Projektionstanke

Jag säger ”det händer väldigt mycket där ute nu”, för så har jag alltid sett det. Som om de inre skeendena och de yttre inte vore samma sak. Men det är de nog. Precis som vi projicerar våra egna issues på vår omvärld eller våra avlägsna fiender så tillskriver vi stjärnorna och universums tillsynes opåverkbara faktorer vår ödesmättade undergivenhet.

Men eftersom vi sannolikt skapat allt detta för att lära oss – är det inte mer troligt att det förhåller sig precis tvärt om? Att stjärnorna och himlakropparna, atmosfären, jordskorpan, haven, djuren, växterna, kontinenterna, länderna, människorna, kylan, värmen, rädslan, tryggheten och själva livet är resultatet av vad som pågår inuti. Vi provar med ”det händer väldigt mycket här inne nu”, istället. Känns riktigt vettigt. Inifrån mitt perspektiv, vill säga.

Kommentarer

  1. Allt som är (vad vi kan uppfatta) är pga. begränsningar och motsatsen till vad vi inte kan uppfatta är då obegränsat och inget enligt mig själv kan vara utan begränsningar (i den dimensionen vi är nu) så alltså det man inte vet hur det är i någon annan dimension vet man ju inte, men i denna så är allt rätt för simpelt om man kommit påt och att göra det till det stora är väl vad skapelsen går ut på. Jag kan beskriva detta i mer detalj och visa de mönster som följer detta och det är ju alla mönster fast det får jag inte skriva om upplevelser av tomhet grupptillhörighet och alla dessa ting som är grund för saker och ting. Sen får jag inte skriva så det är allt för tydligt med konkreta exempel som inte går att säga att det var tokigt eller hur M. Fast allt detta jag tänkt ut är inte något man ska avguda det är verktyg för det obegränsade. Vårt medvetande obs. tror jag tillhör det obegränsade och vi återskapas i det begränsade när vi inte kan förlåta andra och gå vidare. Har nog sagt detta förut men jag har skrivit så mycket som blivit censurerat så jag har ingen direkt koll på vad som gick ut vad jag har skrivit.

    SvaraRadera
  2. "stjärnorna och himlakropparna, atmosfären, jordskorpan, haven, djuren, växterna, kontinenterna, länderna, människorna, kylan, värmen, rädslan, tryggheten och själva livet"
    Allt detta är begränsningar och utav begränsningar eller verktyg eller materia i andra ord då materia är både verktyget och materian som verktyget skapar i. (när M är tyst så talar tystnaden för sig själv)
    Det psykiska har också en förklaring i det hela och är av samma dimension men alltså inte medvetandet för det är inget verktyg eller material eller en begränsning det blir vad det är i och det styr vi inte själva helt och hållet och därav tid (händelser).
    Kanske fick jag skriva detta. En sak som jag absolut inte får skriva är min debunk av nobelpriset om expansionen. Förmodligen för att dessa ser att mina ord kan få konsekvenser på ungas tänkande. Och det kan det ett dilemma för mig också och inte bara ett dilemma för uber bestämmande delen. Faktiskt voblar jag en del i tanken vad jag kan skriva och inte, detta är tungt att sätta egen munkavel på sig själv, tiga är guld och tala är silver har fått en betydelse och sedan så blir det ju ju mer jag säger ju mer begränsad blir jag ju själv och det är då bättre att begränsa sig själv i sina intresssen, typ fiska och allt annat som är för det lilla begränsade egna, för jag det till även om jag aldrig får någon fisk där jag fiskar.
    Som sagt jag kan ju ta upp exempel som följer mina tankar och dessa går inte bortförklara.
    Men som sagt jag måste för min egen del göra om mitt liv lite för att inte ständigt bli i mitt dilemma.
    (sen M vill jag påpeka att jag vet mitt ursprung och jag liksom tycker M är lite fånig om det, jag är jag bara!)Om jag skulle gå till det obegränsade då har jag lyckats ändra det hela och det har jag inte lyckats med ännu historian går som på räls och fortsätter den så ,så finns inget direkt att oroa sig för fast man vet ju inte när det ändrar sig i alla fall så förstår jag att det inte sker inom fem år ungefär eller ens 20 år, det är drygt att ha dessa minnen som är att se framtiden i vissa delar för man minns ju inte allt man är ju av begränsningar :-)

    SvaraRadera
  3. Sen kanske det viktigaste jag ville säga. Är ju att jag tror ingen egentligen vill bara vara obegränsad och det även Gud därav skapelsen. Och drömmen om paradiset, så självmord (än värre förstås mord genom krig och allt annat i den mörka verkligheten och att de ledande verkar vara helt oförstående om detta är ju ,ja vad ska man säga(lost words) är aldrig en väg att gå för den leder bara runt och leder kanske efter obegränsade rundturer till det obegränsade utan paradiset. Det äkta paradiset finns aldrig utan begränsningar fast det är materiella begränsningar och obegränsad kärlek. Kärlek är den ända riktiga sanningen och är man utan den så är allt väldigt svårt och alla kan ju lätt se hur i en värld utan förståelse och förlåtelse gräver ner oss i mörkret.
    Att försöka skapa paradiset utan Gud innebär ett för tungt ansvar för varje individ och det faller pga. av detta ansvar, vi klarar inte bära ansvar för varandra utan Gud, för mig är detta bevisat.
    Vare man tror eller inte så spelar det ingen roll för mig det blir detta skeende i alla fall.
    I alla fall Gud välsigna er alla till att nå det yttersta av glädje och harmoni i kärlek om det behövs som ett ord i det självklara.
    Tror jag lyckades få detta rätt ur mitt hjärta.
    (M happy hour på dig själv)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Gul bil!

Rekursivitet

Handdisinfektion