvivelsutan det bästa sättet att ge livet mening och innehåll eftersom det utgår ifrån det som faktiskt är och händer istället för vad som hänt eller eventuellt kommer att hända. Att leva i nuet är vid första anblicken att njuta, att ”suga i sig” av vad som är och inte planera inför framtiden eller älta vad som varit. Eller mer handfast – att inte oroa sig för vad som händer imorgon och inte gräma sig för vad som hände igår. Så längt så bra.



"Eckhart Tolle skriver i sin bok “The Power of Now” hur vi lever med en sinnessjukdom. Vilket vi gör, många är inte medvetna om att de är, och genom att bara vara kan de leva ett riktigt bra liv som många går miste om. Istället för att vara medvetna nu i ögonblicket är de flesta omedvetna om ögonblicket. De tänker på dåtiden eller framtiden eller så oroar de sig för något. Tankar springer iväg. Men vi är inte våra tankar – vi är. Sen kan vi ju bolla idéer med tanken, eller fundera över något att göra, men vi är inte tanken och många styrs av tanken. Många går på autopilot större delen av sitt liv."

Från Seilon - synkronicitet


Den uppenbara konsekvensen av att leva i nuet är emellertid att långsiktigheten får stryka på foten. Man lägger inte längre ett schema. Lever man här och nu så lever man också med insikten att allt kan ändras fundamentalt precis här och nu. Och med den insikten kommer skuggan av en meningslöshet. Meningslösheten att göra något för en bättre morgondag när allt som finns är nu.



Och skapandet - att göra saker som tar längre tid än ett nu – som inte kan färdigställas inom loppet av samma impuls som idén uppkom – vad händer med det? Och varför reser sig tankarna på ett lite större skapande ur det behagliga nuet. Fel – inte tankarna. Idéerna. Det är idéerna det handlar om. Skapandets idéer. Infall. Födda ur det halvsovande intuitiva på gränsen mellan känsla och tanke. Kanske burna över bryggan från det högre till vår nuvarande illusion av en anledning.



Det bor ju något hisnande underbart i skapandet, såväl det rent imaginära fantiserandet som konstruerandet och det fysiska byggandet. Att fantisera, att tänka sig hur man vill ha det – må det vara hela världens framtid eller en vacker balkonglåda – spelar ingen roll. Här finns något mycket njutningsfullt som med avstamp i nuets oändlighet ändå gör anspråk på framtiden. Ett skapande i stort och smått.



Att fullfölja sin fastlagda plan genom att för en tid införliva sig under sin tankes struktur för att nå ett visst mål är ett intressant experiment. Ett experiment inte olikt det som hela den så kallade civiliserade mänskligheten varje vardag väljer att delta i under parollen samhället. Det är ett sätt att fullfölja sina drömmar – att uppfylla sina önskningar. Men metoden skuggar inte sälla ut just nuets betydelse. Det är lätt att under planens spö offra nuet.



Det är också lätt att under själva fullföljandet bli alltför standardiserad i sitt angreppssätt. Att möjligheter efter vägen inte grips och att infall systematiskt åsidosätts. Mer om detta i "Att ha en plan".



För några år sedan tog mitt liv en rejäl vändning. Jag förstod det inte med en gång, men när jag nu kikar bakåt så ser jag ett långt, utdraget nu med början från vändningen. Innan dess bar livet en annan i det närmaste polskiftad skala där planerna härskade och där att leva i nuet var något som paradoxalt nog fanns som en inplanerad del i planens struktur. Det var också i en sådan inplanerad ruta som öppningen till detta förbehållslösa liv i nuet fanns.



Alltsedan vändpunkten har jag slagits med mitt påhittande. Jag har alltid sökt och experimenterat med mina idéer, mentalt ouppfostrad som jag är och vederbörligen respektlös inför inlärda sanningar om vad som är möjligt och inte. Oskolad, kanske man kan säga. Det är lätt hänt att man med en sådan bråkskalle får en massa idéer. Konflikten kommer när man överväger att faktiskt realisera idéerna.



Inte sällan blir det ju jag själv som står för åtminstone den inledande realisationen. För att få andra med på galoppen krävs om inte annat att man förklarar vad man menar och för att komma dit måste man inte sällan bygga halva kungariket. Ett byggande som när jag från mitt avslappnande nu extrapolerar insatsen inte sällan konkluderar varandes alldeles för krävande. Jag vill inte längre inrangera mig under mina egna utföranden. Aldrig, aldrig, aldrig någonsin mer. Just så säger barnet inuti mig.



Men det finns ett alternativt tillvägagångssätt, börjar jag förstå. De lösa trådarnas princip. Varje önskan, projekt eller vad det nu är äger sitt eget skeende. Finns där att plocka med om lusten faller på. För när allt kommer omkring är ju varje process en genom tiden länkad serie av nulägen. Nulägen som vart och ett för sig i sin oändlighet har sin mening och relevans. Sin inspiration, rentav.



Genom att följa impulserna, genom att låta nuet själv välja om det vill sväva över det öppna insupandet av ögonblicket eller om det vill fånga någon av trådarna eller rentav skapa en ny så låter man det oändliga nuläget spinna processerna till en stark, meningsfull vajer av inspirerande ögonblick. Det betyder inte att minsta motgång är skäl nog att byta tråd – tvärtom, trådarna äger alla sina utmaningar vilket genmäles av envisheten.



Det går inte att planera. Aldrig, aldrig någonsin – egentligen. Det som sker det sker och det blir som det blir. När trådarna får löpa fritt genom nuet ges kanske möjlighet för det undermedvetna att skapa de samband de bär i sig. Som det är avsett, möjligen. Och ju mer jag lär mig att bejaka den tankemässigt frigående impulsen desto mindre blir motståndet längst hela den skapande vägen. Det är som om man genom att låta trådarna vävas av impulsen istället för tanken skapar sig en tunnel. En tunnel genom vilket skapandet får löpa fritt.





Skapandet accelererar i tunneln. Processernas trådar svetsas till varandra tillsynes stokastiskt men sett över lite längre perspektiv i klanderfri symmetri (här genom min skakiga hands försorg något osymmetriskt, beklagligtvis).



Det hävdas att vi är här av en anledning, allihopa. Att var och en bär på sina egna anledningar men att det också finns en gemensam. Att detta är en skola. Och att syftet med skolan är att göra oss alla till skapare av ljus. I vår värld kan man skapa saker med tanken. Men för att kunna göra det måste man lära sig tålamod, tanketystnad och en massa andra saker. Helt orimlig är kanske inte tanken på livets skola dess ljusskaparexamen. Bättre plats än denna för att leka med skaparkraft finns egentligen inte. Allt går att ta på. Allt går att påverka. Allt känns verkligt. Ljuvligt.



“Hon har haft en uppenbarelse. Den kom till henne för några dagar sedan, på lekplatsen på Bleecker Street, när hon tittade på två små flickor som lekte på en gångbro av trä nära rutschkanan. Plötsligt fylldes hon av insikten att hon kunde se deras genialitet, deras obegränsade inneboende småflicksgenialitet. Samtidigt insåg hon att vi alla är genier och att själva innebörden i ordet blivit förvanskad. Genialitet är ingenting vi fått av en lycklig slump, så där som de vill att vi ska tro. Nej, den är lika grundläggande för vårt sanna jag som upplevelsen av kärlek och av Gud. Genialitet är barndom. Skaparen skänker den till oss tillsammans med livet, och samhället piskar den ur oss innan vi fått chansen att följa impulserna från våra naturligt kreativa själar. Einstein, Newton, Mozart, Shakespeare – ingen av dem är onormal . De fann helt enkelt ett sätt att hålla fast vid den gåva som vi alla fått vid födseln.



Hon upptäckte sedan att hennes liv var förändrat. Blommorna som stod i gröna plastsvaser utanför den koreanska delikatessaffären, tidningsomslagen i tobaksaffärens skyltfönster, byggnaderna, bilarna – allt hade en skärpa som hon aldrig kunnat föreställa sig. Hon sade att det var skärpan “hos nuet”. Hennes inre jag bubblade av energi. Hon såg alla föremåls dolda liv, deras begåvning in i minsta detalj, den koncentrerade genialiteten som gjorde dem till vad de är. Skarpast av allt framträdde förtvivlan i ansiktena hos alla människor hon passerade. Hon försökte förklara sin uppenbarelse för dem, men de rusade bara förbi. Det var då det slog henne: De visste redan om sin genialitet, det är ingen hemlighet, det är värre än så: Den har förtryckts hos dem precis som den hade förtryckts hos henne. Det krävs en oerhört kraftansträngning för att hålla tillbaka genialiteten så att den inte tränger upp till ytan igen och återfår sitt förunderliga inflytande över våra liv, och denna strävan ligger bakom allt mänskligt lidande.”


Ur boken: “Den dagen min dotter blev galen”, av Michael Greenberg, via Melody Pictures

Kommentarer

  1. Erik. Väldigt intressant beskrivet. Delar man aldrig gränser med andra blir man aldrig förstådd av andra. En tanke jag fick eller hade i minnet ,har svårt att skilja på om de är plötsliga idieér

    SvaraRadera
  2. Når det kommer till kritan genom alla tankar så faller jag alltid tillbaks till detta.
    Det gäller att träna sin vilja vilje styrka och att känslan är med viljan annars om fallet inte är så att viljan hänger ihop med känslan då blir väl allt fel.
    Detta tekniskt tror jag är torsionfields förmåga att styra magnetvågor med viljan och känslan och det enligt mig är en makt människan äger som vi nästan förnekar och gör oss små genom den förnekelsen. Undrar faktiskt hur det skulle vara om vi inte var så blockerade för det genom vår tro och kunde kontrollera det utan förstånd, oh vad galet det skulle kunna bli. Moral ger mer kraft och det tror jag man kan helt tro på i alla fall så har jag lyckats med det att flytta föremål och detta är min förklaring på det oavsett vad någon säger.
    Rätt skönt om saker och ting går i kras för att ge plats för en högre medvetenhet i den högsta av känslor och krafter. :-)
    "Te har aldrig varit en favorit,förstör bara enzymernas tillstånd"

    SvaraRadera
  3. Skulle vilja säga en sak till som jag har i huvudet. Och det är detta med de fyra elementen. Många läror om detta och väldigt långrandiga, många som skriver böcker om sådant ska dra ut gummisnodden i oändlighet så alla mest bara missförstår det hela (klagomuren ok)
    Så vi har jord eld vatten luft, så det man kan göra är att bara förstärka effekterna av det som är de jordliga betingelserna för livet på jorden och det borde räcka med det som förklaring. Elda på en sten då förstärker man en effekt som finns i svagare form men mer utbredd och så vidare. Något som kan hålla uppkomna tillstånd i schack. Schack jo allt rör sig och för antingen med sig något till en punkt där detta inte finns eller som förutsättningen av just nämnda ta från en annan plats och detta sker ju hela tiden och det ger förändring samma mönster i allt inget märkligt när man väl förstår det enkla. Man kan ju förstås spela schack med hela världen om man vill men varför göra så och göra sig liten i känslan (för eftertankar på de som lyssnar och inte riktigt har förstånd i vad de gör, tids nog så vaknar även dessa och lidandet kanske då inte behöver vara vaket).
    Maskineriets tystnad upplever jag som underbart just nu. Tack för alla fina ord Erik.

    SvaraRadera
  4. Tack, Stefan. Instämmer helt i gummisnoddsresonemanget. Man fastnar i detaljer. Det svåraste är inte att bestämma vad man ska göra utan snarare motsatsen. Att välja bort detaljer är svårt. Väldigt svårt. Men också oerhört nödvändigt.

    Annars kan inte de rena, raka, klara och sannolikt enkla sambanden kopplas till varandra. Enfaldigheten, så att säga. I positiv mening denna gång.

    SvaraRadera
  5. Känns som dina funderingar om skapandet just nu också speglar mig - just den ev meningslösheten med Nuet och att veta vad man egentligen vill skapa. Själv bestämde jag i små korta trådar idag, när jag inte kunde bestämma mig mera konkret vad jag ville göra just idag. Hamnade så småningom i skogen för att leta svamp och kom till insikt om meningslöheten eller den lite stressande känslan av att LETA efter svamp. Insåg att allt var ju redan sammanbundet med mig - de ev svamparna jag skulle hitta var ju en del av mig, så jag övade på att vara i Nuet och ju mer jag släppte jakten desto mer kunde jag bara njuta av att vara där. Och de svampar jag hittade (inte många) dök upp när jag släppte taget. Jag har nog i alla år alltid "varit på jakt" i Naturen - efter nåt att ta hem eller efter att bara se genom Skönhetens ögon mm - allt det som hindrar Närvaron.
    Förhoppningsvis blir viljekraften till att göra roliga och meningsfulla saker snart mera samlad och därmed klarare. Vi - åtminsttone jag - har ännu många viljor inom som vill komma fram, som har varit stoppade i årtusenden. De skall ju bli till EN sammanhållen viljekraft ...
    Men det är inte så lätt att se vad man skall/vill skapa Nu och i framtiden, när man ännu tycker att man upplevt ALLT...
    Processen går ännu så länge INÅT mest, så det är där framgångarna och livet expanderar ...

    SvaraRadera
  6. Stefan > Kom på en sak till. Detta med de fyra elementen. Den lille är i LEGO-åldern. Där (Ninjago-serien) definieras de fyra elementen som Jord, eld, blixt och is. Av någon anledning. Är det månne, månne för att hålla de små liven från att ens reflektera över de rätta elementen? Stickspår, som sagt.

    Gunillasolara > Det verkar som om många ligger i synk dessa dagar. Och fler blir det, vad det verkar.

    Mina funderingar kom efter en sommar av ofrivilligt stillasittande. När väl kroppen var med i matchen igen blev det så kul att kunna snickra och pyssla med gården att jag började tänka ut planer för vad jag skulle göra härnäst. Och sådant brukar vara en signal om att man är på väg lite snett.

    Men det är samma sak när jag till exempel lagar taket på ladan. Om jag har tio-femton random plankstumpar liggandes och inte mäter och räknar utan bara låta handen söka den bit den vill så brukar den passa perfekt.

    Ju mindre jag tänker desto lättare går det har jag märkt. Bara att låta sinnet hänga med på resan. Sannolikt oavsett vad det gäller...

    SvaraRadera
  7. För långt M eller var det innhållet som var för mycket sanningar i? Skrev då i kommentar fältet och jag är total censurerad. Förmodligen så är det jag säger av stor vikt för lögnarna att jag inte visar.
    Jag skrev ju inget om någon jag skrev bara min uppfattning om meningen och den är väl för alla M?

    SvaraRadera
  8. Erik jag har ingen aning om hur axiomtolkningen av de fyra elementen ska vara jag drog bara till med den som passa in i mitt tänk ska jag inveckla det tänket så blir jorden uppdelad i många fler element typ periodig table med alla electron konfigurationer som är essensen i det hela även i hmmm skolan.
    Har läst en bok från kina om punkter och där står det fler element en fyra men som sagt jag samanfattar det hela i det enkla jag ser. Tex det är nyttigare värme från en sten som blivit värmd av eld, alla pizzor vet det järn ger inte samma resultat vore det inte en sanning så skulle ju inte pizzerierna ha stenugnar, helst ska man ha en hemmagjord pizza ugn i trädgården (vedeldad) ett måste för trädgården ;-) eftersom jag inte har en så ska jag nog bygga en kamoflerad i skogen eller på någon ö med någon mö innan det blir snö.
    Halka ur meningen men minnen ploppar upp satt en hel dag och kolla på youtoube hur man bygger den bästa ugnen, fastnar vid sådana små finneser/detaljer ibland.
    Fast visst kan det finnas intresse att få lite konstiga vinklingar på vad man menar med 4 elementen.

    SvaraRadera
  9. Jord, eld, blixt och is. Is får mig tänka på en massa block farande i rymden och där är de elementärt, min bror har tjatat om is i massor som kommer n
    stan så jag blir helt trött pån fast något ligger i vad han säger, han fantiserar om att rymden är en höft och det är nog den biten jag har skavsår i örat men jag vet ju att han inte läst denna guda saga om hon som försöker plocka ihop mannen som gick i en nästan oberäkneliga bitar och däri finns ju mönster i tiden som återfinns i honom. Men int vet jag, riktigt vad som händer och så i sin helhet tror jag man trots allt som händer så är ju liksom allt når man synar det helt osannolikt att vi är över huvudtaget så innerst inne tror jag att inget händer typ jorden går under och så för det har ju faktiskt år 2003 om jag inte minns fel så här i sena timmen seglat förbi solen ett relativt stort objekt och den skulle ju märkas rätt klart med vatten och så här fast det gjorde det inte av någon anledning, som jag inte hittat en förklaring på. Så saker kan även i stort bli som när man analyser att samma elektron är på flera ställen samtidigt så upphör de bara för de är betraktade kanske har ingen aning bara tro som bygger på något att något är styrt annars är det konstiga inte möjligt.
    Det var inte länge sedan även apor inte hade erkända känslor för de var djur men nu kan man ju se på tv apor som använder stenar på stenar för att med mindre kraft knäcka nöten :-) Det har jag fastnat för förr ,hur kan man säga att djur inte har några känslor, koonstigt. Verktyg och känslor i koppling börjar jag lite fundera på tror jag, har inte kopplat det riktigt rätt tror jag, men det får lite vila och så ,så kanske det pluppar upp en idea så där liksom från ingenstans bara finns helt plötsligt av någon anledning eller ursprung.

    SvaraRadera
  10. Eftersom blocken eller kometer inte är planeter så påverkar de inte som planeter och är kanske inte direkt element men det är ju bara utifrån dessa 0,000000000001 % som man säger är materia och i mitt tänk så vet man inte vad det andra är om man liksom inte är det själv och då är det ju inte ens i blickfånget så det samma måste kanske va med svarta hål fast de suger eller flyttar materia till annan ort och just därför har de kanske en påverkan som element då ,de har konstiga ord för detta igår försökte jag förstå nått om det för planeter snurrar och ger fällt antar jag och det gör inte vanliga kometer, men jag tror inte att de har så rätt i det där med återkommer med det när jag hittar detta ord.
    (M hänvisar mig till psokoser och andra trevliga tillstånd, tror programmet menar hänvisning till mig(thanks M for your care)snacka om att försöka trycka ner någon i skorna helt otroligt.

    SvaraRadera
  11. Sorry blanda ihop det lite "när man betraktar protoner skulle det vara" så blev det inte fel så att säga, va lite trött.

    SvaraRadera
  12. Ok nu hitta jag ordet celestial och exempel på mening "Astronomical objects or celestial objects" En snubbe på youtube som kollar solfläckar sa i en komentar att kometer är in celestial och påverkar inte ingenting annat en de krockar. och det tror jag inte på M.
    Psykoser M kan nog vara relaterade till rymdgrus som kometer de hör inte riktigt hemma i systemet och är nog överskott från andra och ut ploppade ur svarta hål. Sen jag sovit lite så vet jag att jag glömt bort mig själv jag ser ju allt som verktyg och känslan är det som avgör i hantverkar kunskaperna får jag det till när man kollar dessa djur men insekter skiljer sig de är utrustade robotar nästan perfekta i sitt och om de utvecklats så som apor menar jag då huga om det nu är en uns trohet i evolutionen för det tror jag det finns och Gud är bakom det för all-tarets skull.
    Sen är det datorn som ger a istället för e när jag skriver mitt namn, ändrat det men blir inte det och samma med dessa siffror när datorn kidnappar en 6, tror det är meningen för att få mig känna mig knasig. Karamba hehehe

    SvaraRadera
  13. "kometer är (inte) celestial" OMG

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Gul bil!

Handdisinfektion

Strandsurfarens insikter