Chippmunkarna
Det var svårt att hitta folk som ville ta förtroendeposterna – det ska erkännas. Det renoverade statsskicket med direktverkande demokrati och dynamiskt utbytbart representantskap hade särskilt under de första åren slitit hårt på företrädarna. Man var utbytbar – hela tiden. Och allt man gjorde kunde följas.
Eftersom de förtroendevalda under det tidigare statsskicket så flagrant brutit mot de folk de sade sig ha företrätt blev denna efterföljande generation desto hårdare kontrollerad av sina uppdragsgivare. Den som valde att arbeta som förtroendevald politiker på riksplanet fick helt enkelt finna sig i att ta sensorpaketet.
Inte nog med att den enskilde representantens röst blev offentlig, alla dess förehavanden gick också att följa via Internet dels via det avtalsmässigt reglerande twittrandet och dels via den geolocationtjänst varje förtroendevald obligatoriskt skulle använda. Även samtalsloggar och korrespondens skulle enligt sensorpaketet vara fullt öppna om de inte uttryckligen märkts som förtroliga.
Efter en tid fick de smeknamnet Chippmunkarna eftersom de – chippmärkta och sedda av alla överallt - inte fick mycket till privatliv. De var motreaktionens skapelse och det dämpades med tiden genom att de förtroendevaldas arbete mer eller mindre försvann på riksplanet då de lokala regeringarna tog över i allt större utsträckning.
Eller:
Vore det inte spännande att vända övervakningsteknikens sannolikt tilltänkta tillämpning 180 grader?
Eller:
Det tar naturligtvis tid att börja lita på människor. Särskilt sådana som är långt borta. Men i kedjor med utgångspunkt från det personliga förtroendet, kanske. Någon formulerade en mycket attraktiv modell för detta. Tankeväckande åt bägge hållen.
Eller:
När det kommer till kritan - någonstans där framme. Om vi helt och hållet kan lita på oss själva. Behöver vi då andra att företräda oss, eller förändrar sig då världen utifrån vår individuella stabilitet så att var och en kan ta det personliga, oändliga ansvaret hela vägen? Inklusive ställningstagandet att lita på andra såsom vi litar på till oss själva?
Eftersom de förtroendevalda under det tidigare statsskicket så flagrant brutit mot de folk de sade sig ha företrätt blev denna efterföljande generation desto hårdare kontrollerad av sina uppdragsgivare. Den som valde att arbeta som förtroendevald politiker på riksplanet fick helt enkelt finna sig i att ta sensorpaketet.
Inte nog med att den enskilde representantens röst blev offentlig, alla dess förehavanden gick också att följa via Internet dels via det avtalsmässigt reglerande twittrandet och dels via den geolocationtjänst varje förtroendevald obligatoriskt skulle använda. Även samtalsloggar och korrespondens skulle enligt sensorpaketet vara fullt öppna om de inte uttryckligen märkts som förtroliga.
Efter en tid fick de smeknamnet Chippmunkarna eftersom de – chippmärkta och sedda av alla överallt - inte fick mycket till privatliv. De var motreaktionens skapelse och det dämpades med tiden genom att de förtroendevaldas arbete mer eller mindre försvann på riksplanet då de lokala regeringarna tog över i allt större utsträckning.
Eller:
Vore det inte spännande att vända övervakningsteknikens sannolikt tilltänkta tillämpning 180 grader?
Eller:
Det tar naturligtvis tid att börja lita på människor. Särskilt sådana som är långt borta. Men i kedjor med utgångspunkt från det personliga förtroendet, kanske. Någon formulerade en mycket attraktiv modell för detta. Tankeväckande åt bägge hållen.
Eller:
När det kommer till kritan - någonstans där framme. Om vi helt och hållet kan lita på oss själva. Behöver vi då andra att företräda oss, eller förändrar sig då världen utifrån vår individuella stabilitet så att var och en kan ta det personliga, oändliga ansvaret hela vägen? Inklusive ställningstagandet att lita på andra såsom vi litar på till oss själva?
I det stora så märks gravitationens kraft Och det kan jämföras med den psykotiska demokratin med dess "ledare" alltså ett förhållande som är helt rubbat liksom gravitationen i sig är typ wanna bee kraft, men som motvikt är det lilla i jämförelse till det synliga stora något som mindre och mindre påverkas av massans likriktning i demokrati eller gravitation, typ om det är absolut vind stilla så släpp en jätte liten järnspån vs en stort järnspån och vilken kommer vinna gravitations racet till ground zero störst vinner och är även den största förloraren men även damm in the space kontraherar men det är nog tack för fotoner och what ever.
SvaraRaderaDen smala stigen kan ju inte då vara i sin natur så jättedemokratisk för att vara just smal no matter how to say och en kan ju då se innåt som vägen att trottsa den yttre gravitationen så att säga.
Nu tappa jag nästan poängen vad jag tänkte säga.
Diamanter är kvinnans bästa vän, ligger något i det som alls moder för att konstruera genom låg energi till att samla ihop hög energi enligt universums lagar som vissa p i assar högt bablar jämt om som jämmer och V. Nåväl...Varit lite i fronlinjen av trubbel på sistone så därför kanske jag är lite mer rubbad och iskall en vanligt men allt gott och allt väl en då. För vissa då som kanske läser detta (ursäkta mina hårda ord men situationen var ju sådan hade ju inga val.) men hur fasen och tusan vi på tu man hand ska kunna styra undan från vad som skapar rädsla i grunden till vansinne är ju samhället i sig alltså räddslan för denne och då blir ju som i mitt fall jag som strävar till mindre våld blir mer våld pga. det jag påstår och där är vi tillsammans.
Så hur finner vi våra smala stigar som ska tillåtas korsa med varandra utan konflikter av urbota liksom katastrofer som i mitt fall kunde bara undanröjas genom iskallhet som skulle vara om det regna falla som snö då liksom.
Just nu laddas nog saker och ting upp och det gäller att hålla huvet kallt e mitt tipps till det allmänna avlönade formationerna föpr att undvika våld i samhället. Det krävs insattser på andra plan en själv striderna på fronten så att säga annars går det i alla fall häråt riktigt illa.
Grupper hit och dit i samhället är lite vanskligt och att utöka dessa i instutioner är en mer galet då vilket som jag menar är ju helt tydligt bevisat.
Först och främst ska vi ju så långt det går vara människor med varandra och liksom inte maskiner vilket jag ser som är fallet idag.
Okej obegripliga meningar för många men inte för vissa.
Att äga något innebär att man har ansvar för andra som då betalar för att typ bo i annans hus.
SvaraRaderaSå lagen är som det står i bibeln var och en måste se om sitt hus och det kan bli dyrt för vissa proffitörer, väldigt dyrt.
Eftersom en hyresgäst inte äger så är ju det en fördel in så att säga och det kan vara en anledning till att ha vilja att inte äga men tjäna påt en då så som´bara staten kan med dess utvalda proffitörer.
Så ägaren måste vidta ordning i vårt samhälle enligt institutionerna. Trubbel bakat på trubbel av en skara ditsatta idioter helt enkelt miljon program hit och dit fast det är väl lågt idag att kalla skräpet för miljonprogram, låter ju som nått på urkel burken TV 4 de alles....