Tillbakahållandet

När jag innehåller mitt deltagande i skådespelet. När jag drar tillbaka mitt bidrag. Tystar ner den konstruerade oron och låter tillförsikten och övertygelsen växa. Då vänder det. Det jag hållit tillbaka vänder och sätter fart åt andra hållet. Mejslar fram en yta i verkligheten som är verkligare än verkligheten. En yta som växer till sig alldeles av sig själv och som verkar formas av just tankeformerna. En yta som tids nog blir så faktisk att den faktiskt kan bli inspirerande. Locka till ytterligare tillbakahållande och individuellt övertagande av tankeformerna som helhet. Oövervinneligt, till den stackars skarans stackars plågade förtret. Vad som händer med dess exekutiva anstiftare får vi nog aldrig vetat. Ögat sluts vad det lider. Vänder sin blick åt andra hållet och avslutar en förtjänstfull motreaktion.